just den sydliga delen, der Piteå är beläget, är mest vanlottad, vilja vi endast vidröra ännu en omständighet, som på det bestämdaste hänvisar det blifvande fullständiga läroverket till Luleå. Då för några år sedan en petition till K. M:t från Norrbotten afgick om ett högre läroverks inrättande i denna provins, sattes Luleå af petitionärerna ej i fråga. Vi vilja ej nu inlåta oss i bedömande, om huru välbetänkt detta var, — alltnog, så var förhållandet. Hvad kan anledningen då: vara, att i den petition, som nu afgått från större delen af Norrbotten, Luleå framhålles såsom det enda lämpliga stället för läroverket? Möjligtvis de betänkligheter vi hittills framstält emot Piteås lämplighet, men, såsom vi tro, i ännu högre grad en annan omständighet. Sedan den tiden har neml. länsresidenset, hufvudsakligen af de skäl vi andragit för skolans förläggande till Luleå, dit blifvit flyttadt från Piteå. Vi väga påstå, att man ej vet, hvad en residensstad är isynnerhet för ett län, sådant somyNorrbotten, om man tror, att denna omständighet ej bör hafva en ganska stor vigt vid utseende af platsen för ett högre läroverk. En residensstad utgör isynnerhet i ett län, der inga andra större städer finnas, en föreningspunkt för alla länets invånare, af hvilka de flesta der hafva angelägenheter af en eller annan art att bevaka, der äfven kommunernas representanter i alla allmänna, länet rörande frågor sammankomma. Till följd häraf uppstår alltid mellan det öfriga länet och residensstaden en lifligare vexelverkan än med någon annan stad, bekantskaper knytas och relationer af mångfaldig art förena den på det närmaste med de kringliggande orterna. Detta förhållande kan ej annat än vara särdeles gynnsamt för en derstädes belägen skola. Föräldrar och målsmän hafva större lätthet att här få öfverlemna sina barn i kända personers vård, kunna således med större trygghet sända dem till skolan, hafva bättre tillfälle att sjelfva följa dem med uppmärksamhet, än om skolan är belägen i en stad, som endast för den närmast omgifvande trakten är af någon betydenhet. Och männe för skolan sjelf, för dess blomstring och förkofran saken är alldeles likgiltig? Vi tro allt annat. Eller är det väl likgiltigt. om dess arbete följes med uppmärksamhet och deltagande eller icke; om den blir dömd att utgöra en klosterlikt sluten inrättning, eller fri och öppen för allas blickar meddelar och. sjelf mottager impulser af den yttre verlden; om dess lärare sättas i tillfälle att njuta ett bildadt sällskapslif, hvilket i en residensstad, der embetsmän förut finnas, lättare torde låta sig göra, eller måste taga sin tillflykt till ett ensligt och instängdt kammarlif, så framt de ej föredraga ett slag af rekreation, som allra minst anstår ungdomens uppfostrare — vi mena den. som bestås på källare. Dessa frågor göra sig härvidlag sjelfva och vi kunna med lugn åt hvarje sundt omdöme öfverlemna deras besvarande. Vi tro oss härmed i korthet hafva besvarat den fråga, som inleder vår uppsats. Men — kunde man invända — då så stor tvekar uppstått hos rikets ständer vid afgörandet af företrädet dessa städer emellan, att de t. o. m. ej till:rott sig detta afgörande, utan öfverlemnat det åt Kongl. Maj:t, så måste väl ändå vigtiga omständigheter finnas, hvilka, såsom talande för Piteå, af oss undanhållas. De skäl vi. varit i tillfälle att höra från denna sida bevisa verkligen något — nemligen att man kan, om man så vill, finna skäl för allting, men deremot frukta vi, att de för den sak de vilja bevisa befinnas alltför underhaltiga. Ett är af följande innebåll: -Afståndet mellan Östersund och Hernösand är 24 mil, mellan Umeå och Piteå 23 mil, mellan Piteå och Haparanda också 23 mil. Alltså bör det högre läroverket för Norr botten förläggas i Piteå. Ett sådant sätt att bestämma ett läroverksdistrikt blott efter landsvägsafständet mellan städerna våga vi nästan: kalla någo: lättsinnigt. Eller tror man då, att det blott är folket vid och omkring landsvägen som behöfver skicks sina barn i skola. Dessutom är beviset bedrägligt äfven deruti, att Haparanda aldrig ifrågasatts och svårligen någonsin kommer att ifrågasättas till erhållande af högre läroverk. Genom läroverkets förläggande till Luleå blir afståndsförhållandet endast så till vida jemkadt, att Piteå och nordligaste deler af Westerbotten — om det skall räknas till norrc skoldistriktet — får 6-10 mil till skolan, då .deremot Haparanda få en förkortning af endast 6 mil hvilket ej kan vara obilligt, då afståndet för denns ort i alla fall blir 17—30 mil och derutöfver. Ett annat skäl lär man hemta deraf, att antalet af skolbesökande från Skellefteå under en längre tid vi veta ej huru mycket, öfverstigit de norrifrån : Piteå skola inskrifne. Detta förhållande finna vi helt naturligt, och det erhåller sin fulla förklaring deraf att Luleå alltid haft en skola, der åtminstone de första elementerna af allmänt vetande kunnat inhemtas, något som Skellefteå saknat och ännu saknar. Om således förhållandet är sådant, som det uppgif ves, torde det möjligen: bevisa, att Skellefteå är i behof af och bör kunna göra anspråk på en mindre skola, något som vi rekommendera till alla Skellef teåboers, enkannerligen hr d:r Nordlanders, åtanka såsom ett värdigare föremål för deras sträfvande, är äflandet att af ensidigt ortintresse göra andras bättre rätt stridig. Vi påminna oss ej hafva hört några andra skäl — om de så skola kallas — framdragas för Piteå, och vi äro öfvertygade, att man förgäfves skall sök: finna några verkliga sådana. X. Äfven några ord om Alnarp. (Insändt.) RS SAT, se RI NN. . ög Me BE. FASEN SINNE. 7 ENN