CcBgcenLIgENn HOP, al act alll SKAl HOPppPes, alb ACM KRUT mer att erhålla en på goda skäl grundad och således för hela provinsen lycklig lösning. Om vi således i detta fall hysa de bästa förhoppningar, anse vi det likväl ej alldeles öfverflödigt att för densamma påkalla en allmännare uppmärksamhet, i det vi gå att framlägga de fakta, som i densamma bestänma vårt omdöme. Frågan är för den aflägsna, men i hela landets näringslif alltmer vigtiga provins, som den uärmast rör, af en djupt ingripande natur, hvartill kommer, att vid dess behandling hos rikets ständer rätt egna omständigheter förekommit, som väl torde tarfva någon belysning. Kongl. Maj:ts proposition till rikets ständer om et: högre läroverks förläggande i Norrbotten emottogs i denna provins med en allmän glädje, såsom behjertande ett länge kändt och äfven inför tronen för flera år sedan uttaladt behof. Man torde kunna göra sig en föreställning om detta behofs verklighet, om man besinnar, att på en yta, större än !, af det öfriga Sverge, blott ett högre läroverk, det i Hernö sänd, funnits, dit således ynglingar, som utgått från de lägre läroverken inom stiftet. och: velat fortsätta sina studier, måst begifva sig. Från det nordligast belägna läroverket är afståndet dit 77 mil, Huru afskräckande och på mångahanda sätt försvårad bildningssökåndet genom detta förhållande blifvit huru det för lång tid fördröjt en mer allmänt ut bredd odling, torde vara öfverflödigt påpeka. P: grund af dessa förhållanden hafva äfven rikets stän der anvisat medel till tvenne fullsändiga läroverk upprättande inom denna del af Norrland, det ena Umeå, det andra alternatift i Piteå eller Luleå, öf verlemnande åt Kongl. Maj:t att bestämma stället. Det var likväl först efter flera, hvarandra upphäfvande omröstningar i utskotten och de särskilta stånden, som rikets ständer i sammansatt statsutskoti stannade vid det beslutet, att hänskjuta afgörande! till Kongl. Maj:t, — ett vacklande och en osäkerhe: om det rätta, som ej kan annat än i hög grad för våna. Redan i Kongl. Maj:ts proposition tyckes ge nom det alternativa förslaget för Piteå eller Luleå frågan hafva satts i beroende af ett högre lä roverks inrättande i Umeå. Vi kunna nemligen e; på annat sätt fatta, hvarföre Kongl. Maj:t i allmänhet ej redan i sin proposition hade bestämt sig fö endera af dessa städer eller hvarföre t. o. m. Lulei satts i fråga, så framt meningen ej varit, att bestäm ma det nordliga skoldistriktets omfång och till följd deraf skolans läge, först sedan rikets ständer afgjor: frågan, huruvida Umeå skulle erhålla fullständigt läroverk eller icke. Säkerligen gifves det ej något annat rimligt skäl till det alternativa förslaget, enär vi omöjligen kunna tänka oss, att Kongl: Maj:t, som haft alla i saken nödiga upplysningar att tillgå, i,en fråga som denna behöft eller velat inhemta rikets ständers råd och upplysningar. : Vi tro ock, att rikets ständer gjort väl, om de följ den sålunda gifna vinken och, sedan de beviljat et läroverk åt Umeå, bestämt Luleå till plats för det nordligaste högre läroverket. eller ock genast gjori hvad de slutade med att göra, nemligen att åt K. Maj:t öfverlemna frågans afgörande, såsom egentligen liggande utom rikets ständers befogenhet. De skulle derigenom med ens afskurit möjligheten till d. agitationer, det envisa förfäktande af ensidiga, lokala intressen, som i dylika frågor är så vanligt och beklagligen i närvarande fall äfven från ett visst hål: gjort sig gällande. Vid bestämmande af gränserna för de skoldistrikt, som genom de nyinrättade läroverken skola bildas. måste i första rummet tvenne saker tagas i betraktande, areal och folkmängd, hvartill sedan kommer vid bestämmande af platsen för skolan inom distriktet ett skäligt afseende på åtskilliga andra omständigheter, såsom om någon ort genom lyckliga naturförhållanden är bestämd till ett större framåtskridande eller, i anseende till vissa den egna förmåner. ger de bästa utsigterna för läroverkets trefnad och förkofran. Sällan torde väl allade qvalifikationer, som till följd häraf skulle göra en viss ort företrädesvis lämplig, besittas af samma stad, — den skulle då vara belägen midt i skoldistriktet, hvars befolkning skulle vara ungefär jemt fördelad omkring densamma 0. s. v., men sällan torde väl äfven en ort, så vanlottad i alla dessa afseenden som Piteå, hafva framträdt med så : bestämda anspråk att vara den par preference lämpliga. Bestämmes neml. gränsen mellan det norra och södra skoldistrikt, som nu skola bildas, efter areal och folkmängd, så torde den i det närmaste sammanfalla med gränsen för de båda länen, Norroch Westerbotten. Norrbotten innefattar visserligen 950 qvadratmil och Westerbotten endast omkring hälften så mycket, hvaraf kunde dragas den slutsats, att gränsen borde blifva betydligt nordligare, men des ingår i denna beräkning en ofantlig yta nästan öde bygd, hvarå något afseende ej skäligen kan fästas — oberäknadt Lappmarkerna är Norrbottens öfvervigt i yt innehåll 55 qvadratmil — dels motväges denna öfvervigt å Norrbottens sida i ytinnehåll af en, om ock ej särdeles betydlig, öfvervigt å Westerbottens i folkmängd. Enligt resp. konungens befallningshafvandes senaste femårsberättelse utgjorde Norrbottens folkmängd 61,084, Westerbottens 72,569. Med billigt afseende å nu nämde förhållanden: torde gränsen böra blifva den uppgifna, helst derigenom vinnes den förmånen, att den blir naturlig, d. v. s. öfverensstämmande med andra, förut gängse förhållanden. Men vi behöfva ej så strängt hålla härpå — vi skulle t. o. m, kunna låta den gå några mil sydligare, hvarigenom de båda skoldistrikten skulle komma att innefatta alldeles samma folkmängd, utan att detta på något sätt skadar den sak vi vilja bevisa. Det nordliga skoldistriktet skulle således innefatta Norrbotten samt en 4 å 5 mil af Westerbotten. Nästa fråga blir nu, hvarest inom distriktet det högre lärove:ket bör förläggas. Men här synes oss saken så klar, så påtaglig, att man måste vara mer än tillbörligt svag för egna, små intressen för att kunna se den på mer än ett sätt. Eller finnes det väl något rimligt skäl, att, om inga andra vigtiga konsiderationer tala derför, förlägga det nya läroverket i yttersta ändpunkten af distriktet med ett afstånd af endast 2 mil från södra länegränsen, men deremo 23 från den nordligast belägna skolan i Haparanda och omkring 80 från länegränsen i norr. En hastig blick på kartan skall, hoppas vi, vara tillräcklig att öfvertyga om det missförhållande, som härigenom skulle uppkomma, i det en helt ringa del af distriktet skulle komma att öfver all höfva gynnas på det kelas bekostnad. Folkmängden i Piteå stad, landsförsamling och lappmarker utgör 16,487, i det öfriga länet 46,305, — det blefve sålunda inemot de ?.;:delarne af länsinvånarne, som skulle till den återstående ,:delens förmån nödgas afstå från sina rättmätiga anspråk. Men kanske finnes det andra vigtiga omständigheter, som böra komma i betraktande och, oaktadt Piteås ofördelaktiga läge, kunna tala för detsamma. Visserligen det finnes verkligen andra vigtiga omständigheter, — men de tala ej för Piteå Piteå, sjelf en stad utan utsigter till framåtskridande i kommercielt hänseende, med en svårtillgänglig hamn, som årligen alltmer uppgrundas, är peläget i den ofruktbaraste trakten af Norrbotten. Jordens bördighet och utsigterna för bildandet i dessa trakter af ett stort och rikt åkerbruksdistrikt tilltaga i samma mån man framskrider längs kusten och uppnå sin höjd i Calix och Torneå elfs bördiga ådalar. — Ej heller finnes oss veterligt inom Piteå socken någon industrigren, som förtjenar afseende; då deremot hufvudsakligen vid Luleå och Råneå elfvar, utom ett ojemförligt större antal sågverk, de till Gellivare bergsslag hörande bruk och masugnar äro belägna. Här äro, om någonstädes, de förutsättningar redan för handen, som skola mäktigt ingripa vid gestaltandet af ett helt landskaps framtida betydelse. Vi hafva nämt Gellivara. En sådan källa till rikedom, som denna, kan ej i våra tider. länge få ligga obegagnad, ty hvad Gellivara Mans dt RR rr PE RE OD Te Ae