nycket af ett yttre sken, och ser aldrig saser och ting från en. upphöjdare ståndpunkt, itan finner snarare ett oändligt behag i det väsentliga och obetydliga. A Bland de få ämnen, som i Finland kunna olifva föremål för publicistens verksamhet, in-s fager kritik af litterära och teatraliska prcIuktioner äfven ett rum. I detta afseende ir Topelius särdeles svag, hvilket han äfven sjelf erkänner. Sjelf har han sagt, att hans orundsats i afseende på teatern varit den, att antöfva skonsamhet mot skådespelarne, men skouingslös stränghet mot repertoiren. Detta kunde förtjena allt erkännande, men han har dervid gått tillväga på ett förvändt sätt, och ofta, som man säger, silat mygg, men sväljt kameler. Derigenom har han blifvit upphofsmannen för ett vidrigt moraliskt kälkborgerligt betraktelsesätt af teatern i Finland, 1 som derstädes begynt erhålla en hop anhängare, och såsom äkta fariseer hafva de med Topelius i spetsen varit synnerligen benägna att klandra andra, t. ex. stockholmsboarne för deras smak i teaterväg, medan de sjelfva ansett sig ega den mest upphöjda, rent estetiska smak. Topelii benägenhet för småsaker har röjt sig äfven här: med det oförsyntaste öfvermod har han mer än en gång uttalat förkastelsedom öfver annars oklanderliga stycken, allenast deruti förekommit någon svordom eller något utrop, såsom: min gud! eller annat dylikt, ty detta är en hädelse, som omöjligen kan tillåtas scenen. Det är en viss liten lutning åt det pietistiska hållet, som äfven på andra håll hos T. förspörjes. Kanske hade vi med några ord bort beröra Topelii politiska uppträdande, så gerna vi ön skat undvika detta, men det hör till karakteristiken af honom såsom publicist. Vinämde att han är en känslans man; vi vilja till och med tro, att han menar ärligt med hvad han anser vara sin öfvertygelse, nemligen på det sättet ärligt att han, oberoende af yttre motiver, kommit till dessa åsigter. Men emedan det blott är en uppbrusning, kan han i detta exalterade tillstånd gå för långt, kanske också dertill förledd af det inflytande han tro: sig ega på allmänheten. Detta var fallet å 1834. Han stötte likväl då på en ganska stark opinion, som var fullkomligt emot honom, och den lexan han då fick, torde har aldrig glömma. Man inser lätt huru farligt det är 1 Finland att offentliga personer ärc lättböjliga, emedan enhvar borde der vara så mycket som möjligt på sin vakt för att värne de institutioner, som der finnas och dem man från ett visst håll söker undergräfva. Vi hafva också sett huru Topelius, fullkomligt konseqvent, 18536 svärmade för den belgiska friheten, och mången betviflade att dessa reseskildringar, som under titel: Söder om Östersjön voro införda i Helsingfors Tidningar, verkligen voro af honom, emedan man ej kände att han var så helt och hållet en intryckens man. Den tidning i Finland, som under dessa senaste år med allvar och mod sökt uttala en åsigt och inverka på allmänna opinionen, är Wiborg. Under ledning af lhrr C. J. Qvist och J. Alfthan har den sökt, såvidt förhållandena det medgifvit, gå en sjelfständig väg. och icke utan framgång har den kämpat mot censuren. Då den upprättades 1855, råkade Wiborgs län i sin dåvarande guvernör generalmajor Thesleff besitta en särdeles rättskaffens och duglig man,hvilken väl tidningen Wiborg har att tacka för det en hel hop saker gingo igenom, som det heter, som väl aldrig annars skulle sett dagen. Numera har generalmajor Thesleff aflidit och det synes småningom blifva slut med tidningen, emedan den nye guvernören är en annan andas barn. Så medföljde nyligen de finska tidningarne en lapp med följande tillkännagifvande: Som n:o 14 af tidningen Wiborg till större delen får förändra sitt innehåll, kan den icke utdelas förrän nästkommande måndag den 22 Februari. Wiborg den 20 Febr. 1858. Redaktionen. Och i en ännu senare nummer heter det under rubriken Wiborg, der annars s. k.. dagartiklar pläga förekomma , med titel Bokhandeln: Den stora uppmuntran, som litteraturen och i allmänhet alla andliga sträfvanden i landet röna, har föranledt oss att, då sådant af -behofvet påkallas, under rubriken Wiborg meddela förteckningar öfver i landets Boklådor tillgängliga litterära alster, hvarpå följer en -hel spalt med förteckning på diverse virkböcker m. m. Den ena åf bladets redaktörer dr Qvist vistas för närvarande i Paris, derifrån han stundom meddelar skrifvelser, men äfven dessa synas vara illa medfarna af censuren. Tidningen har haft en ganska bestämd tendens; den-char varit en målsman för hvad man kallar de: materiella intressena. Den bar kämpat för de friare åsigterna i tulloch näringslagstiftningsväg och -meddelat allmänhet med insigt författade nationalekonomiska uppsatser. I frågan om kanal eller jernväg råkade den i strid .med Bitteraturbladet, som dervid med mycken rätt förfäktade fördelen af jernvägar 1 ett nordligt beläget land. I afseende på den fennomanska frågan innehar detta blad en egen position.--Det har ganska bestämdt opponerat sig emot den -ursprungliga fennomanien, som hade till lösen det finska språkets återinsättande i sina s. k. ursprungliga rättigheter, hvarmed då också ett verkligt: finskt nationallif vore gifvet.: Wiborg har sökt visa, att med blotta språkets införande vore ej något vunnet, tvärtom vore det skadligt. Det heter (n:o 28 18536): Det finnes omständigheter, som dessutom låta anse en sådan, förändring för vådlig, äfven i händelse-.den vore utförbar. Ett språk som står I ett nära sammanhang med alla landets inre NARE och den han verkligen inbillat sig sjelf att han slutligen lyckats tillkämpa sig? Det låg liga nad Sn sokK ANh hannivyichot 1 ren tANn htvar.