gamle brukspatronen dog; hade han den glädjen att gunga en greflig :dotterson på sitt knä. : Ehuru Ebba gifte sig utan kärlek, blott af lydnad för sin far, gjorde hon det likväl med full föresats att försöka göra allt för att vinna sin måns förtroende och bereda hans lycka. Men huru var detta möjligt med en man sådan som Curt Gyllensporre? Då hon med ömhet nalkades honom för att utgjuta sitt veka hjerta för den, som fått hennes hand, frågade han med oklanderlig, kylig artighet: Befaller du något min engel? — När hon någon gång riktade sina tankar mot något högre och derom ville meddela sig med den, sem borde vara hennes ledare och stöd, svarade han med ettständigtvarande eller, så satt säga, stående leende under en skakning påthefvudet: Jag tror, min själ att du riktigt svärmar, min lilla Ebbal 7 Det nnes i qvinnokarakteren en stor mottag:lighet och böjlighet, till följd hvaraf en qvinmna lätt kan förflyttas ur en sfer i en annan: och Jikväl alltid vara på sin plats. Med mannen at det ieke så; han kan försjunka från en ba tre ställning, men sällan, högst sällan kan h wi höja sig till en högre ståndpunkt än den, ban uppnått vid inträdet ilmannaåldern. . 2Fördenskull fö. blef också Gyllensporre sig lik; under det i h. vs makas bjerta det ena upphöjda anlaget, a. 98 E0å ädla känslan efter den andra förqväfdes eller åtminstone inslumrfade, och slutligen stoa hon Nästån på samma linie som hennes man; 1100 Var en fulländad verldsdam och ingenting anat. Dock ännu såsom sådan kände hon stung om behöfvet af något högre och ädlare, något wom stora verlden med alla sina förströelser och all sin glans icke kunde gifva benne. Och då hon cke egde någon annan a tt meddela Sig Med,