Finska tidningspressen. Då man litet emellan i svenska blad sett skildringar och historiker öfver tidningspressen i åtskilliga främmande länder, torde det för svenska läsare icke sakna intresse att erfara något om de tidningar på svenska språket, som, i det gamla brödralandet Finland för närvarande lefvande och verkande under hårda vilkor, i sin mån kunna sägas representera en sida af det litterära och offentliga lifvet. Man har väl med rätta sagt, att om man ville skrifvåa tidningarnes i Finland historia, så vore det ett fattigt, ett otacksamt arbete, ty det vore egentligen att skrifva en historia om hvad de icke kunnat uträtta. Vi behöfva ej anföra orsaken till detta förhållande, då det är nogsamt kändt att yttranderätten i Finland icke är fri. Enligt en kejserlig förordning af den 14 Oktober 1829 är nemligen allt som i Finland genom tryck offentliggöres underkastadt censur. Och tidningarne hafva ej nog med en censor. Genom -ett tillägg till: censurförordningen stå nemligen tidningscensorerna omedelbarligen under-hvar sitt läns guvernör, i följd hvaraf guvernören eger gifva censor föreskrifter beträffande tidningscensuren, bestämma hvilka slags artiklar i anseende till sitt innehåll äro så beskaffade att de, innan tillstånd tul deras tryskning beviljas, böra guvernören på förhand meddelas, samt förekomma tryckningen af sådana artiklar, som guvernören finner opassande att i tidningarne införas. Då, förhållandet är sådant, finner man lätt, att då det ankommer på-guvernörernas skön att afgöra, hvad som i tidningarne får eller ieke får införas, dessa ej kunna gerna vara några slags organer för allmänna opinionen, likasom de: änrmnen hvilka kunna behandlas måst vara till antalet högst inskränkta. I egentlig mening kan man således icke tala om att någon publicistisk organ i Finland skulle ega en bestämd politisk färg, och det beror af någon för dagen gynsam vindflägt; om tidningarne någon gång skulle få uttala sig i emnvallmän fråga. Heder åt de män; som detta oaktadt sökt att trots alla hinder ändå göra hvad göras kunnat! Och den glädjen har man också att alla de, som Finland räknat bland sina ädlaste, hvar i sin mån, l: något sökt gagna äfven såsom publicister. Men . de finska tidningsbladen hafva varit så kringskurna ; i sin verksamhet, att de icke en gång kunnat verka såsom organer för sina resp. kommuner, utan taget i det stora hela, så bedröfligt det än må låta, har deras huf-1 vudsakliga verksamhet bestått iatt våra annonsblad. Och för en tjugo år tillbaka hade man just ej. heller större anspråk på dem,:och hvad som derutöfver bjöds var någon novell och smärre notiser. I senare tider hå med en stigande bildning anspråken på tidninarna äfven stigit. Och det har yppat sig ett egär, som i mångas ögon är ett farligt symptom, att något litet röra vid de allmänna frågorna. : ör närvarande beräkhas i Finland utkomma inalles 18 tidningar och tidskrifter, deraf 10 på. svenska språket ock de öfriga på det finska. Man har trott sig göra den observationen, att uppkomsten af svenska blad i Finland vore i aftagande, medafi förhållandet med de finska skulle vara omvändt. -Deraf hafva fennomanerna dragit den oriktiga slutsats; att den svenska läsande allmänheten också vore I aftagande, då antalet svenska organer förminskades. Den helt enkla orsaken till detta förhållande ligger tvärtom derti, att censuren, långt ifrån att förmildras, snarare. blir strängare, medan anspråken hos allmänheten på en tidning år för år stiga och såJunda svårigheterna. ökas för de:resp, redaktörerna att kunna tillfredsställa dennas rättmätiga önskningar. Också fordras det en ej så ringa förmåga och fyndighet att kunna kämpa emot censuren, och få ega dertill behörig ihärdighet och styrka. De finska bladen åter arbeta för massan af folket, och dess anspråk kunna naturligtvis ej vara desamma som de mera bildades, likasom de ämnen, hvilka ii allmänhet kunna för detta vara de mest egnade, religiösa och ekonomiska, ej i samma mån kunna blifva föremål för censurens vaksamhet, som de mångahanda ämnen, hvilka kunna ingå i de på svenska utgifna bladen. Finlands Allmänna Tidning, landets officiella blad,: är det enda dagligen: utkommande i Helsingfors. Bladet inrättades efter regerin:gens förflyttande till denna stad och innehöll still: och med 1849, jemte alla officiella tinderrättelser, som der -ovilkorligen skola meddelas i första hand och hvarifrån de öfriga tidningarne må hemta sitt vetande, samt legala annon.ser, endäst allmänna politiska nyheter. Ifrån 1850 utvidgades formåtet, hvarigenom utrymme vanns för en artikelafdelning, och redaktionspersonalen bildar numerai;en egen s. k. tidningsexpedition ef generalguvernörens kansli. Meningen Järer sålunda hafva varit att meddela artiklar i regeringens intresse och sålunda; inverka på der allmänna. opinionen, hvilket ej borde hafva varit svårt, då de andra tidningarne föga kunna beröra några samhället. rörande angelägenheter, Sedan 1852. är dr Er. Berndtson: dess hufvudredaktör. Denne man är född och uppfosträd il8verge.. kom tills Finland--1841,; tog der det filosofiska magisteroch doktorsgraden, blef docent 1 estetik, redigerade 1844—49 och 1851 Morgonbladet; . samt ansågs , då, jemte det han Var ifrig fennoman; vara. af; ganska, Iberala tänkesätt, och hade äfven anseende för att vara en lycklig diktare. Ar 1851 skref han skådespelet Ur lifvets strid, som i Helsingfors väckte. ett. entusiastiskt bifall och--hvars vidare uppförande förbjöds från högre ort.