DKILA AF —D —N.) Ögonblickligt hade . Nordenborg igenkänt föremålet för sin fordnakärlek;hanhade blifvit bländad af denna fägring, som han fordom hade skådat endast i sin knoppning, men som han nu såg strålande i sin fulla mognad; och hans eget hjerta, som han trott vara dödt för alla jordiska lidelser, hade erfarit en känsla af.saknad, af smärta, kanske ännu. bittrare än den..som. sargade det den samma dag; om hl detta oförmodade återseende nu så plötsligen: påminde honom. Hos Ebba hade lifligheten försvunnit och lemnat rum åt en förnamn abandon. Hennes växt hade blifvit fylligare ochmjukare, och snitten på hennes kläder var väl afpassad för atthöja dess skönhet. Hennes mörkblå ögon sände ännu herrligare blixtar än förr, men den mildhet, den barnafrid, som fordom strålade i dem. den fanns der icke mer, Hon var nu en stolt skönhet, men hon gjorde kanske just derigenom ett: så mycket-lifligare intryck på Nordenborg, ty ännu hade icke: ödmjukheten så fullkomligt inkräktat hans hjerta, att han saknade alla sympatier för stoltheten. Hade Ebbas utseende antydt, att hon för missförstådd och. hånad kärleks skull bortgråtit sin ungdöm; hade hon nu varit en vissnad: ros, en skugga blott af. hvad hon fordom. var, då skulle hennes fordne trolofvade måhända ha känt ånger och medlidande, men troligen ingen rörelse af kärlek. Det gläder mig. på det högsta att återse er lika blomstrande som förr och, såsom jag förmodar, lycklig., Dessa voro de ord, med hvilka Nordenborg helsade Ebba. ) Se Aftonbl, n;r 119 och 120.