i hvilket motiv Weber skapat ett det skönaste och mest genuina uttryck för den svärmiska längtans fpoesi, som utgjorde den romantiska riddartidens ljusare sida: Såsom en motsvarighet härtill och, ehuru af olika karakter, ej mindre betecknande, framstår Rezias åkallan vid hennes första mystiska apparition inför Huon: Du får icke sofva, du hjelte god; Der gråter en jungfru vid Babylons flod hvari det klagande uttrycket och den af harpans ackompagnement förhöjda österländska färgtonen lemna ett intryck, ej oliktdet vi erfara vid läsningen af Thomas Moores Lalla Rook heller Byrons Hebrew Melodies. För öfrigt må nämnas, utom den mästerliga, straxt efter ouverturen följande introduktionskören till elfvornas dans, som, i likhet med alla de ställen, der det fantastiska elementet herrskar, är hållen i en förträffligt målande stil, samt den tjusande ballettmusiken i sista akten, Rezias sånger: Lyckan den är en förgängelig ros, utmärkt för sin vemodiga melodi, och den jublande: Kom, skynda dig samt den snart derefter iöljande af frisk glädje sprittande duetten emellan Rezia och Fatima. Den senares romanser äro karakteristiska och melodiska. isynnerhet Arabien, du min moders land. Pucks uppbesvärjande af elementarandarne vittnar icke minst om kompositörens fina konception, hvilken dock måhända är ännu mera beundransvärd i de båda häfsnymfernas ljufligt lockande sånger, hvilka troget afspegla de klara, sakta framvaggande böljornas lopp. Qvartetten mellan Huon, Scherasmin, Fatima och Rezia i andra samt trion emellan de trenne förstnämde i tredje akten äro, likasom den herrliga slutkören, glanspunkter i operan. Till följd af det här använda franska mönster för operans uppsättning, har den berömda marschen i sistå akten, jemte åtskilligt annat, gått förlorad. För de sjungande har Weber här förelagt särdeles svåra saker, framförallt i första afdelningen af Huons aria i första akten, hvaraf äfven hr Strandberg varit hörbarligen besvärad; men han har åt partiets mera kantabla ställen, såsom den vackra bönen m. fl. gifvit ett rätt vackert uttryck. M:ll Michals sång har varit utmärkt, och hon har med hvarje gång röjt ett lofvärdt bemödande att mera införlifva sig med de poetiska fordringarne i Rezias rol. . M:ll Bournonville har framstält Fatima icke utan en viss dramatisk färg och liflighet, och henities sång har va rit ganska uttrycksfull. Hr Dahlgren förtjenar beröm för det hastiga inöfvandet och det under sådana förhållanden rätt berömvärda utförandet af Oberons parti. Att mll. Bock icke förmår gifva den förslagne Puck hvarken i lyriskt eller dramatiskt hänseende hans rätta färg, torde icke få läggas henne till last. Hr Uddman har, såsom Aboulifar, roat en del af publiken. Hr Sandström bar, sjungit Scherasmins parti på ett herömligt sätt, :ehuru mera finess stundom hade varit att önska äfven i sången. Då, med hvarje gång operan gifvits, man rönt nya framsteg och bemödanden i utförandet, hafva vi så mycket mindre velat uppställa några sådana fordringar, som icke kunna tillfredställas, och med de klena utsigter, som nu visa sig för vår lyriska scens och enkannerligen den större operans framid, torde mången hafva lust att med Fra Diavolo instämma: Låt oss njuta den korta iden,. Hr Bournonvilles utmärkt smakfulla wnordningar i hvad balletter och tablåer vidkommer samt hr Robergs särdeles vackra lekorationer bidraga att öka intresset för lenna intressanta opera, som i går vid femte representationen gafs för fullt bus. CERRO SNI