ftersom: sskapelsens makt är oändlig. Mei vi förbise, att det dock ligger i tingens natu tt skaparen lenmat dessa rika håfvor till vår sandbafvande och gifvit oss lika så väl frihe utt förstöra dem genom tanklös egennytta som förstånd och medel att vårda dem til appehållande och förökande. Hög tid är nu inne att vi lyssna till dera: öster, som föra : framtidens talan. Det ä 1 tröst att allt flera och flera sådana röste höra sig. Ingenting är i afseende på insjöfiskerierna mer bevisande än den historik professor Rasch meddelar utur Andrew Young: arbeten om Skottlands fiskerier, hvaraf v är tillåta oss meddela ett litet stycke, som följer efter framställningen af den äldre lagstiftningen: Denna , lagstiftning,, säger författaren, ,är isynierhet intressant derigenom, att den icke blott tydigt visar den noggranna omsorg, som styrelsen egsade laxfiskerierna, utan ock den stora mängd floder och vattendrag, i hvilka man då fiskade lax, och der ör närvarande, i vide mer än hälften icke finnes en uda lar. Under denna omtänksamma vård florerade .axfiskerierna och lemnade en större afkastning än andets behof fordrade; lax utgjorde en stor del af pefolkningens föda; ty man vet att lärlingar i stälerna och tjenstfolk och arbetare på landet kontraktsnässigt betingade sig att icke bespisas med lax mer in tre dagar i veckan, och detta icke blott i närheen af de stora floderna, hvilka ännu äro kända såsom laxströmmar, utan öfver hela landet, ty då för iden kvimlade äfven åar och bäckar, som stodo i fö vindelse med en laxström eller utföllo i hafvet, af lax, — Men huru är nu tillståndet? Hvad har blifit af alla dessa floder? Äro de uttorkade eller örsvunna från Skottlands karta? Nej; — men der laxstam, som en gång hade sitt tillhåll i dessa floler, är försvunnen; och, som sagdt, i mer än hälfter af dem är den sista laxen utrotad, och den andra hälfen följer efter med hastiga steg. Skulden till denna olycka ligger al ena dervti, att man äfvikit från förfädrens visa och välbetänkta bestämmelser, och i styvelsens jemte deras efterlåtenhet, hvilkas pligt det varit att vaka öfver lagarnes noggranna efterlefnad. Vi se här en klar teckning af hvad som äfven förestår oss, om vi icke se upp i tid. Huru ofta hör man ej klagas i vårt land att man stänger floderna med laxfångstredskap nära vid mynningarne och hindrar lekfisken att komma upp till sina lekställen i de öfre småfloderna och sjöarne, och huru mycket förfång af annat slag mot laxarnes uppgång öfvas ej på många ställen, särdeles i de norra länen af vårt land? Vi tillåta oss yttra; den önskan, att tidningarne i de provinser, der dessa fisken intaga en så vigtig plats, genom meddelanden, som lemna upplysningar i detta vigtiga ämne, måtte väcka uppmärksamhet härå, både bland folket och hos auktoriteterna; äfvensom att de undersökningar öfver sötvattensfiskerierna, till hvilka rikets ständer på landtbruksakademiens framställning beviljat anslag, måtte förskaffa oss nödig kännedom om våra sötvattensfiskeriers tillstånd. : Utom den här antydda skildringen af naturen och behandlingen af sötvattensfiskerihushållningen, innehåller äfven arbetets första afdelning en fullständig historik öfver laxfiskarnes lefnadssätt, så vigtig för fiskeriernas behandling. Andra afdelningen afhandlar den artificiella fiskförökningen, hvaruti särskilt framhålles professor Nilssons stora förtjenster om denna sak. — Tredje afdelningen innehåller praktiska reglor till vägledning för dem, som ämna drifva fiskodling m. m., äfvensom de åtgärder, hvilka i stor skala blifvit vidtagna i brödrariket Norge för befrämjandetaf denna hushållsgren. Arbetet upptager 158 sidor i octavo, på vackert papper och i vackert tryck, samt är försedt med en större plansch med 13 figurer i litografi, och säljes häftadt i tryckt omslag för det billiga priset af 1 rdr 50 öre rmt.