STOCKHOLM don 19 Maj. Svea hofrätt här i dag afkunnat en dom, som kommer att göra sin rund öfver hela den civiliserade verlden, ochsom skall öfverallt ånyo erinra om och framkalla skarpa omdömen öfver den intoleranta lagstiftning i fråga om den reliiösa bekännelsens frihet, som ännu qvarstår med full gällande kraft, såsom en skamfläck för vårt land och vårt tidehvarf, sedan det vid den senaste riksdagen lyckats prelater och junkrar att omintetgöra hvarje försök till någon förändring i detta hänseende. Redan för omkring fem år sedan anhängiggjordes ett mål emot ett antal personer här i hufvudstaden, anklagade att dels ha öfvergått till katolska läran, dels förmått andra att öfvergå. Handlingarne i målet blefvo, sedan undersökning om förhållandet inför konsistorium egt rum, remitterade till justitiekansleren, der de hvilat tills för kort tid sedan. Sedan förslagen till landsförvisningsstraffets upphäfvande för öfvergång till villfarande lära vid seneste riksdag blifvit förkastade, blefvo bemälte handlingar af justitiekansleren till hofätten återstälda, på det saken måtte gå sin aga gång. Detta är utan tvifvel alldeles riktigt och i sin ordning, liksom hofrätten icke heller nu kunnat annat än tillämpa lagstad:gandet om landsförvisningsstraff för affall. Enda möjligheten att få upphäfd en lag, som strider emot tidsandan och det sunda vettet, r att densamma blir strängt tillämpad. Det ibenådningssystem, hvarmed man hos oss i :många fall synes vilja hjelpa sig fram för att slippa röra vid åldriga och barbariska lagstadganden, är i högsta grad skadligt, emedan det innebär en viss rättsosäkerhet och godtycklighet och undergräfver aktningen för lagarne. Vi meddela här transsumt af den dom, genom hvilken Svea hofrätt fält sex qvinspersoner att för öfvergång till främmande troslära förvisas från fäderneslandet: Kongl: Maj:ts och rikets Svea hofrätts utslag uppå en, efter förhör inför Stockholms stads konsistorium, till kongl. hofrättens omedelbara upptagande och af:görande öfverlemnad undersökning i anledning af gjord angifvelse emot språkläraren Joh. Petter Möller, sidenväfvaren Joh. Funks hustru Carolina Christina Palmgren; arbetskarlen Christ. Offermans hustru Maria Charlotta Palmgren, förre sockerbagaren Joh. Christ. Möllers hustru Catharina Sofia Frischenfelt, verkm:staren Carl Joh. Schätzes hustru Anna Sandberg, bagaren Joh. Victor Anderssons hustru Hanna Olivia Olsson, skräddaregesällen Joh. P. Wåhlanders hustru Hedvig Catharina Forssman sämt Sofia Wilh. Lundegren att hafva affallit från den evangelisklutherska läran och trädt till en villfarande, och emot språkläraren Möller: dessutom. att hafva förledt andra till dylikt affall; — — — — gifvet och afkunnadt i Stockholm den 19 Maj. 1858. Detta med hvad mera handlingarne innehålla och parterne i öfrigt anfört, har kongl. hofrätten i öfvervägsnde tagit; och enär — — — — upplyst är, att hustru Mäller aflidit, finner kongl. hofrätten åtalet emot henne hafva förfallit. Hvad härefter vidkommer angifvelsen emot språkläraren Miller; så emedan, emot Möllers bestridande, ej är visadt, att han, som är född i hertigdömet Slesvig och sedermera svurit trohetsed såsom -undersåte i konungariket Norge, blifvit upptagen till svensk medborgare, samt vid sådant förhållande, fastän Mölder erkänt att han härstädes öfvergått från den evan:gelisk-lutherska bekännelsen, i hvilken han blifvit uppfostrad och konfirmerad, till den romersk!-katol.ska, lagens: stadganden emot affall från den rena evangeliska läran ej äro på Miller tillämplige; thy och som Mäöller nekat att hafva. förledt andra till affall från sistnämde lära och någon bevisning till Millers öfvertygande: derom : icke förkommit;alltså varder Möller från ansvår. i måler frikänd. — Beträffande deremot öfrige tilltalade, eller hustrurna Funk, Offerman, Schäötze, Andersson och Wåhlander samt S. W.Lundegren; så alldenstund bemälte tilltalade, hvilka, födde här i riket, blifvit i den evangelisk-luterska Täran uppfostrade samt till densamma sig bekänt och förpligtat, inför kongl. hofrätten erkänt, hvad jemväl af företedde prestbetyg från katolska församlingen härstädes bestyrkes, att de öfvergått till den romersktkatolska iäran, samt de, ehuru af vederbörande allvarligenvarnade, icke låtit sig rätta, utan deremot förklarat sig vilja vid katolska bekännelsen förblifva; fördenskull pröfvar kongl. hofrätten rättvist, i förmågo af 1 kap. 3: missgerningsbalken samt 1 kap. 2 s kyrkolagen, det skola hustrurna Carolina Christina Funk, född Palmgren, Maria Charlotta Offerman, född Palmgren, Anna Schitze, född Sandberg, Hanna Olivia Andersson, född Olsson, och Hedvig Catharina Wåhlander, född Forssman , samt Sofia Wilhelmina Lundegren förvisas Sverges rike och ej vidare njuta arf eller borgerlig rättighet inom sarhma rike. I enlighet Med hvad vi ofvan yttrat, anse vi ett vädjande till högsta domstolen från de dömdas sida icke lända dem till någon fromma, om icke möjligen till något uppskof i domens verkställighet. Deremot föreställa vi oss att vederbörande måste råka i ganska mycket bryderi för verkställigheten af denna dom, och det skulle kanske icke vara så ointressant om biskop. Annerstedt och några af hans närmaste själsfränder, som tagit landsförvisningen så varmt i försvar, inkallades till en komite, som egde att yttra sig deröfver, huru bäst förhållas bör vid landförvisandet af religiösa affällingar, på det de icke må till riket bli återskickade, för att placeras på Öresundska mudderpråmar. Vi taga äfven för afgjordt, att de dömda icke genom ingifvande af nådeansökningar omintetgöra de praktiska verkningar för en lösning af religionsfrihetsfrågan, som genom ,denna dom kunna vinnas. AE — Den nu i England förestående ministerkrisen har, som bekant är, sin närmaste anledning eller förevändning i den skrapa regerinen nyligen tilldelat generalguvernören i Inien, lord Canning, i följd at dennes proklamation till befolkningen i Oude. Uti denna proklamation hade generalguvernören förklarat PTE VD -.