(Insaändv. ; Presterna och religionen, Dencifver, hvarmed -man i vår tid börjat sysselsätta sig med de religiösa frågorna, påminner om medeltiden, med den skilnad att debatten numera icke föres mellan de lärde, utan bland de olärde, ja obildade. På samma gång finner man ett stort antal intelligenta och upplysta, hos hvilka den religiösa känslan visst idke kan sägas hafva slocknat, men Hvilka likväl lefva uti fullkomlig religiös indifferentism. Å begge sidor finnas på djupet liggande orsaker. Om man äfven tager i betraktande den andel, som det spekulativa vinstbegäret kan ega uti en hop bättringsropares uppträdande och konstgjorda framgång bland de obildade, bevisar likväl demna framgång i och för sig och den allmännare väckelsen bland vissa klasser något mer än att saken: har nyhetens behag, ty verkan är större och varaktigare än att den ensamt kan tillskrifvas intryckets ovanlighet. Der materiens börda, der bekymmer och träldom trycka och sinnet är ovandt vid intellektuella sysselsättningar, hvilka skulle skärpa tanke öeh omdöme samt gifva dessa herråvälde — der skall känslan, om hon uppkallas och elektriseras, hafva ett afgörande inflytande ända till att upphäfva harmonien mellan menniskans själsverktyg samt gifva allt en enda, ensidig riktning. Detta -är fallet med flertalet bland våra pläsare, Mei man finner: äfven bland de klyftigare blånd dem ett försök, ett begär till resonnement och en viss för .proselytmakeriet i vår tid nödvändig färdighet i ärgomentering. Äfven obildade läsare erkänna således att tanken har någon rättighet och säkerligen ligger på botten af de ärligas nit och i hela rörelsens karakter en sträfvan, om ock missledd, till ljus i religiösa mål, för hvars ernående man vill börja med att skaffa sig religionsfrihet. Hos de bildade icke-läsarne åter hår indifferentismen sin grund uti-tidens allmänna realistiska riktning, som har till: föremål den exåkta forskningen. Då denna icke står tillsammans med den religiösa raysticismen, hvilken underkänner förnuftets förmåga och äfven rättighet att bestämma öffer bekännelsen oeh öfvertygelsen,. afhåller sig detta parti från hela det religiösa området och riktar sin andliga verkt samhet dit, der den har frihet och är oberoende af på förhand bestämda hinder. Resultatet är att den påbjudna religionsöfningen och sättet, hvarpå den ledes, Kvarken tillfredsställa det öna partiets känsla eller det andras förnuft. Vi tro att beggå borde på samma gång kunna tillfredsställas, ty vi se ingenting som är i stånd att bevisa att den religiösa känslan och förnuftet af baturen stå i strid med hvarandra. : Begge förskrifva sig från samme gifvare, och ingendera är förgäfves gifven. Emellertid befarar man de största vådor, den förfär