Nye 1g SVA AV: GRE viI, UbBrt MMM NANA Sven righeten och konsten just uti att begripa sjukdomarne och kunna lämpa behandlingen efter individualiteterna. I jemförelse med denna konst, som är svår för oss alla, måste alltid den tekniska inöfningen af rörelser anses såsom underordnad. Jag. säger derföre visst icke att den får ringaktas — men den intager ingalunda förnämsta platsen i den gymnastiska sjukvården. Sedan hr B. förgäfves bjudit till att nedsätta förtroendet för ortopedien, skulle han naturligtvis också hugga litet på min sjukgymnastik, som numera spelar en betydlig : roll vid gymn. ortoped. institutet. Hr B.kommer dock för sent äfven med detta angrepp, sedan jag nu utan afbrott utöfvat sjukgymnastik i mer än 10 år. Men jag vill icke längre upptaga läsarens tålamod med att svara på alla dessa puerila saker i hr B:s skrift, utan går vidare. För att kunna få hafva nöjet tillvita mig ;obekantskap inom den medicinska litteraturen, motsäger hr B., tvärtemot sanna förhållandet, min uppgift att d:r Gugrin i Paris för sina forskningar inom ortopediens område vann ett pris af 12,000 francs. Hr B. säger att Guerin vann detta pris för sina utom ortopediens område gjorda vetenskapliga iakttagelser. Jag skulle kunna låna hr . en bok, I som har följande titel: D:r Jules Guerins) und Dr. Bouviers von der Pariser Academie des scienses mit dem grossen chirvurgischen Preise gekrönten Werke iäber Orthopädie, in ihren Ergebnissen betrachtet von Gustaf Krauss. (Doct. der Medizin und Chir. etc.) Berlin 1839. Denne författare var just närvarande i Paris, då priset vanns, och lärer väl han således kunna anses tillförlitligare än prof. Branting. För att icke hr B. må taga sin tillflykt till påståendet, att min uppgift om både bok och författare hörer till det der flödandet af osanningar, som hr B. varit så god och he-1 drat miz med, så har jag inlemnat doktor Krauss bok att beses i hrr Sämsons Wallins bokhandel. Min påminnelse om det på sin tidl. icke så litet uppseende väckande falsariet om Hedda P. synes hafva misshagat hr B. Jag kan dock icke hjelpa det. Jag har blott omnämt ett sant faktum, af tidningarne redan förr offentliggjordt, och jag har vid detta omnämnande icke gjort något påstående hvarken emot hr B. eller någon annan; men har dock ansett mig böra erinra om detsamma, såsom ett bevis på huru vackert ortopediska institutets motståndare hafva fört sina vapen. Min erinran att, oaktadt intrigerna mot vår ortopedi, allmänheten fortfar att mot snedheter företrädesvis anlita ortopediska institutet, har hr B. sökt besvara genom företeende af en femårstabell från centralinstitutet, der numerärn antyder ett stigande antal af patienter. Men denna tabell bevisar platt intet i frågan, emedan den omfattar både sneda och ickel sneda patienter. Jag dristar mig dessutom att högeligen betvifla hela tabellens pålitlighet, och detta på följande grund: I Postoch Inr. Tidn. för den 5 Maj 1854 förekommer en uppgift i hr B:s publicerade årsredogörelse, så lydande: Sammanräknade antalet af dem som förlidet år (1853) begagnat gymnastiska centralinstitutet, uppgår till 828 personer. Deribland hafva 15 såsom gymnastiklärare och instruktörer utexaminerats, 613 haft pedagogisk gymnastik och 200 mot olika kroniska sjukdomar erhållit medikalgymnastik. Märk nu: i nyssnämde femårstabell åter bar hr B. uppgifvit att 1853 års personal uppgår till: sjuka 150, friska 678, summa: 828. Hvarföre har de sjukas nummer i denna tabell blifvit inknappad med 50? Hr B. gifver svaret sjelf, då han skrifver: Häraf ses, att sjuknummern under de senare fyra åren varit i tilltagande. Jo, jo, på det viset så... Vi se äfven att de friskas nummer har blifvit tillökt med jemt de 50, som togos ifrån den ursprungliga sjuknummern 200, hvarigenom den blef 678, i stället för 628 (enligt Postoch Inr. Tidn.); detta naturligtvis för att totalsummorna ändå skulle gå ihop, hvilka på båda ställena äro 828. . Det skulle vara intressant att kunna kontrollera uppgiften för äfven de följande åren. I förlitande på en förklaring, som förekommer i den ofvannämda mot hr lektor Sonden under sistlidne riksdag i hr B:s intresse sammanfattade skriften: att neml. föreståndaren (för centralinstitutet) alltid vid institutets årliga examina framhållit och till ecklesiastikministern nlemnat en summarisk redogörelse öfver institutets verksamhet och fortgång, har jag i ecklesiastikexpeditionen efterfrågat gymnastiska centralinstitutets redogörelser, men fått det svar att några sådana ingalunda der plägat inlemnas. Härigenom fann jag då att ifrågavarande skrift, hvars syfte var att inverka på ständernas beslut, icke just heller var någonting att lita på. . Sålunda: öfverallt trassel och missledande uppgifter! I sammanhang med detta kan jag icke undgå att omnämna ännu en annan anmärkningsvärd motsägelse i de få sifferuppgifter, som från nämde institut hittills meddelats åt det illmänna. I London utgafs år 1850 af hr) Aug. Georgii en bröschyr öfver svenska sjukgymnastiken 1). Bland andra saker innehåller broschyren en tabellarisk öfversigt, rörande de vatienter som vid Gymn. centralinstitutet i Stockholm behandlats från den 1 Juli 1848 till den I Juli 1849. Enligt denna tabell behandlales vid centralinstitutet under nämde tid icke mindre än 693 patienter. Denna summa afviker dock på ett högst anmärkningsvärdt sätt från de uppgifter från samma år, med hvilka prof. Branting i sina examenstal gått vår svenka allmänhet tillhanda. (Se Aftonbladet samt Postoch Inrik. Tidn.) Enligt dessa uppgifter ,ehandlades, neml., vid institutet: inder år 1848 under år 1840 sooossssmnssssnnan patienter 309. patienter 303. : Då, som man här ser, summan af patienter