TREA få CO ERARJ 0 MTPVES., SSIRESIRR Fr TIMME 3 MT kens första regeringsår ett lagförslag antogs, att hvarje motstånd mot konungens makt skulle anses olagligt, och hvilkens förvända regeringsåtgärder hade till påföljd, att oppositionen tillkämpade sig en fruktansvärd makt. Vi finna här sålunda två stora samhällsprinciper i strid med hvarandra, läran om konungadömet af Guds nåde och den om folksuveräniteten. Hr Munch har i klara och kraftiga drag framstält en sida af denna kamp och här så vidt möjligt är sökt hålla sig till den histoTiska sanningen. Oppositionens närmaste mål var att få den papistiske hertigen af York, konungens broder, utesluten från tronföljden. Lord Russell och hans vänner söka tillvägabringa en petition för att förmå konungen att sammankalla ett parlament, der tronföljden skulle bestämmas. Men inom partiet finmes också en Lord Howard, som äfven på andra vägar vill genomdrifva hertigens uteslutande, nemligen genom att tillvägabringa ett närmande emellan konungens älskarinna Lovisa Querouailles, hertiginna af Portsmouth, som. hittils hört till hertigens parti, och oppositionens medlemmar. I detta ändamål förer han henne, åtföljd af den franske gesandten Barillon, till lord Russells landtställe, der denne döck ej träffas, men väl hans gemål, som med uppenbart förakt bemöter den kungliga mätressen. Hela lord Howards plan har sålunda misslyckats, hertiginnan reser bort i vredesmod, och då Barillon underrättar Howard att så väl han som hertig Jacob mycket väl kände komplotter, i hvilka Howard var inblandad, men ej någon annan af den egentliga oppositionen, så finner lord Howard ej annat medel att hjelpa sig ur klämman, än att fly till hertigensfötter, erkänna sin förbrytelse och falskeligen anklaga lord Russell. Hertigen och hertiginnan, som åter äro förbundna, önska ej något högre än att kunna störta Russell och en rättegång föranstaltas emot honom, der han fälles af en köpt jury och på grund af falska vittnesmål. Alla medel sökas för att kunna utverka nåd; hans ädla maka, lady Rachel, denna qvinna, hvilken genom sin rena, upphöjda qvirlighet är nästan en oförklarlig företeelse vid Carl II:s lastfulla hof, vill uppoffra allt för sin make. Hertiginnan af Portsmouth lofvar utverka nåd på ett vilkor, nemligen att lady Rachel skall på knä bönfalla henne derom, likasom vore hertiginnan Englands drottning. Detta är för mycket, hela hennes qvinliga värdighet uppreser sig deremot, och tanken derpå att hon, lord Russells maka, skulle på så förnedrande vilkor erhålla nåd för honom, gör att hon långt hellre låter honom dö. Hertig Jacob vill också å sin sida erbjuda nåd åt Russell, nemligen om denne vill gå. in på att underteckna en skrift, deri han förklarar hvarje motstånd mot konungamakten såsom dödssynd. Viker Russell för denna frestelse? Nej, trogen den idg, för hvilken han hela sitt lif igenom kämpat, afslår han denna sålunda erbjudna nåd och dör på stupstocken, men öfvertygad om att hans parti och dettas åsigter i framtiden skola -vinna seger. Detta är i korthet dramats innehåll. Man ser, att det är till sin anläggning stort, och der saknas ej vackra, sant poetiska situationer, likasom karaktererna äro lyckligt tecknade. Vi kunna ej heller neka, att Monrad i sina Fragmentariske Studier over A. Munchs Tragoedie: Lord William Russell (Kristiania 1855) har ganska riktigt uttryckt den tanke som föresväfvat författaren vid tecknandet af Russells karakter, då han säger: Lord Russell, såsom hufvudet för den protestantiska och liberala opposition, som måste duka under för ett system, som just derigenom häfdade sin öfvermakt, blir icke mindre tragisk derföre att hans id var i sig en högre, hvilken en gång skulle föras till seger. Han föll emellertid, emedan tiden ännu: ej var fullbordad och idn sålunda icke fullkomligt mogen att genomföras, emedan historiens ande, försynen, kräfde dess utförandei annan form, genom andra medel än dem lord Russell kunde använda. Hans tragiska skuld, hans hamartia, hvilken fäller honom, är den — visserligen i bästa afsigt och med fullkomligt menskligt berättigande — att likasom vilja gå försynens plan iförväg, hvilken visar sin öfverlägsenhet genom att krossa det svaga menskliga sträfvandet. Hans opposition bär dessutom i sig all oppositions så att säga arfsynd, i afseende hvarpå mången enskilt opposition kan vara relativt oskyldig, den nemligen, att sammanblandas med en vild godtycklighet, hvilken vill omstörta all lag och ordning. Detta är också närmast lord Russells Achilleshäl; här är hans sårbara punkt, härifrån utgår hans bane. Man bör å andra sidan äfven erkänna att författaren vid utförandet stött på flera svårigheter genom begäret att följa historien så troget som möjligt. Det tragiska hos lord William Russell förspilles till stor del derigenom att han faller för en lumpen intrig, han framträder alltför mycket skuldlös, och derigenom förorsakas ett mindre behagligt intryck. Hade deremot de båda principerna varit framstälda i öppen strid emot hvarandra, så vore förhållandet annat, men nu frågar man sig, hvarföre den ädle Russel skall dö på grund af en falsk angifvelse, då dramat dessutom framställer representanterna af det kungliga partiet i en mindre förmånlig dager.Eller kanske hafva de verkligen att åberopa någon rätt å sin sida? Hertig Jacob stöder sig ej på någon annan än den jesuitiska, att ändamålet helgar medlen; han vill blifva konung, han ifrar för katolicismen, och han vill undanrödja Russell blott emedan denne står i vägen för hans planer. Och det enda, som leder hertiginnan af Portsmouth, är hennes sårade fåfänga. Lika så litet framstår det klart, att Russell verkligen skulle hafva i något afseende förbrutit sig mot staten, och hvarigenom han sålunda vore sin död värd, utan tvärtom är hvar och en af de uppträdande inom sig öfvertygad om hans oskuld, och hans död ir blott nödvändio för att tillfredsställa