framfart i flera landsorter; och de baptistiska proselytmakarne, väckta drängar, gesällel och pigor fara fram ungefär på samma sätt. Under tiden samla katolikerna medel till anläggande af barmhertighetsanstalter och fort-sättande af den proselytmakeriverksamhet, som de redan i många år derstädes utvecklat. Om ej härunder så många dåliga ting bedrefves och så mycken menniskolägtet förnedrande dumhet och vidskepelse predikades, så skulle vi nästan vara färdiga att lyckönka oss till dessa fenomener, alldenstund de kunna möjligen till nästa riksdag klart visa högvördiga presteståndet, huru laglöst det närvarande tillståndet är, huru litet de nu gällande tvångslagarne förmå skydda statskyrkan mot de öppna fiender, som skaka dess murar, och de dolda mullvadar, som underminera dess grundvalar, samt huru mycket förståndigare och mera i kyrkans intresse ståndet handlat, om det, i stället att sätta sig på tvären, lånat sin medverkan till utarbetande af en dissenterlag, hvarigenom den vetenskapliga forskningen och diskussionen äfven öfver dogmerna fått sin frihet erkänd, och de menigheter, inom hvilka en från statskyrkan afvikande öfvertygelse utbildat sig, erhållit rätt att bilda egna församlingar; men som tillika förmått försäkra oss mot påfvedömets smygande konster, näpsa de kringresande skojareapostlarnes framfart och sålurida göra slut på det proselytmakeri, som utöfvas af egennyttan och okunnigheten. — Med tillfredsställelse finna vi att äfven Posttidningen i lördags lemnat ett. bidrag till belysande af den taktik, som de konservativa lärornas nuvarande förkämpe inom svenska pressen valt, att nemligen låta en här af insändare oaflåtligen predika mot hvarje steg, äfven det allra obetydligaste, som kan ifrågakomma att uttagas i framåtskridande riktning, under det den konservativa organens egen redaktion, som gerna för så godt köp som möjligt vill gifva sig sken af att vara ganska frisinnad, alldeles icke yttrar sig i den å bane varande frågan eller kort och godt förklarar, att hennes åsigter i det omhandlade ämnet äro så väl kända, att hon ej behöfver derpå inlåta sig. Numera lära väl icke många låta dupera sig af detta slags frisinthet, men till deras tjenst, som möjligen ännu kunna göra sig några illusioner i. afseende på. den ifrågarande tidningens politiska karakter, meddela vi-här Posttidningens träffande framställning af dess hållning i en af dagens frågor, den om bhusagans afskaffande: Uppsatsen i P. T. lyder: sålunda: Svenska -Tidningen meddelade i numret för sistlidne onsdag en insänd artikel, hvars författare jemrar. sig öfver de svårigheter, som skulle uppstå, derest rättigheten att utdela husaga komme att upphöra. Vi kunna svårligen inse fördelen för Svenska Tidningen af att nyttja så beskaffad spaltfylnad som denna uppsats och dylika mot samhällsförbättringar fientliga, högst enfaldiga krior, för hvilka tidningen tyckes hafva blifvit en tillflyktsort. Svårligen skall Sv. T. förmå någon klok menniska att respektera hvad den kallar opartiskhet och tolerans mot olika tänkande, då denna tolerans går ända derhän, att utan något slags reservation, der pröfningen visst icke kan anses öfverstiga tidningens höfva, gifva fritt ord åt så beskaffade talare och tänkare som den här omhandlade; och med skäl må man väl sätta i fråga antingen afsigten eller ock det sunda förnuftet och eftertanken hos en tidningsredaktion, hvilken, då det gäller allvarsamma och vigtiga frågor, afhänder sig en sådan pröfningsrätt. Då. vi tyvärr försummat att bland labyrinten af Svenska tidningens insända artiklar taga reda på tidningens egen mening i denna fråga, kunna vi icke med visshet säga hvarpå denna går ut; och vi torde således, med anledning af denna senaste demonstration, och efter att i flere dagar hafva förgäfves väntat på Svenska Tidningens eget utlåtande öfver insändarens klagomål, få begära underrättelse om Sv. T:s mening, innan vi kunna inlåta oss på svaromålet.