; ofelbara verkningar C.n Såsom svar på detta djupsinniga förslag. I skulle jag kunna tillråda hr B. att först lyara en smula sannfärdig i sina egna uppI gifter, innan han utbjuder sig såsom rådgif1 vare åt allmänheten. Hade han varit detta, Iså hade han väl i första rummet, hellre än att proponera allmänheten att lägga sig i spännsäng, sökt att sannfärdeligen framställa den ortopediska kuren så som den här utöfvas, i stället för att, som han nu gjort, vanställa densamma. Men låtom oss fortgå i vår granskning. Icke nöjd med att blott göra det ortopediska institutets patienter till föremål för sitt skriftställeri, hemsöker hr B. ännu en annan qvinlig patient — en af hans egna — hvilken han påstår skall före anmälningen vid hans institut hafva till sin skada begagnat ett ortopediskt lifstycken. Naturligtvis måste hvar och en, som läser detta, tro att hon fått nämde lifstycke genom min försorg, eftersom det uttryckligen säges varit ortopediskt. Äfven i detta bemödande att kasta skugga på mig, igenkänner jag fullkomligt min ädle motståndare. Nu är likväl händelsen den, att jag aldrig föreskrifvit ifrågavarande patient något ortopediskt lifstycke. Nöjer sig icke hr B. med detta svar, så kan jag när som helst meddela patientens egen faders skriftliga förklaring, hvilken finnes i mitt förvar. Men hr B. borde veta, att med förtroendet att vårda patienter följa äfven åtskilliga pligter, dem en gymnastikföreståndare ingalunda får åsidosätta, om han också icke är läkare. Grannlagenhet mot patienterna är en af dessa pligter. Om nu hr B. i detta, som i annåt, sätter sig öfver hvad grannlagenheten fordrar, och icke drager i betänkande att onödigtvis göra sina qvinliga patienters underkläder till föremål för offentlig diskussion, så tycker jag för min del, att han åtminstone först borde göra sig bättre underrättad, innan han rusar åstad med dylika lösa uppgifter. Vidare: Man har i Ställn. och Förh. påstått, att mina medarbetare väljas bland vaktmästare ock korporaler. Till svar härpå har jag redan förklarat min förundran öfver att hr B. hedrar våra officerare vid armen med namnet korporaler. Hvad genmäler nu hr B.? Jo,i stället att söka på något vis gifva skäl för sitt påstående, företager han sig att uppräkna namnen på 8 personer af dem som äro eller hafva varit mina medarbetare — och, närk nu! ingen enda af dem är hvarken vaktmästare eller korporal, men 4 äro officerare i armån, en är medicine licentiat, och de öfriga 3:ne äro eller hafva varit föreståndare för egna gymnastikanstalter. I sanning ett besynnerligt sätt att bevisa en sak! Kommer hr B. en gång i framtiden att på ett lika grundligt sätt bevisa sina på erfarenhet vunna fysiologiska och patologiska iakttagelser öfver de af honom uttänkta 2000 rörelseformlerna, som måhända voro af Ling anade, men likväl icke kända 5), så får man skäl att prisa den gymnastiska vetenskapen lycklig. För att ytterligare kasta skugga på mig, yttrar hr B. att jag mot erbjudna goda vilkor och genom skickliga underhandlingar från centralinstitutet erhållit dessa lärare (liksom skulle jag hafva helt listigt beröfvat hr B. hans lärarepersonal). Afven detta är helt och hållet sanningslöst. Förhållandet är nemligen det, att ingen enda af dessa herrar — åtminstone så vidt jag vet — var hos hr B. anstäld, då de hos mig engagerade sig. Några anmälde sig sjelfva, andra rekommenderades hos mig genom deras bekanta; men ingen enda lät mig förstå att han stod i någon tjenstgöringsförbindelse hos hr Branting. Huruvida tilläfventyrs en och annan af dessa herrar före sitt engagerande hos mig hade vid centralinstitutet genomgått den vanliga kursen i fäktning och friskgymnastik, brydde jag mig knapt om att efterfråga, emedan fäktning och friskgymnastik icke utöfvas vid mitt institut. Hvad sjukgymnastiken åter beträffar, så vet ju hela verlden att de till densamma hörande rörelserna icke ingå bland undervisningsämnena vid centralinstitutet. Men äfven om så vore förhållandet, skulle jag dock ej hafva synnerligt gagn deraf — alldenstund i min sjukgymnastik användes en hel mängd rörelser, hvilka aldrig vid centralinstitutet — mig veterligen — nyttjats. Hr B. synes lägga mycken vigt på att man skall tro, det konsten att uttänka och inlära sjukgymnastikrörelser är helt och hållet fastvuxen vid centralinstitutet, samt är så outsägligt svår, att den icke kan fattas af andra än några få enkom dertill skapade undantagshufvuden. Ett sådant hufvud är då naurligtvis i första rummet hr B. sjelf och dernäst alla de personer, som gått igenom den vanliga kursen vid centralinstitutet, eller vissa andra som under kortare eller längre tid uppehållit sig under institutets tak, (således äfven de tyska resande, som under korta tider besökt institutet och sedermera i Tyskland upprättat instituter fär Schwedische Heilgymrastik, hvilka af ett visst parti närstädes med berömmelse ofta omtalats). Det är blott undertecknad som icke får åtnjuta den stora äran att räknas med bland len lysande skaran af nämde undantagshufvuden, oaktadt min enligt hr B:s ord långa elevtidm. Ty naturligtvis kan icke en läkarejerna (svensk nemligen) få anses duglig att atta sådana märkvärdiga saker, som att hacka ned pinnar under fotsulorna, att gifva korspensbultningar med knytnäfven, att utföra verinei-skakningar samt alla de der 2000 örelserna, som måhända voro af Ling anade, nen likväl icke kända. Hade jag bara brytt nig om att låta examinera mig af hr B. i len för öfngt vackra, fast inom sjukvården, cke annat jag kan förstå, onödiga konsten tt fälta och göra kullerbyttor — se då hade ag naturligtvis varit mera värdig. (Slutet följer.) ) Se den öfvermåttan blygsamma skriften: Anmärk ningar med anledning af hr lektor Sondens i hög Vvördiga vresteståndet väckta motion angående gvm