fande af bidrag till bygnaden. — Om angreppet mot ortopediskainstitutet. Af IH. Sätherberg. TI. ) Följer nu i ordningen att belysa det till afdelningen B.) hörande orediga trasslet, med alla dess missledande uppgifter. En del af trasslet har jag visserligen redan vidrört, och kanske borde jag dermed låta vara nog; men hvad som ännu återstår, är likväl så karakteristiskt, att det vore skada att lemna det alldeles åt glömskan. Hr Brantingyttrar bland annat följande : Det är likaledes ett förvrängdt, falskt anförande, då d:r S. vill låta påskina att i uppgiften rörande fröken A. L. skulle förekomma, det hennes död föranledts af spännkuren, ty något sådant innehåller icke den lemnade uppgiften, men väl att hennes krafter voro medtagna, att hon såsom sjuklig och svag upphörde med ortopedien och derefter, sedan ett år förlupit, såsom fortfarande sned och ytterligt försvagad, anmäldes vid centralinstitutet för att använda gymnastik,. Detta är ordagrannt hr B:s yttrande. Låtom oss nu se efter hvad uppgiften i Ställn. och Förhåll. säger: ?Fröken A. L. använde någon tid ortopedisk spännsäng mot snedhet, blef under kurens fortgång mer och mer till helsan lidande, utan att derföre någon förändring i hennes snedhet föregick. Efter att hennes krafter mer och mer sjönko, och hon sålunda nödgades upphöra med spännsängen, slutade hon sin lefnad en korttid derefter?. Läsaren kan nu sjelf jemföra och döma huruvida icke uttrycken i denna uppgift äro valda just på ett sätt, att hvar och en måste tro att patientens död varit föranledd af ortopedien. Detta syfte röjes äfven af följande ord, hvilka föregå uppgiften om de anförda 3:ne patienterna (Ställn. och Förh. sid. 27): Vi skulle ock här kunna anföra flerfaldiga exempel på de mångartade lidanden, som den ortopediska behandlingen så hos oss som i utlandet verkat, men till undvikande af vidlyftighet, skola vi nöja oss med att endast framlägga några få sådana fall, hvilka derjemte kunna tjena såsom bidrag till ortopediens utvecklingshistoria. Att jag tagit uppgiften om fröken A. L.i den enda mening man kan taga densamma, kallar nu hr B. förvrängdt och falskt. Märkom nu, att i samma andedrag som hr B. uttalar mot mig sin beskyllning för falskhet och förvrängning, så förvränger han sjelf den nämde uppgiften, i det han påstår att den innehåller följande: att fröken ÅA. L., sedan ett år förlupit, såsom fortfarande sned och ytterligt försvagad, anmäldes vid centralinstitutet för att använda gymnastik. Kan väl någon menniska upptäcka att sådant med ett enda ord finnes omnämdt i den ifrågavarande uppgiften eller ens på något ställe i hela artikeln? Men låtom oss gå vidare. . Som jag ofvan nämt, har hr B. pådiktat mig en förvänd kurmetod, den jag aldrig begagnat. För att ännu mer kunna tillskrifva den ortopediska metoden en på organismen försvagande verkan, låtsar hr B. glömma att gymnastik ingår såsom ett hufvudmedel i densamma; detta kan man se på flera ställen i hans skrift. Så säger han, t. ex. på ett ställe: I betraktande af de här nu framstälda kurativa verkningarne af ortopedien äc. tro vi, det hr IS. icke mer med samma förvägenhet skall vilja påstå, att hans spännsängsmetod uthärdar jemförelse med en rätt ledd gymnastikkur? 1). Och vidare:k Önskar dock hr S. obesinnadt ställa sig under I en pröfningskomite, förutsatt att jemte spännsängen ingen gymnastisk behandling användes; så vore deta i sanning, för att nu inrycka ett af hr Si ofta brukadt 2) ord, en för menskligheten lika gagnande som upplysande sak, emedan en sådan åtgärd fullständigt komme att afslöja ortopedien?. 3) Hr B. kan icke vara okunnig om att hela min or-4: topediska metod-för snedheter är en innerlig I förening af gymnastik och mekaniska medel. Hvad vill han då med dylika yttranden annat än förvilla, i stället att upplysa. Okunnighet från hr B:s sida skulle här verkligen vara oförklarlig; ty gymnastik och stärkande regime hafva ända sedan min företrädares tid varit förenade med vår ortopedi, i likhet med bruket vid många utländska institut, och jag har flera. gånger i tryck underrättat derom. Det kan af den personal som begagnat min sjukgymnastik intygas, att just mina ortopediska patienter vanligtvis äro de som tåla de starkaste rörelserna bland hela personaln. När man ser deras kraftiga gymnastik, och tänker på hr B:s tillvitelse mot den ortopediska kuren, som skulle den vara i hög grad försvagande, måste man finna dylika en ganska besatta. Emellertid, röjande en fullkomlig okunnighet om den ortopediska metodens stärkande egenskap, skrifver hr B. sålunda: Vi hemställa vördsamt, om det icke förefinnes någon grundad anledning att förmoda, det en svag konstitution, sådan som mll E. N:s skulle efter nära tre års uthålligt 3) begagnande af spännsäng, åtta månader i Stockholm och nära tvenne år i Gefle 4), sen på ett eller annat sätt till helsan deraf idil. Vidare skrifver hr B. följande, hvilket jag äfven för dess befängdhet måste citera: GAR pe RS KE RT TES ) Se Bihanget till n:o 76, samt n:o 87. 1) Jemförelsen kan läsaren bäst göra med ledning af de i föregående artikel intagna betygen, der resultatet af hr Brantings rätt ledda gymnastikkur ådagalägges. 2) Blott på ett enda ställe brukadt, och detta på följande sätt: hvilken hög känsla, ädle insändare, att kunna på förhand veta sig blifva af menniskorna trodd på sin heder, då man uppträder för att hembära åt den lidande menskligheten ett så vackert offer !s (neml. dikterna om ortopedien). 3) Min utmaning till hr B. att vi måtte ställa våra metoder för ortopediska patienters behandling under en komitås bepröfvande må hr B. icke söka slingra sig ifrån genom dylika fraser. Jag fordrar derför ännu en gång, i vetenskapens och sanningens intresse, att han svarar ett bestämdt ja eller nej på min fråga om han vill gå in på den af mig honom erbjudna vetenskapliga striden. Jag, såsöm angripen, har rättighet att fordra detta; och hr B., såsom angripande, är skyldig att gå in härpå. äg mr byrå: Br brg Sj nrg