för valförrättningen. Kurir från Landsvägen. Af ORV. ODD. Hamburg den 23 April. Jag har lemnat Paris just i dess vackraste ärstid. Tuileriträdgårdens massiyer, stodo i sin mest intagande och friskaste toilette, i vå rens: ljusgröna modefärg, ännu icke förderf. vad af de eviga dammolnen från Rivoligatan: macadam; i Palais Royal och i Luxembourg: trädgården höllo de yppiga syrenklasarne som bäst på att slå ut, och mandelträden vaggade öfverallt sina rika, hvita blommor för de ljumma hemlandsvindarne från Provence. Jag har tillbragt en af de sista dagarne af min sejow ute i Versailles. Om eftermiddagen uppför des i parken en storartad militärkonsert — det var en söndagsafton — af de i staden Versailles inqvarterade talrika regementenas förenade spel, och hela den ofantliga gröna planen nedanför den verldsbekanta stora terrassen hvimlade af en oräknelig menniskomassa, Versailles skall ses under just dylika vilkor, den skall vara befolkad denna park. och af tusenden, för att icke förefalla en ödslig, ledsam, mördande; men åter, lifvad — som denna dag — af en hel utflyttning från Paris, är den ännu icke så litet af hvad den fordom var, och man finner den till och med förtjusande, åtminstone för dessa några få timmar. Ögat, finnande hvilopunkter i de öfverallt mellan träden lägrade folkmassorna, vänjer sig då lättare att fatta dessa eljest nästan oändliga utsigter och blir snarare förtroligt med dessa enorma proportioner, hvilka göra Versailles till någonting ensamt i sitt slag måhända i hela verlden, och hvilka under hvardagliga förhållanden gifva detsamma endast tomhetens storhet. Denna qväll var det, som sagdt, förtrollande, med sina trädmassors aqvarellmilda färgskiftningar i den nedgående solens sydländska dager, med sina hundratals hvita statyer, resande sig här och hvar öfver de vandrande folkgrupperna; sjelfva de klippta granfigurerne, dem man med en viss historisk pietet här bevarar såsom lefvande traditioner från längst försvunna peruktider, togo sig bland alla dessa krinoliner icke fullt så barockt ut som när man ser dem alldeles enstaka för sig, utan tycktes snarare för ögonblicket erhålla en viss humoristisk prägel, hviskande och småmysande: Äfven vi hafva varit la grande nouveaute du jour! Vid sjelfva palatsets alla ingångar posterade denna dag — zuaver. Zuaver på vakt vid Ludvig XIV:s gamla älsklingsslott, äfven detta hvilket drag af den nya tidens skämtsamma lynne! Men midt under all denna vårens lockande och förföriska herrlighet, omgifven af alla dessa nya frestelser, som Paris och dess omifningar ega att för främlingen presentera Just i slatet af April månad, som i Frankrike är hänryckningens tid, har jag med stoiskt mod packat mina koffertar, gjort mina afskedsvisiter i flygande fart och tagit min biljett för Nordbanan. Tilläfventyrs har jag deri handlat icke blott som en stoisk filosof, utan äfven som en försigtig general; resultatet blir kort och godt, att jag en vacker morgonstund sagt farväl åt hotellet n:r 24, Rue du Bouloy, och en halftimma derefter sutit lyckligt och väl installerad i min kupå på jernvägen till Erguelinnes och Köln. Mitt sista intryck af det kejserliga Paris har egentligen varit — polisprefekturen. Dervid skall ni ej förskräckas för min skull; det handlar här endast om passbyrån, alldeles icke något. värre, fastän, dock illa nog. De nya bestämmelserna med afseende på pass äro, som ni vet, för närvarande uti Frankrike ultra-ryska, och det behöfves ett särskilt studium till att dervid iakttaga allt hvad iakttagas bör. Jag erfor för sent, att utväg för öfrigt gifves att åtminstone slippa ifrån att personligen infinna sig på nämde polisprefektur för reglerandet af sitt pass; den svensk-norska byrån, n:o 5 Rue dAlger, om hvilken jag förut någon gång talat, har nemligen verkligen lyekats. så arrangera, att resande landsmän genom dess bona officia kunna undgå denna tortyr; men i det hela taget ångrar jag ej att jag på egen hand expedierade min affär. De trenne timmar jag i trettio graders instängd värma tillbragte på den parisiska passbyrån voro för mig en etyd och gåfvo mig en rätt intressant inblick i diverse af soldatväldets allra innersta otäckheter. Det skadar ej att med egna ögon hafva sett äfven detta. Jag talar här icke om det oanständiga redan deruti, att i en stad, som Paris, hela passviseringsexpeditionen bedrifves af endast tre eller fyra personer, hvarigenom en hvar, som olyckligtvis en gång måste ha sitt pass vederbörligen behandladt, ovilkorligen nödgas sätta, många timmar, stundom en el dag till på en formalitet, hvilken eljest ypperligt kunde afgöras på fem minuter; men jag underlåter ej att härmed lemna er ett kort besked om huru och på hvad sätt denna expedition bedrifves. På ena sidan af rummet äro en mängd träbänkar framsatta på tvären från långväggen, på motsatta sidan befinna sig skrifvarekarlarnes, byråer innanför ett längt skrank; mellan detta skrank och bänkarne är en smal mna lemnad fnnan nå. hvilken an n.72