DEN SISTE AF SIN ÄTT, AR JF. SMITH. ? Hoppat öfver muren då?p Nej; jag lockade min hund,-och han dejade på platsen och rundt omkring, men förSäfves.n Ni har visst låtit narra er af er inbillning, anmärkte Alan. Jag trodde så med, svarade William Giles. Emellertid beslöt jag att icke lemna min post, innan det blef morgon, och skickade Jack till byn efter Greylings söner. Då det blef dager, förnyade vi våra efterforskningar, och hvad tror ni väl att vi funno? Ja, det må Gud vetal Ett blod-gt märke efter en karlhand på den gamla grafstenen, som är till hälften inbygd i kyrkmuren under östra fönstret. Blodigt! upprepade gubben rysande. Ja, ett märke efter frisk blod.n Den gamle mannen påminde sig nu det dofva jemmerrop -han tyckt sig höra i riddarerummet, och hans förskräckelse blef så häftig, att den för en stund beröfvade honom förmågan att tala. i ; I detta ögonblick gingo sir Walter Herbert, mr Barnard och Sam igenom försalen, i mening att taga sig en promenad i parken. Hvad är på färde? frågade baroneten, sedan han hjertligt skakat William Giles hand. I ären så bleka båda två, som om I sett ett spöke. E Den unge arrendatorn redogjorde för hvad som händt. EB Nägon olycka har inträffat i riddarerummet, tillade Alan; jag är ganska säker på det. Ack, min käre, gode herre! — Gud vare lof att ni ej sofvit der! Saken syntes vara af tillräcklig vigt för att genast fordra förklaring, och efter en hästig :) Se Aftonbl. ur 10 18, 20-37, 39—76, 78—91, 93, 94, 96, 97 och 99—101, :