strida lagligheten af mitt giftermål. Men jag vill ej fyssna till deras uppmaningar. Jag har blott tägit råd af mitt hjerta.n Och -hvad säger det? Det uppmanar mig att genast erkänna lady Raymond och min son, svarade hans gäst. Jag vet att verldens åtlöje skall träffa mig, men om mitt samvete är lugnadt, kan jag bära det. Är min hustru underrättad om helgden-af det band som förenar 058? Hon vet allts, svarade sir Walter. Kan jag ej få träffa henne nu? frågade Mark. Jag längtar otåligt att få kasta mig för hennes fötter och bedja henne om tillgift. Underrättelsen har på det högsta upprört hennen, sade hans värd. Min mor och miss Barnard äro nu hos henne. Till och med Sam har varit utesluten från hennes rum. Upprört henne, upprepade den hycklande syndaren för sig sjelf; af glädje, kan jag förmoda. Hon drömmer föga om hur snart den skall vända sig i gråt. Nåväl i morgon dåp, sade han högt. I Ja, om nemligen lady Raymond känner sig stark nog för ett sådant möte,, svarade hans värd; ett fall hvarom icke jag kan yttra mig. Hans gäst kände att han icke länge skulle vara i stånd att beherrska sin vrede och steg upp för att gå. ; Hvart ämnar du dig? frågade sir Walter. Till närmaste värdshus. Om jag mins rätt, är det ett i —) Värdshus! afbröt den förre. Nej, Mark. nej, nej! Icke så länge jag har ett rum at! erbjuda dig. Jag måste-anse vår försoning ng och shycklad, om du nekar mig att stanna är. Hvilka följderna än må blifva af dit besök vid Crowshall, tillade han, så ber jag som dess egare dig vara välkommendy Han ringde och tillsade Alan, -som infanr