tör. Akademiens framtid kan bero på detta förslag. Men skall det lyckats akademien att erhålla en sådati direktör? Skall någon vetenskapsman låta. förmå sig att mottaga förtroendet? Beklagligen är förhållandet sådant, att fastän vetenskapsmän finnäs, som äro fullt Tämpliga för platsen; så kan dock ingen af dermm-mottaga den; åtminstone icke för längre tid fästa sig vid den, särdeles sedan akademiens verkningskrets alltmera vidgas till följd deraf; att: på henne öfverflyttas allt flera maktåliggande ärenden. Vetenskapsmännen ega sällan enskilt förmögenhet och kunna alltså icke, de må nu intressera sig huru mycket som helst. för akademien, afstå från de befattningar, som lemna dem: utkomst, för att sköta direktörsbefattningen utan lön. Direktören uppbär: e dast några hundra riksdaleri hyresersättning. Nå väl — torde man säga — staten får då anslå lön åt direktören. Ja, det vore visserligen en utväg; men hvem vet om icke befattningen då snart nog blefve en pensionsinrättning för någon, som förnämligast genom sin innehafvande: rang skulle sprida glans öfver akademien? Vi äro till och med icke säkra på, om ständerna, med fruktan för eller visshet om; att så kunde inträffa, beviljade löneanslaget. En annan utväg finnes deremot, som synes mera ändamålsenlig och så enkel, att det förundrar oss att icke akademien sjelf långt före detta vidtagit den, nemligen att hog K: Mit förskaffa sig tillstånd att årligen välja direkför, på samma sätt som vetenskapsakademien årligen utser sin preses. Den sistnämda institutionen, mera omfattande än den förra, har alldeles icke genom nämde åtgärd förlorat i anseende och inflytande, snarare tvärtom. Att den sålunda valde direktören skulle utöfva befattningen utan allt arfvode, torde Vara mindre ändamålsenligt, och troligen skulle det icke heller möta svårighet att bereda tutväg för ett sådant. Tvifvelsutan skulle K. M:t äfven sanktionera en sådan reform, allraHelst som det kungliga prerogativet att uthamna direktör i landtbräksakademien just icke Har så stort värde. Hvad vi mest betvifta är dock; att någon ledamot af akademien ännu vågar väcka ett sådant förslag inom akademien, hvartill annars rätta tiden just nw är inne: HAN r omsem—— ——— nns