I WUVATIWVILNS (OR 3 Nidj. Återblick på riksdagen. . VIL Ärenden rörande rikets allmänna hushållning, undervisningsverken m. m., tillhörande den ekonomiska lagstiftningen. (Forts. från n:r 93.) Ettvaf rikets ständer vid flera föregående riksdagar taget initiativ till en särdeles angelägen reform, som hitintills i de flesta hänseenden blifvit utan påföljd, är det om styrelseoch förvaltningsverkens reorganisation. Frågan härom har äfven vid innevarande riksdag blifvit väckt uti en mera genomgripande syftning och omfattades hufvudsakligen med intresse af en bland landets utmärktaste och erfarnaste embetsmän inom administrationen, den alltför tidigt bortgångne landshöfdingen i Skaraborgs län, f. d. statsrådet Sandströmer. Redan före sitt inkallande i konungens rådkammare hade hr Sandströmer utarbetat och för konungen framlagt hufvudgrunderna för ett dylikt organisationsförslag. Vi känna icke, huruvida detsamma varit föremål för statsrådets öfverläggningar eller influtit i dess protokoll, men vi tro oss veta, att det innefattade en betydlig förenkling i göromålen, ledande både till skyndsamhet och drift i ärendenas gång och med syftning att här, såsom i andra konstitutionella länder, åt ministrarne gifva en mera sjelfständig verksamhet och således göra dem mindre beroende af en allena-beslutande konungs inblandning i alla möjliga detaljer af regeringsbestyren. Förslagets syfte var således icke blott admimistrativt, utan äfven genom sina konseqvenser politiskt. Det bör således icke förvåna att det så till sägandes blifvit nedmylladt, så att det icke ens. kunnat blifva föremål för offentligheten, utan att de regleringar inom embetsverken, som efter 1844 års regime blifvit verkstälda eller ifrågakommit, varit inskränkta egentlifn blott till jemkningar uti personal och önestater, och att hufvudfrågan eller beredandet af förändring uti sjelfva organisationssystemet och ändamålsenligaste sättet för dess tillvägabringande ännu icke vunnit lösming. Emellertid och då vid nyssförflutna riksdag K. M:t väl föreslog betydligt ökade löner för embetsoch tjenstemännen, men statsrådet tillika (enligt hvad ett protokoll för den 15 Oktober 1856 öfver finansärenden innehåller), förklarat, att efter noggrannt öfvervägande af frågan angående en ny embetsverkens organisation, statsrådet icke funnit skäligt att inlåta sig i undersökning om lämpligheten af eller sättet för en förändring deri, emedan de tid efter annan tillkomna förvaltningar, embeten och befattningar i vår statsmekanism utgöra förgreningar å statens gemensamma lif och såsom sådana äro nödvändiga för samhällets friskhet och förkofran, funno rikets ständer sig icke belåtna med denna något mystiska statsrättsfilosofiska sats, Frågan togs således, efter derom väckta motioner inom ridderskapet och adeln (af friherre A. OC: Raab), borgareståndet (hr G. F. Ekholm) och bondeståndet (Carl Dahlgren från Elfsborgs län), om hand af rikets ständer sjelfva, som -hänvisade den till ekonomiutskottet, hvars af hr Sandströmer författade betänkande af ridderskapet och adeln, borgareoch bondestånden bifölls. Resultatet deraf blef också en hos Kongl. Maj:t gjord framställning, det Kongl. Maj:t täcktes förordna en komite af sakkunniga personer för att afgifva yttrande och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas organisation skulle kunna åstadkommas, som i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå den s. k. departementalstyrelsin hvilar, beredde en dyUk organisations närmare samband med statsdepartementen, äfvensom möjLgaste enkelhet i ärendenas behandling i föremng med nödig säkerhet, samt att Kongl. Maj:t derefter ville wid näsa riksdag med delgifvande af nämde förslag framställa den proposition i ämnet, som ikan finnas af bebofvet påkallad. De motiver, som ligga till grund för denna framställning, äro, som det oss synes, ganska moderata. De åsyfta nemligen icke en här så mycket fruktad ministerstyrelse , hvarigenom förvaltningsärendena hänskjutas till afgörande af ministrarne och departemen:ten organiseras med byråer för ärendenas beredande. En dylik förändring hafva rikets :ständer ansett hvarken öfverensstämmande med wåra grundlagar eller i öfrigt förenlig med den säkerhet att ärendena behörigen handläggas, som är afsedd derigenom att denna handläggning är öfverlemnad åt embetsoch tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder ansvarige; hvarförutan en. slik organisation skulle möta ett väsentligt hinder uti ärendenas mängd samt olämpligheten af att åt departementscheferna öfverlerana en vidsträckt med redovisningsoch ansvarsskyldighet förenad medelförvaltning. Deremot hafva rikets ständer ansett en väsentlig förenkling i förvaltningen samt inskränkning i embe:soch tjenstemannapersonalens antal kunna vinnas derigenom, att de behöfliga förvaltningsverken, måhända med ett eller aunat undantag, såsom särskilta afdelningar förenades med departemenZen under departementschefernas högsta chefskap och öfverinseende. Behandlingen af ditDT Ve