al denna en kyrkligt gällande grundsats, och hhvadhelst påfven eller de andliga fäderna må t Iibeslutaeller -påbjuda, så: tillhörer det försam-Ilingens medlemmar attmed vördnadsfull unI! dergifvenhet underkasta sig deras domslut. .!Vi bafva också i den för ieke många år see I. dan dekreterade doginen om jungfru Marias obefläckade aflelse sett ett prof på denna 5 maktfullkomlighet: Den protestantiska kyrI Kan är deremot bygd på en helt annan grund-Ival. Bibeln har uti denna blifvit satt uti hvar mans hand. Hon erkänner följaktligen uti I Ipresterskapet ingen mellanmakt mellan Gud och församlingen, ej heller i kyrkans män I några enväldiga, ofelbara tolkar af den gu.Idömliga sanningen och dess tillämpning. Tvärtom, i det hon gjort bibeln för alla tillI gänglig, har hon ock dermed erinrat ej mindre hvar och en af församlingens medlemmar än presterskapet sjelft om frälsarens ord till sina lärjungar: I skolen icke låta kalla eder I mästare; ty en är eder mästare, Christus, men I ären alla bröder. Och I skolen ingen kalla .eder fader på jorden; ty en är eder Fader. som är i himmelen. Följaktligen är detta presterliga prerogativ här endast en inkräktad makt, som är i strid mot vår kyrkas egna principer. Vi ha också haft många bedröfliga anledningar att erinra derom, huru, under det uti andra protestantiska länder prestväldet allt mer blifvit afskuddadt samt medvetandet af en den praktiska kristendomens oafvisliga kraf äfven här allt mer gjort sig gällande, det högvördiga ståndet sökt befästa sin gamla supremati, samt uti detta fall närma oss allt mer den romerska kyrkan. Den uti Tyskland uppkomna, ehuru der numera nästan alldeles öfvervunna, ny-lutheranismen har uti detta fall varit ett utaf kyrkans prelater och riksdagsklereciet benäget omfattadt medel att söka qväfva all forskning och pröfning i religiösa ämnen och göra hela reigionsväsendet till en andelös formalism. Förslagen till en karekes och handbok, för att ej nämna förhandlingarne i religionsfrihetsfrågan jemte andra kyrkliga företeelser, hafva härom burit ojäfvaktiga vittnesbörd. Det förstnämda af dessa förslag, ehuru förordadt af nästan samtliga konsistorierna, har dock af andra blifvit mött med så kraftiga jerinringar, att ståndet ej vågat förorda dess antagande i dess närvarande skick, utan uppmanat herrar komiterade till en ny omarbetning af detsamma. Äfven handboksförslaget, ehuru det blifvit ånyo öfversedt, har det ej vågat till alla delar tillstyrka. Den föreslagna jlånga altartjensten med dess om den katolska .messan icke litet erinrande oratorier hafva hos en betydlig minoritet af ståndet rönt ogillande. iDe föreslagna ändringarne i vigselakten med deras erinringar till qvinnan om hennes underdånighet under mannen samt ändringen uti aflösningsformuläret, :så väl som de ännu ) qvarstående, svårligen till förbättring ledandel förändringarne i döpelseformuläret hafva äfvenledes, af många inom ståndet blifvit mötta med ett rättvist ogillande; hvarföre äfven ståndet i sin helhet ej ansett sig kunna tillstyrka K. M:t deras antagande, utan öfverlemnat till K. M:ts bepröfvande, huruvida de -kunna till stadfästelse ifrågakommax. Beträffande de öfriga kapitlen åter, om hvilka, såsom det upplyses i Cleri Comitialis Circulär för sistlidne riksdag, besluten varit nästan enhälliga, har deremot ståndet tillstyrkt deras fastställande. i För vår del betvifla vi, huruvida det nya handboksförslaget ens uti något hänseende har företräde för det nu gällande. Vittnesbörd om den konfessionella nylutherska riktning, hvari det blifvit utarbetadt, qvarstå ännu till och med i åtskilliga af de kapitel, om hvilkas antagande besluten varit nästan enhälliga. Vi sätta högligen i fråga huruvida en lekmannasynod, som egt att yttra sig uti dessa ämnen, skall hafva tillstyrkt förändringar sådana som dem t. ex., som i det föreslagna konfirmationscirkuläret blifvit gjorda. Enligt vår nu gällande handbok tillfrågas nemligen den ungdom, som skall konfirmeras, efter föreläsandet af den apostoliska tron: Viljen I ock iakttaga de pligter, till hvilka denna trosbekännelse förbinder hvarje Christi bekännare, att älska Herran Gud af allt hjerta, af all själ, och all håg, och eder nästa såsom eder sjelfva? Är ock edert uppsåt redligt att i-alla edra lifsdagar vara Gud och eder Frälsare trogne och lydige? Lofven I att dertill under en daglig bön åkalla Gud om nåd, och derjemte sorgfälligt bruka de medel Han eder gifvit, att styrka eder i tron och en sänn kristendom? Viljen I stadfästa dessa löften och försäkringar med Jesu heliga nattvard ? Men enligt det nu till Kongl. Maj:ts stadfästelse framlemnade förslaget hafva dessa frågor undfått efterföljande lydelse: Är det, genom Guds nåd, edert uppsåt atti denna tro intilljändan fasta blifva och, såsom Christi efterföljare, genom tro vaiidra i ett nytt lefverne, och således älska Herren eder Gud af allt edert hjerta, : och af åll eder själ, och af all eder håg, och eder nästa såsom eder sjelfva? Viljen I ock, med Guds hjelp, till styrka för eder tro och tillväxt i eder helgelse, under vaksamhet och bön flitigt bruka Guds ord, och troget söka eder Frälsare i Hans heliga Nattvard ? Vid detta föreslagna nya formulär kan först anmärkas, att det lider af otydlighet, hvilket aldraminst de frågor, hvilka föreläggas ungdomen i en sådan högtidlig stund, borde göras. De borde tvärtemot vara klara och så beskaffade, att de inprägla sig lätt och djupt i deras själ, hvartill dock dessa frågor, som vi-befara, föga egna sig. Men för att återkomma till den anmärkta otydligheten, så faller :det sig, åtminstone för öss,ickeklarthvad det vill säga; att troöget söka Frälsaren iHans keliga -Nattvard. Möjligen är detta någon för nedskrifvaren häraf obekaht term utur den fatabur af fromleri, hvarpå detnya handboks