nom hans sätt, följde de båda vännerna med honom in igen. Ett långvarigt samtal egde rum, papper blefvo genon.lästa och deras datum jemfördes. I stället att resa, som de hade ämnat, läto de ej endast taga in sina saker, utan också packa upp dem. Behöfver ni vagnen, sir Walter? frågade bofmästaren, som ej kunde förstå meningen med den hastiga förändringen. Jax Vid hvilken timma? Precist klockan nio, ej en minut senare. Hans vän, juristen, for i största hast tillbaka till Templet, men var åter vid Harleystreet till den utsatta tiden, Medan han var borta, hade sir Walter och Sam utbytt sin resdrägt mot en prydligare klädsel. Den senare såg upprörd ut — ej af vrede, men af lycka; äfven hans vän såg obeskrifligt glad ut. Vi hafva ingen tid att förlora, sade Elton, i det han såg på klockan. Jag har gjort mig underrättad; ceremonien skall ega rum klockan tio. Alla tre tycktes vara så uteslutande upptagna af en mäktig tänke, att ingendera hade tänkt på att säga kusken hvart han skulle köra. ;Hvad vänta vi på? frågade baroneten. något otålig, betjenten, som ännu stod qvar vid vagnsdörren. Hvart skall han -köra, sir Walter? frågade karlen och rörde vid hatten., Till Sanct Georgs kyrka, Hanover squarex. ropade alla tre gentlemennen på en gång. Hofmästaren, som hörde tillsägelsen, kunde ej begripa hvad det betydde. Hade hans unga matmor varit i staden, skulle han trott att er vigsel var förhanden — men det var ej att tänka på under nuvarande förhållanden. Gud välsigne honom! Han är en ädel