STOCKHOLM den 1 Maj. Prohibitistiska moln. I. Vi meddela nu K. M:ts den 5 sistlidne Mars utfärdade beslut i anledning af ifrågavarande petitioner, hvilket lyder sålunda: Detta ärende hafva Vi Oss föredragas låtit och i sammanhang dermed jemväl till nådig pröfning förehaft eder (K. M:ts befallningshafvandesi Kristianstads län) und. skrifvelse den 17 nästl. Februari med öfverlemnande af ytterligare 26 utaf jordbrukare inom länet gjorda und. ansökningar af lika lydelse med den förevarande; men tillika inhemtat, att rikets nu församlade ständer vid pröfning af en väckt fråga rörande hemställan hos Oss om utfärdande-af en författning i enahanda syftning, soni den, Hvilken afses uti ofvanorhförmälda ansökningar, ansett förslaget derom icke till någon rikets ständers åtgärd föranleda, hufvädsakligen af de skäl, att då tullafgiften för vtländskt bränvin med icke mindre än 50 öre för kannan af 50 proc. styrka öfverstiger den här stadgade tillverkningsskatten, kunde statsverket icke blifva lidande på den införsel, som komme att ega rum; att någon väsentlig skilnad sannolikt icke förefunnes mellan beska enheten af den valuta, som utländska och inHemska spritdrycker lemnåde; att de senare medtoge råämnen, söm i annan form skulle kunna exporteras och sålunda minska svalget mellan exportens och importens värde; att, om dessa och dermed gemenskap egande förhållanden utan ensidighet betraktades, det slutligen skulle blifva tydligt, att den statsekonomiska, likasom den för folkets moralitet vigtiga frågan icke berodde af de förbrukade spritdryckernas tillvetkningsort inom eller utom landet, utan åf förbrukningens myckenhet; samt att hvad med förslagets framgång skulle vinnas följaktligen vore endast ett monopol för den inhemska bränvinstillverkningen eller just det som begge statsmakterna genom redan vid denna riksdag fattade besluti-tulllagstiftningen velat förekomma; -— och hafve Vi, på dessa af rikets stånder gillade grunder icke funnit skäl att, med anledning af förevarande und. framställningar, ändra: det beslut i ämnet, som Vi med rikets ständer redan fattat och i tulltaxan den 18 sistlidne December kungjort. Det är ej allom -gifvet att :med .tillbörligt lugn bära. felslagna förhoppningar, och det skulle ej väckt vår. förundran, om hvilken som helst af de aktningsvärda personer, som undertecknat ifrågavarande petitioner, under, det första obehagliga intrycketaf underrättelsen om sakens utgång, låtit undfalla sig något strängt och häftigt omdöme om ett regeringsbeslut, hvarigenom de ansett sina rättigheter och anspråk vara förnärmade. Dermed hade man så mycket hellre, bort öfverse, som dessa personer, såsom det vanligen plägar ske, under det för öfrigt aktningsvärda bemödandet att skydda sig sjelftå för en befarad olycka, låtit sig hänföras till en allt för stor fruktan och misströstan om sin egen ställning och sälunda uppjagat sina farhågor vida utöfver hvad verkligheten. . någonsin gifvit anledning till. Men under hvilka förhållanden som helst, borde man dock äfven af den i saken intresserade kunna. vänta någon hofsamhet vid bedömandet af en fråga, deruti båda statsmakterna varit om samma beslut ense... Man borde, synes det, kunna antaga att några gällande skäl förefunnits, i följd hvaraf den beslutade åtgärden befunnits: vara för landet på det hela lämplig och nyttig, om ock i strid med hvad några (flere eller färre) ansett såsom sin fördel. Erfarenheten har dock tyvärr visat, att en sådan moderation, när enskilta intressen komma i fråga, ej ofta är att påräkna, och bränvinslagstiftningens senaste historia här i landet företer derpå bedröfliga exempel. Vi kunna ej underlåta att erinra om de häftiga agitationer emot den vid 18354 års riksdag bebeslutade förhöjning af bränvinsskatten, som förekommo just i samma orter, hvarifrån enahanda opposition nu förspörjes. Man talade äfven då om vådan af våldsamma omstörtningar, man förklarade att hela landets ekonomiska välstånd ofelbart skulle gå förloradt, att jordbrukaren: åtminstone skulle i grund ruineras. Ja, man hotade till och med att med våld motsätta sig genomförandet af den beslutade förändringen. Märk, huru egennyttan förblindar! — Från samma håll och säkerligen till en stor del af samma personer, som då petitionerade i nyss antydda riktning, yttras deremot nu: Landtbrukarne i denna ort voro öfvertygade derom, att den lyckliga följd, som af sista riksdags lagstiftning framkallades, nemligen ökad skatt, minskad konsumtion i följd af fördyrad vara och ökadt välstånd i landet såväl för tillverkaren som producenten af råämnet, äfven af nuvarande ständer skulle uppskattas derhän, att några våldsamnia omstörtningar icke skulle ifrågakomma. — Låtom oss hoppas att den senäre omstörtningen — tillåtelsen till införsel af bränvin emot en ganska dryg tull — skall: för landet i allmänhet och, hvem vet, kanske för petitionärerna sjelfva, aflöpa lika sålugnt som omstörtningen vid förra riksdagen, hvars lyckliga följder nu ej nog kunna prisas. Annorlunda låter det emellertid i Christianstads-bladet för den 17 April. Sällan hafva vi gjort bekantskap med eu mera inbilsk och öfvermodig, men på samma gång i sak ytlig och oredig författare, än den som i nämde tidning med den myndigaste ton i verlden, upplexar rikets ständer, regeringen och enkannerligen hr Gripenstedt. Det kunde visserligen vara öfverflödigt att omständligare orda i detta ämne, deruti läsaren redan bör kunna hafva stadgat sin åsigt; men då, såsom, vi i början af denna uppsats antydt, försigtigheten synes påkalla, att man i tid bemöter alla bearbetningar i reaktionär riktning,hvilka lätt vinna stöd af de enskilta intressena, torde från denna synpunkt ibemälde författare för-) tjena någon vidare uppmärksamhet. — Dervid Hå i förbigående anmärkas,att den grahskning författaren anställer af de ;skäl, hvarpå det köngls beslutet är grundadt, ioke billigtvis bordt föranleda shonom att ensamt emot ikontucsn mantanR he Clement KE fa ATA IL LITT