gifvarne; hysten sådan önskan, bar redan på förhand visat sig genom fleras afskedstagande och kommer sannolikt vatt snart nog varda appenbart, i afseende på än flera, om nemligen den nye rådgifvarens inflytande kommer att utöfvas i. den riktning, som den allmänna meningen befarar. Den förmodan Svenska Tidningen i öfrigt yttrar, att vederbörande departementschefer icke lära åt grefve Hamilton inrymma all bestämmande rätt, förråder, oskyldigt nog, genom sjelfva det föga diplomatiska uttrycket, att man likväl förmodar, — kanske hoppas — att grefven skall erhålla den hufvudsakliga andelen i inflytandet på besluten. Bekännelsen är, i Svenska Tidningens ställning, icke så litet naiv. Svenska Tidningens uppmaning till oss att svänta grefve Hamilton vid de åtgärder, som befaras blifva en följd af hans inträde i rådkammaren, är temligen öfverflödig, emedan vi säkert, densamma förutan, icke underlåtit att med -oaflåtlig uppmärksamhet följa dessa itgärder. På förhand böra vi likväl tillkännagifva, att vi aldrig förestält oss, att åtgärderna skulle i positiv mening blifva särdeles ingripande. Sådant öfverensstämmer föga med den nye rådgifvarens politiska lynne. . Tvärtom har han alltid gerna gått mycket försigtigt kring den heta gröten. Vi frukta sålunda icke. någonting positivt reaktionärt, men deremot en sådan reaktion, som visar sig i hämmande, borttrasslande och undanskjutande af reformfrågor, som redan skridit ett stycke framåt och vänta på en lösning. Vi vänta, såsom grefvens gynnare Östgötha Correspondenten i ett obevakadt ögonblick låtit undfalla sig, att regeringen under grefvens ledning blir stationär i alla ämnen, som innebära en konstitutionell utveckling — och detta måtte under. nuvarande förhållanden göra tillfyllest, för att åtminstone den liberala opinionen icke kan lofsjunga hans inträde i rådkammaren. För dagen torde dessa små anmärkningar vid Svenska Tidningens senaste utfall mot Aftonbladet vara tillräckligt, endast med det tillägg, att det är oss fullkomligt likgiltigt om Svenska Tidningen och dess kotteri anse Aftonbladets ställning för närvarande vara mer eller mindre isolerad eller röra sig mer eller mindre inom en trång ram.. Sedan höga vederbörande mer eller mindre fått till sin disposition de öfriga dagliga tidningarne och skandalpressen i Stockholm samten del aflandsortspressen låter den för närvarande blåsande reaktionära vinden mer än tillbörligt imponera på sig, kan Aftonbladets ställning måhända synas något isolerad. Detta torde dock endast vara skenbart. Förvissade derom att kunna påräkna sympatier hos det stora antalet af verkligen progressiva i landet, skola vi icke upphöra att hålla fast vid de stora fribetsprinciperna, medan det reaktionära töcknet varar, lika litet som vi skola göra oss skyldiga till några extravaganser, då en annan rörligare tidpunkt inträder, och då måhända många af dem, som nu basuna för furstar och junkrar, skola tappa hufvudet af lutter liberal hänryckning. Gerna må Svenska Tidningen inbilla sig att hon kommer i beröring med flera personer af alla partier än Aftonbladet och att den ?liga, som beskyddar och upprätthåller hennes verksamhet och hennes opinioner, är vida mäktigare än den allmänhets, som läser Aftonbladet och delar dess politiska tänkesätt. Desto b ttre för Svenska Tidningen om en framtida erfarenhet skulle gifva näring åt en sådan uppblåst inbillning. Hitintills har man åtminstone icke hittat spåren härtill, utan funnit Svenska Tidningen alltjemnt fortfarande befinna sig i den ledsamma belägenheten att nödgas lefva på de smulor som falla från hennes herrars bord?, hvilket för en ?sjelfständig person icke just. tyckes böra vara smakligare än att gnaga på ben?. Möjligen väntar Svenska Tidningen att under grefve Hamiltons minister uppnå dessa jours de föte?, öfver hvilkas förlust för Aftonbladet hon nu synes hysa så fullkomligt onödiga Marthas bekymmer.