-Igementenas prydliga kaserngärdar och plan teringar. Men ehuru man strax efter eldst I vådan fästade stadsstyrelsens uppmärksamhet på nyttan och nödvändigheten af ett sådant förfarande, har man icke afhört något i denna syftning. Man vill ännu softa någon tid, för att derunder låta bygnader uppkomma, der vägen skulle framgå. : Det är förundransvärdt, huru personer, som J fått sig det ansvarsfulla kall anförtrodt att leda Iden största kommuns i hela-riket angelägenheter, kunna anse sig tillåtet att handtera dessa såsom hade de hvarken pligter eller ansvar. Ehuru det, näst vattnets orenligbet, hufvudsakligen, efter läkares utsago, är briIstande luftvexling och invånarnes trångboddhet, som orsakar den förfärliga?dödlighet här råder, lärer den välvisa stadsstyrelsen icke hafva för sig uppgjort någon plan, något system för -en bättre reglering af gator och tomter, så att om än halfva staden uppbrinner, låter man den enskilta spekulationen lika käckt som hittills bygga nya hus hvar helst det den behagar å de gamla tomterna. Tandra hufvudstäder, der man ännu har att dragas med den gamla tidens trånga gator och: kråkvinkliga bygnadssätt, har styrelsen en efter tidsandans och erfarenhetens fordringar upprättad plan till de gamla stadsdelarnes ombygnad för sig uppgjord, och så snart någon eldsvåda der timar eller annat tillfälle till någon tomts frigörande uppstår, tillses att icke någon ny bygnad får annorlunda än i öfverensstämmelse med den nya planen uppföras. Det är på detta sätt Helsingfors och en mängd andra, 1 äldre tider illa bygda städer erhållit det prydliga utseende, somj de för närvarande hafva. Hvarföre skall man icke hos oss kunna förfara på samma sätt? Nu, sedan man låtit stenhus öfverallt i:de trånga gatorna uppföras, och då man -således icke kan vänta att elden skall godtgöra hvad menniskorna försummat, finnes i flera; delar af staden ingen annan utväg -att vinna luft, ljus och prydlighet, än att nedrifva och ombygga. För ett sådant, redan af en. bland de konservatives koryfger väckt förslag fåsar man naturligtvis, och många vårar skola ännu förgäfves bjuda till att sprida ljus: i Stockholms smutsiga gränder, innan manförmår dertill besluta sig. En gång skall. man likväl nödgas gripa sig an dermed; och sedan man sett, hvilka jätteverk nian i andra städer för sundhetsvården företagit, skall man möjligtvis äfven här få mod till något dylikt i-miniatur. Under den nuvarande kejsarestyrelsen har man, som bekant är, till beredande af luftvexling, i Paris nedrifvit hela gator (för att anlägga les halles och Rivoligatan blefvo 989 hus, som i inköp kostat öfver 90 millioner fr. nedbrutna,) och likväl är statskassan i Paris icke i något blomstrande tillstånd. Den måste för nämde ändamål upptaga lån: 1852 af 50 och 1855 af 60 millioner francs. Hvad skulle i jemförelse dermed en utvidgning af Kåbrinken (från Stortorget till Vesterlånggatan) eller af Köpmangatan åt Bredgränden, eller till och med, såsom hr Stolpe föreslagit, anläggningen af en gata från slottsplatsen till Carl Johans torg betyda? Det finnes ju dessutom intet, som för en hufvudstad är så inbringande som dess för främlingen löckande fägring och dess förmåga att utgöra en. för ett längre eller kortare vistande angenäm uppehållsort. Emellertid kostar det alltid mindre atttänka förut än efteråt, och detvore derföre särdeles önskvärdt att vederbörånde måtte skyndsamt uppgöra en plan till förbättrad reglering af stadens gator och tomter, såväl inom broarne som å malmarne, så att man åtminstone icke låter förhållandet blifva än mera förvärradt, än det är. 5 Ett ganska säkert bevis på nödvändigheten af en sådan plan lemnar det sätt, hvarpå man förfarit vid. Brunkebergstorg. Om manhaft någon dylik plån uppgjord, när de nya palatserna på torgets östra sida för några få år sedan uppfördes, så hade man besparat hufvudstaden den skam att i medelpunkten af sin förnämsta stadsdel hafva ett snedt och trekantigt torg. Nu lärer man icke ens så, mycket vårdat sig om sin skyldighet, att man tillsett, det icke husegarne genom inkräktning å torget gjorde det onda än värre. Det berättas, att till en af de senäste nybyggnaderne derstädes intagits en alnväf det förut nog: sneda torget. jr sådan vårdslöshet lärer dock icke vara ny, utan gammal och allmän här i hufvudstaden. Näst önskan om uppgörandet af en förnuftig plan till en mera ändamålsenlig reglering : af stadens gator och tomter, fäster sig tanken vid behofvet af en större omvårdnad om stalens värdighet och anseende i arkitektonisk hänseende. Om det redan må anses nästan förklarligt, huru enskilte personer, som icke af bristande tillgångar nödgas bygga såsom torpare, kunna hafva nog litet skönhetssinne, att de vid hufvudstadens förhämsta torg och gator uppföra bygnader utan en skymt af stil eller arkitektonisk prydlighet, så är det dock än mera besynnerligt att stadens styrelse, som väl skall låtsa innefatta hvad hela staden har ypperst af insigter och smak i allt hvad till dess uppdrag hörer, icke bemödar : sig att gifva de publika bygnaderna ett utseende, värdigt sig och landets hufvudstad. Ins. vill icke nu tala om de tunga och fula bygaader (t. ex. tullhuset och stora barnhuset), som en förfluten tid har på sitt samvete, och hvilka man väl icke anser sig hafva råd att ill dit yttre afhjelpa; men sö blottdessa zamla ruckel, som vid Slussgatan emellan staden och södermalm vanpryda en af de till sitt läge skönaste platser i hufvudstaden. Dessa små, grådaskiga bygnader borde helst vara åelt och hållet borta, emedan de nu undanskymma en af de vackraste utsigter, och det skulle utan tvifvel vara vackrare och helsosammare, om platsen i stället, till den trafi-xerande allmänhetens skydd emot de kalla indarne, blefve försedd med en trädplanteing, hvilket åt sjösidan skulle erbjuda ögat :n angenäm hvilopunkt; men om man, i anseende till den hyresinkomst som de gifva itadskassan, anser sig böra bibehålla dem. så