höft söka en mellanlöpare mellan sig och kejsar. Alexander, då: den första person; som kronprinsen såg efter ankomsten till Paris, var kejsar Alexander, hvilken sjelf besökte honom kl. 12 samma dag prinsen ankom; att slutligen Bernadotte icke, såsom BÅranger uppgifver, afreste från Paris samma dag om morgonen, då grefven af Artois der höll sitt intåg, enär grefven af Artows redan hade anländt, till Paris före Bernadotte, som ej afreste derifrån förr än 3 veckor senare, eller den 30 -April: : Till meddelandet af dessa uppgifter fogar Svenska Tidningen, som förmenar oss ha velat anföra en fransk skald såsom häfdateckmare, åtskilliga förebråelser mot Aftonbladet för det vi upptagit en berättelse, deri så många -påtagliga oriktigheter förekomma. Vi erinra härvid endast, att vi uttryckligenå förklarat oss upptaga Berangers yttrande isynnerhet såsom ett intressant bidrag till kännedomen om den opinion om Bernadotte, som är rådande hos franska folket, enär ingen kan trognare afspegla densamma än just Beranger. Atthänvisa till skaldens sjelfbiografi, upptecknad ur minnet då han kanske redan uppnått sitt 80:de år, såsom en källa att rådfråga för den, som will se händelserna grupperade i sträng kronologisk ordning och med angifna noggranna och tillförlitliga data, lärer visserligen icke ha fallit oss in, och om vi uraktlåtit att i det hänseendet inlägga någon formlig reservation; så hade detta helt enkelt sin orsak deri, att vi ansågo skilnaden mellan historia och memoirlitteratur vara temligen allmänt bekant för den läsande allmänheten. — Att misstag förekomma i Bårangers uppgifter om den tidsföljd, hvari händelserna inträffade, är äfven påtagligt och behöfver ej vidare omordas, Vi ha icke heller iklädt oss någon solidaritet för hvarken det ena eller sandra af hvad Båeranger berättat, men vilja likväl anmärka, att då han yttrar att Berna.dotte vistades i Paris nästan inkognito, så är väl detta icke så alldeles oriktigt som S. T. påstår. I de Schinkelska minnena (del. VIII pag. 130) uppgifves bestämdt, att den enda gång han visade sig publikt var vid kejsarens af Österrike intåg, och derefter omförmäles huru hån låtsade ett illamående för att undandraga sig att följa monarkerna På operan om aftonen samma dag. Beranger Påstår icke att Bernadotte vistades i hemlighet 1 Paris, men nog synes han ha något fog för sitt yttrande, att han vistades der nästan inkognito, då han under sådana omständigheter som de dåvarande blott en enda gång visade sig publikt. Att han för säkerhets skull hade kanoner och ett par kompanier ryska grenadierer på sin gård förändrar saken föga. å Beranger talar om tiden för Bernadottes ankomst till Paris, ha vi måhända genom vår öfversättning låtit oriktigheten i hans uppgift blifva större än den verkligen är. Peu dheures epres lå veddition de Paris, nous arriva Bernadottem, heter det i originalet, ett allmänt och obestämdt uttryck, hvarmed förf., utan att åsyfta angifvandet af något bestämdt tidsmålt; endast velat antyda att Bernadotte anlände kort efter kapitulationen. Hvad särskilt angår samtalet med Pozzo di: Borgo, så är, vid en sammanställning af data, en sak fullkomligt klar: att ett sådant samtal icke kunnat ega rum 7 Paris. Om något dylikt derföre icke kan ha förelupit på något annat ställe tillåta vi oss icke attafgöra. Enhvar må i det fallet tillmäta Beranger och hans icke uppgifne sagesman den trovärdighet han behagar. Att berättelsen är betydelsefull nog att förtjena anmärkas, våga vi påstå; ty det är ingen hemlighet, att man på vissa håll mycket sysselsatte sig med Bernadottes kandidatur till högsta makten i Frankrike, och Svenska Tidningen förklarar det ju sjelf uti sin ifrågavarande artikel vara möjligt att Bernadotte hyst anspråk på franska tronen före Ludvig XVI:s utropande och erkännande, ett medgifvande som visar, att den Berangerska anekdoten icke är så helt och hållet osannolik, om än den åldrige förf. ej gjort sig så noga reda för hvar samtalet skall ha egt rum och måhända något misstag äfven kan förefinnas i afseende på den person med hvilken Bernadotte meddelat sig i ämnet. Enligt hvad man vet hade han, vid den tid då Frankrikes öde ännu var oafgjordt, talrika samtal med Suchtelen i detta ämne, dervid han lifligt yttrade sig mot bourbonernas återkallande. I sin uppsats säger S. T. bland annat, att det, Gud bättre, är en erkänd sak, att man icke kan: vänta sig att fransmännen kunna med sans, oväld och såkkunskap skrifva om Bernadotte; de kunna aldrig förmå sig att i honom se en svensk furste med svenska pligter och intressen,. Vi tillägga: ganska lyckligt för Frankrike att så är. Det skulle stå illa till med Frankrike om.den föreställningen, att man kan ombyta nationalitet lika lätt som man byter om en rock, hade blifvit dess söner så förtrogen, att de kunde bedöma Bernadottes handlingssätt med den oväld, som anses önskvärd från den ståndpunkt. på hvilken förf. i S.T. ställt sig.. Huru Bernadotte handlade såsom svensk furste, huru han uppfylde sina svenska pligter, derom vilja och behöfva vi icke nu tvista med Svenska Tidningen; ty detta är, Gud -bättren, också en alltför väl känd sak. Beklaga måste vi dock att finna, det fränsmännen i allmänhet i detta fall se vida klarare och döma med vida mer verklig oväld och sakkunskap än den sig par preferance så kallande Svenska Tidningen. Hurua vi hafva det, och huru det kunde vara. ÅN — mA Kr KI VR TR TR fr RR RR