DEN SISTE AF SIN ÄTT. A JF. SMITH. TJUGONDE KAPITLET, Lagens djup är omätligt för den, som besinningslöst kastar sig deri. Shakespeare. Den länge väntade dagen, då den vigtiga processen mellan Herbert och Hastings skulle förekomma, var slutligen inne. Westminster Hall -hvimlade af en sysslolös skara, som förrg sökte erhålla tillträde i domsalen, hvilen sedan tidigt på morgonen varit full af värner och vittnen till båda parterna, att ej ens nämna dem, som till följd af nära slägtskap erhållit. plats. Bland de senare voro Mabel Hastings, mrs Herbert, bankiren och hans dotter; den förra i djup sorgdrägt och tätt beslöjad. Inom skranket såg man båda parternas förnämsta sakförare, spränglärda jurister i vida sidendrägter, med väldiga packor rättegångshandlingar i blå och karmosinfärgade portföljer. Nedanför domarens skrifvare sutto både. kärandens och svarandens advokäter. Roderick Hastings var ej personligen närvarande; men hjelten i vår berättelse hade infunnit sig tillsammans med mr Barnard, Sam, Georg Chason och en mängd vittnen. Just då klockan slog elfva, intog domaren sin plats. Det är långt ifrån vår afsigt att trötta läsaren genom ett omständligt anförande af rättegången och de aflagda vittnesmålen. Första vittnet, som hördes, var presten, mr Wharton, hvilken på ed betygade sig hafva förKe vigseln mellan Walter Herbert och hans maka. Steg för steg blef Dicks lagliga börd bevisad. — De listiga anslag, som hade skilt mannen och hustrun; barnets öfverlemnande till Geörg Chasons omvårdnad och dess vVi) Se Aftonbl. n:r 10 -18, 20-37, 39—76, 78—0901, 93, 94 och 96.