ner, så frågas, huru länge det skall dröja. innan: den allmänt efterlängtade omdaningen af denna sandöken till en offentlig trädgård skall träda i verket? För 2 å 3 år sedan berättades det uti tidningarne, att konung Oscar intresserade sig. för detta företag, och att ritning dertill blifvit uppgjord af den skicklige trädgårdsmästaren Forsberg. Var detta verkligen blott en humbug, eller, om så icke var, hvarföre afhöres numera intet deraf? Invid operahuset och på ena sidan af detta torg fanns i långliga tider en skräpgård, omgifven med ett plank, å hvilken kongl. teatern :hade hvarjehanda förråder upplagda. För att befria torget från denna länge öfverklagade vanprydnad, fattade man omsider det mycket beprisade: beslutet att uppföra en särskilt bygnad för nämde materialier ; men detta har icke väl skett förr än nytt skräp (eller möjligen det gamla) åter upplägges på torget och ett nytt staket deromkring uppföres, så att man inom få år hade samma skådespel förnyadt, endast med den skilnad, att den nya inhägna en sträcker sig längre utåt torget än den gamla. Det besynnerligaste at allt är att denna odödliga skräpgård föranledt ett nytt bygnadsförslag vid sistlilne riksdag, då man ville der förlägga ett nytt posthus. Man tyckes ha fått i sitt hufvud, att samma skräpgård icke kan tillintetgöras utan ga bygnader, ehuru erfarenheten visat att ensamma, likt Thors bockar, strax efter hvarje sådant försök, återuppstiger lika rask och kry. Det enklaste synes väl eljest vara att anbefalla -teaterdirektionen att i sina mas gasiner eller på sina gårdar upplägga sina materialier; och i en stad, der husen äro så såmmanpackade och torgen så små som i Stockholm, borde man väl vinnlägga sig om att utvidga de öppna platser som fnnas, men icke inskränka eller så tätt kringbygga dem som möjligt. Invid Ladugårdslandsviken har nyligen ett fyllnadsarbete blifvit fullbordadt, och en ny kaj kommer således ait der byggas. De nya prydliga kajerna höra onekligen till de vacaste momenter af framåtskridande Stockholm i yttre måtto har att uppvisa på den senaste tiden; men med erkännande häraf kan man icke heller neka, att fyllnadsarbeten syvas ha blifvit en favoritvurm hos drätselkommissionen, förmodligen emedan, så länge man ändock har något vatten qvar till nödtorftig seglats, det synes mera lönande att pr landvinningar än upprensa hamnar. Men var och en inser väl dock -att hamnar icke äro ämnade att igenfyllas, och att, då naturen och menniskornas vårdslöshet ändock draga försorg att detta senare efterhand:sker; en klok styrelse bör akta sig att dertill sjelf biträda... Efter de under tidernas lopp mer och mer ökade inkräktningar på vattnets område, som här föregått, erbjuda Stockholms hamnar nu icke större utrymme, än att det för den närvarande sjöfarten är väl behöfligt; och skulle stadens rörelse tilltaga, hvilket dess styrelse väl åtminstone bör önska: och hoppas. skall detta utrymme snart befinnas: särdeles knapt tillmätt. Det är då en, med förlof sagdt, temligen avita idd att, såsom man nu en längre tid vid alla stränder praktiserat, utfylla och undantränga vattnet. Och det förvändaipla-1 aen minskas icke genom sättet för densammas utförande. Fyllningen sker nemligen icke genom nedsänkta stenkistor eller sålunda att blott den del af hamnen, hvilken man ämnar ockupera, fylles; utan man låter handlöst i vattnet nedkasta allt.grus, sten och annat, som det lyster någon att ditköra, obekymrad att en jemförelsevis obetydlig del qvarstannar invid stranden, samt att allra största delen, i följd af sin lätthet och genom vågornas rörelse, utföres långt uti hamnen. Genom denna märkvärdigt tanklösa fyllningsmetod, hvilken i flera år varit använd invid det nya köttor1 get vid Kornhamn, bildas naturligtvis för hvarje I aln land, hvarmed stranden kan tillökas, en basis i vattnet af tio å tjugo alnars fyllning; och innan man på sådant sätt hunnit utfylla en ganska obetydlig sträcka så högt att den uppstiger öfver vattenytan, har man naturligtvis i hög grad uppgrundat hela den hamn, hvilken varit nog olycklig att blifva föremål för en sådan operation. Likväl är den oersättliga förlust vederbörande sålunda. bereda staden icke den enda, som af ett dylikt förfarande uppkommer. Det redan af rännstenarnes afflöde nog förskämda vattnet, hvilket stadensinvånare äro nödsakade att till matlagning m. m; begagna, måste naturligtvis än mera orenas genom allt det smutsiga afskräde, som till fyllning utkastas i hamnarne; och då man härtill lägger den ingalunda bättre blandning de reguliert hvarje vinter på isen upplagda gödselhögarne inneHålla, så borde man i sanning beundra Stockholmsboernas goda magar, om de utan skada kunde smälta. all -denorenlighet, som deras välvisa stadsstyrelse ifyller dem. Men tyvärr synas besagde magar vara af samma natur som andra menniskors, att de icke finna sig väl vid dylika saker. Eller skulle man verkligen föreställa sig att en dagig förtäring af orent sjövatten icke skulle utöfva menlig inverkan på helsotillståndet? Dödstabellerna, som utvisa det beklagansvärda förhållande af. 800-flera döda än födda om året, tala blott allför tydligt deremot. Är det väl möjligt att en stad, med: ett så insulärt och för alla vindar fritt läge som Stockholm, skulle kunna. alltjemt förete en dödlighet, hvars like bufvudstäder, sådana som London och Paris, icke ens under de fruktansvärdaste epidemiers ärjningar kunnat uppvisa, om icke någon egen fortverkande orsak dertill egde rum; och hvar finna denna, om icke, såsom professor: Cederschiöld d. ä. längesedan påstått, uti det vattens beskaffenhet, hvilket utgör en så vigtig beståndsdel uti allt som beredes oss till föda och dryck ) Om man icke förstår att de för en handelsstad oskattbara förmåner uti goda hamnar. gom naturen gifvit Stockholm, böra vårdas och I bevaras, måtte man dock åtminstone för. den mängd af menniskolif, som man förgiftar och förspiller, upphöra att med uppsåt uppgrunda neat TT