MUSIK. Hr dAuberts konsert, som i går afton egde rum på. Kungliga teatern, erbjöd, ibland många. andra goda saker, äfven det sällsporda nöjet att få höra en violinkonsert af Mozart, utmärkt ej mindre för formens skönhet än för den klarhet och genomskinlighet, hvarmed de snillrika ideerna på det mest fria och otvungna sätt rördes och uppenbarade sig i formen, som med dem var så att säga vuxen samman, hvarigenom man ånyo erinrades om hurusom ej mindre i violinkonserten än qvartetten och den enkla pianokonserten, i symfonien som i det musikaliska dramat Mozart är öfverallt densammey i ständig vexling lik sig sjelf alltjemt, Man stannar i förbindelse hos hr d Aubert såväl för valet af denna förträffliga konsert, hväri hvarje sats tyckes med de öfriga täfla om priset, som för det utmärkta sätt hvarpå han återgaf densamma. Uti Beriots pikanta Fantaisie a Scene de ballet hade konsertgifvaren deremot mera tillfälle att, om vi så få uttrycka oss, ådagalägga bravursidan af sin talang. Hr dAubert deltog dessutom jemte hrrar F. Book och Arnold i utförandet af Maurers variationer för tvenne violiner och violoncell öfver Josefs vackra romans ur Mehuls opera af samma namn, hvilka variationer åhördes med intresse. MI Michal sjöng Beethovens stora konsertaria Ah! perfido spergiuro, och lyckades måhända ännu bättre än tillförene att med musikalisk fulländning och dramatiskt. uttryck återgifva denna lika svåra fom: storartade och sköna komposition. Af m:llerna Michal-och Walin hördes en duett ur Rossinis Stabut Mater,, Hvari mll Walins alttoner voro af god effekt. Den herrliga sextett, som utgör första aktens final ur Cherubinis Vattendragaren, sjöngs af m:llerna Michal och Fundin samt hrr Dahlgren, Walin, Lundberg och Uddman. Om än denna sextett gerna fordrar dramatiska tillhörigheter ochåtskilliga af de deri deltagande, såsom nu var fallet; icke voro vid bästa disposition, är dem dock i sig sjelf alltför rik på musikalisk skönhet, att icke mycket likväl skulle återstå att njuta af. Uti Gades, ouvertur Im Hochland, som började konserten; återfann man flera af de vackra egenskaper, som utmärka denne kompositör, fastän icke här framstående i någon synnerlig grad. Mycket bifall och framropningar åtföljde nästan hvarje nummer. Konsertens andra afdelning utgjordes af Beethovens Sinfonia Eroica, hvilken såsom bekant kompositören hade ämnat tillegna Bonaparte, likasom han tillegnade Wellington sin tonmålning Slaget vid Vittoria,, men ändrade sin föresats då Bonaparte ifrån förste konsul lät göra sig till kejsare, då symfonien äfven erhöll sitt nuvarande namn. Öfver frågan, huruvida Napoleon I:s skarpt realistiska individualitet egentligen lämpar sig för att gifva stoff och näring åt den poetiska inspirationen, ämna vi icke här anställa några betraktelser, men utan tvifvel har Beethoven i denna symfoni velat skildra en heros. vEroikans ytterst konstrikt utarbetade instrumentering med dess otaliga finesser vid iakttagandet af de olika tonverktygens ljud och samljud, hvaraf måhända en större mångfald förekommer i denna symfoni än i någon af mästarens öfriga, kan icke annat än väcka en rättvis beundran: Huruvida deremot det hevoiska elementet här rätt framträder, eller huruvida det icke till-en: del just genom ofvannämde egenskaper lidit afbräck, blifver en annan fråga, som vi vid: hvarje förnyadt åhörande ba sökt att reda. Att detta element här icke saknas, är väl sant, men det framblixtrar flyktigt och fragmentariskt, stördt af nyekfulla afbrott, och gifver oss ingen sann skildring af den hjeltekraft, som orubblig och obetvingad framgår emot sitt höga mål. Både i C moll och D moll-symfonien torde denna kraft. på ett mera väldigt sätt blifvit representerad; och hvåd klarhet och melodisk skönhet beträffar torde den store mästarens symfonier i A.dur och B dur utan tvifvel ega företrädet, för att icke nämna huru han i Pastoralen förträffligt löst sin uppgift af naturpoesiens skildring. Symfonien gafs med utmärkt precision och omvårdnad. Vid hr Fredrik Lindholms soire i lördags erhöll den talangfulle soiregifvaren mesta bifall för sin briljanta exekution af Thalbergs Fantaisie öfver Straniera, likasom fru Ölander för sitt okonstlade föredrag af den af sångerskans fader komponerade vackra romansen. Äfven hr Fedrik Söderman vann mycket erkännände för sitt förtjenstfulla utförande af Kummers Fantaise-caprice för violoncell.