bourne. Det var ej förrän nära ett år sedan hjelten i vår berättelse och hans värmer afseglat till England som guldminorna vid Abednego blefvo ryktbara för sin rikedom. Hvad tänker du på, Sam? frågade hans vän leende. Jag tänker på vårt första sammanträffande, svarade denne. Jag är så förvirrad, att jag knappt kan sansa mig. Det är som en fesaga. Hvem skulle kunnat tro att två värnlösa gossar — som fästade sig vid hvarandra: i känslan af sin öfvergifvenhet och som verlden betraktade som förkastade varelser — hvem skulle väl trott, säger jag, att de en gång skulle vinna en sådan rikedom ? Och utan något brott, anmärkte Georg Chason. Sedan deras hänförelse hunnit något lugna sig, berättade Dick, huru han redan vid sitt första besök på stället blifvit öfverraskad af grottans utseende, dock utan att ana, det de glänsande partiklarne voro annat än vanlig glimmer, till dess hans vistande vid grufvorna lärt honom annat. Som en nödvändig försigtighet beslöts att icke för någon menniska omtala den upptäckt de gjort, och det är skäl att förmoda, att äfven direkfören ingick på denna anordning; om så, var det den första hemlighet han vågat hafva för sin bättre hälft, Hvarje dag besökte de stället, till dess största delen af guldet var bortfördt. Aldrig arbetade några män flitigare och villigare. Vi äro rika, Dick! Rika för hela lifvet utropade Sam sista dagen af deras arbete. Hans vän suckade. Är du ej tacksam för denna lycka?, Jo, men jag ville dock gerna försaka min andel i skatten, mot att finna min mors heder återupprättad,mot att få bära min fars namn, Haf fördragsamhet med migp, tillade