I anseende till bristfälligheten i lagstiftningen angående jagt och djurfång hafva rikets ständer anhållit om öfverseende af författningarne i detta ämne (kongl. jagtstadgan at 1808 och kongl. kungörelsen den 21 Oktober 1851), och hafva rikets ständer i detta hänseende anfört: att böter för villebråds fällande syntes böra utgå särskilt för hvarje dödadt djur, och icke, såsom nu; endast för hvarje gång åtal sker; att böterna för köpare af fridlyst vildt. borde höjas til lika belopp som för villebrådets fällande;att böterna syntes böra odelade: tillfalla åklagaren; att jagt å hare borde förbjudas under : parningsoch