STOCKHOLM den 24 April, Återblick på riksdagen. VIL Ärenden rörande rikets allmänna hushållning, undervisningsverken m. m., tillhörande den ekonomiska lagstiftningen. (Forts. från n:r 90.) Vi anteckna här de af rikets ständer hos regeringen gjorda framställningar, hvilka förutsätta föregående undersökningar eller förberedande åtgärder för tillvägabringande af de reformer, hvartill rikets ständer sålunda endast tagit initiativet. Främsta rummet i detta hänseende bör, efter vårt omdöme, inrymmas frågan om inrättande af kommunalstyrelser, derom samtliga riksstånden bifallit ett af ekonomiutskottet afgifvet särdeles förtjenstfullt betänkande, hvilket uppställer flera både enkla och verkställbara förslag; och oaktadt detta betänkande förut i vår tidning varit refereradt, torde en kort redogörelse för dess af rikets ständer gillade hufvudgrunder böra till fullständigheten af denna återblick. . Rikets ständer hafva icke för närvarande funnit något skäl vara för handen att göra någon väsentlig ändring i den nu gällande formen för landsbygdens menighetsstyrelse eller socknestimma. Socknenämden har äfven ansetts utgöra en behöfiig och passande länk i denna styrelse, dock under förutsättning, att det göromål, som författningen endast vilkorligt anförtror åt nämden, eller handhafvandet af sådana gemensamma ekonomiska angelägenheter, hvilka icke tillhöra embetsoch tjenstemäns handläggning?, i stället ovilkorligen i främsta rummet föres på listan af nämdens åligganden. I afseende på städernas municipalväsende hafva rikets ständer trott en genomgripande reform vara af verkligt behof påkallad, fotad å grundsatsen af alla stadsinvånares likstälighet i kommunala rättigheter och skyldigheter. För utförande af denna grundsats erfordrades ändringar ej mindre i socknestämmoförordningen, än äfven i de författningar, som angå val till magistratspersoner, tillsättning af hvarjehanda andra tjenster o. s. v. Efter sådana förändringar blefve blott ett slag af menighetsförsamling i städerna af nöden: och den kommunala makten kunde då utöfvas af två kårer, menigheten, såsom beslutande och penningebeviljande, magistraten, såsom sjelf eller genom förordnade tjenstemän utöfvande och förvaltande; dock att angelägenheter, som angå kyrkan, fattigvården och folkskolan, fortfarande skulle föredragas i socknestämman under pastors presidium. Inrättninen af stadens äldste har likväl icke ansetts unna upphöra såsom en fåtaligare delegation af stadsmenigheten med åliggande att bevaka stadens rätt och å dess vägnar afgifva af högre myndighet infordrade yttranden att med magistraten samråda i ekonomioch politimål, som angå anslag af medel under visst belopp, beviljande och upptagande af lån m. m., hvilka ärenden må till den större församlingen hänskjutas. Derjemte hafva rikets ständer ansett den nu varande förbistringen i afseende på grunden för rösträtt böra afhjelpas och trott kommunalbidragens belopp vara en lämplig omröstningsgrund för de inom kommunen förekommande omröstningar och val. Den ännu vigtigare frågan om inrättande af en ny sambhällsinstitution eller en kommunalrepresentation för länen har likväl utgjort det förnämsta föremålet för rikets ständers uppmärksamhet. Rikets ständer hafva i detta hänseende för sin del ansett en sådan institution vara af särdeles vigt och värde; uppfattad från den synpunkten, att länseller landstinget skall vara befullmäktigadt att föra hela länsmenighetens talan samt rådpläga och besluta om länens gemensamma ekonomiska angelägenheter; börande efter rikets ständers öfvertygelse jemväl städerna inrymmas i länsrepresentationen. Det lider intet tvifvel (yttra rikets ständer) att landstingen, om de ock i början komme dragas med en viss torftighet på förhandlingsämnen, äro mäktiga af en stark utveckling och skola allt mer öka föremålen för sin verksamhet. Det är icke osannolikt, att de deputationer från länen, som nu sammanträda för vissa ändamål, såsom pröfningskomiteer, deputerade för markegångssättning, revisioner af länslasarettets räkenskaper, hushållningssällskap m. fl. kunna i framtiden uppgå i iandstingen eller af dem utses, äfvensom den förhoppning bör kunna hysas, att en mängd af de vid riksdagarne aflåtna motioner i ekonomisk syftning och af företrädesvis lokalbeskaffenhet skola blifva till landstingen afledde. Mycket af hvad som nu utgör föremål för allmän ekonomisk lagstiftning, såsom väghållning, sning, stängselskyldighet o. s. V., torde ock i framtiden kunna dragas under landstingens lagstiftningsbefogenhet, hvilket vore en stor fördel i vårt land, hvars, i afseende på naturbeskaenhet, näringsutvägar och folklynne, så skiljaktiga landskap fordra helt skiljaktiga reglor för sin hushåilning. Vidare hafva rikets ständer ansett landstinget böra inrymmas be-kattningsrätt i afseende å sådana u gifter, som egentligen röra länen .En naturlig följd af denna beskattningsrätts -utöfning måste blifva att direkta kronoskatter tillmotsvarande belopp kunna indragas eller ock öfverflyttas på länens budget, hvaraf en bättre hushållning med dessa medel borde vara att. förvänta. Betydliga summor utgå nu från statsverket till länen för utförande af vissa eko