STOCEHOLM den 22 April, Ställningen i Frankrike. (Korrespondens tlll Aftonbladet.) Brissel den 12 April. xJag andas åter friarel var mitt ovilkorliga utrop, då jag för någon tid sedan, på en liten transkanalisk utflygt, som hastigast från London expedierade er några brefsidor med vissa förtroliga meddelanden af mera delikat natur, än som måhända varit rätt rådligt att afskicka direkte från Paris. Samma utrop tränger sig i dag ur mitt bröst, då jag härifrån, med Frankrike bakom mig, nedskrifver för er räkning det följande, Mina lungor erfara en viss behaglig lätthet och vederqvickelse, mitt humör röner ögonblickligt verkningarne af frihetens syrgas, och min fot är lätt, som om jag mistat black och bojor. Vive la Belgique! Ty i sjelfva verket, jag har under de sista månaderna befunnit mig — mindre väl till pass. Icke precist som om någon egentlig fara stått för lifvet, men så som om ett osynligt snöre varit fästadt kring armen på mig; och när jag har vandrat på denna asfalt och i detta makadamssöl, har det ofta förefallit mig som om jag en vacker dag skulle blifva derstädes fastnande förmedelst någon magisk besvärjelse af den offentliga säkerbetens trollkarlar. Ni torde någon gång märka det på edra korrespondenter från Paris i allmänhet, hurusom de befinna sig i en viss generad ställning, hurusom de uppenbarligen äro ibekymmer för att finna nog finurliga ordvändningar till någorlunda beskedligt uttryckande af åtskilliga icke alldeles oskyldiga inre tankar, och huru de mången gång verkligen ega Papagenos .munlås för sina läppar. Någon bar i alla fall skrifvit så pass mycket och så ass öppenhjertigt derifrån, att jag må anse font räddning helt och hållet böra tillskrifvas. den omständigheten, att det. icke varit till. ett tyskt eller t. ex. schweiziskt blad han adresserat sig, utan till ett svenskt, som man visserligen i de franska speciella byråerna äfven studerar och studerar noga, men antagligen dock icke förstår mer än till hälften. Ex Man t rde finna något öfverdrifvet i denna min ans rkning, och de flesta skola måhända med fseende på hela ställningen i Frankrike våra af den naiva förmening, att det väl dock, när allt. kommer omkring, icke är så illa-som det låter;. Tillåt .mig för min -del försäkra, att det i sjelfva verket står mycket, mycket mera illa till än det låter; det är i alla förKållanden inom det franska -kejsaredömet åtskilligt, en hel hop, hvaromman verkligen7i det öfriga Europa knappast gör sig en idd, men som icke: blott i allmänhet förtjehär kännas Såsom någonting väsentligt för ögonblickets historia, utan verkligen måste öras, så vidt möjligt är, bekant för alla, på det att. man icke. må famla i idel mörker och med afseende på detta Frankrike. göra sig föreställningar, hvilka äro alldelesfalska och Möjligen kunnå vilseleda den allmänna meningen; till skada både för det närvårande och den närmaste framtiden. Jag skall derföre också icke undandraga mig att i min ringa mån i det följande meddela några sådana upplysningar, till kompletterande af mina små notiser från London, hvarigenom vissa saker torde kunna komma att framstå i sin rätta dager och enhvar sättas i tillfälle att sjelf bedöma hela situationen. Jag har redan nämt öm de svårigheter, hvilka i Paris numera nästan äfskära för en korrespondent (jag talar alldeles icke om tidningarne på platsen) hvarje försök att någorlunda öppet meddela sig till utländska blad rörande det inre af de franska förhållandena. Jag har i det längsta tvekat att sätta tro till de berättelser, som allmänneligen cirkulera rörande den allerhbögsta surveillance, som påkostas den utländska korrespondensen, och jag har frågat mången: Men hvartill skulle det egentligen tjena att t. ex. öppna bref till utlandet och låta öfversätta dem för inrikesministerns privata räkning, när man i alla fall rätt ofta låter dem med sitt innehåll passera. vidare till sin bestämmelse, såsom fallet obestridligen är? Derpå bar. blifvit mig svaradt, att såframt brefven icke innehålla alliför offensiva yttranden, framför allt icke upplysningar om ting,.som hemliga hållas böra, låter man dem gå singång; Men man tager kännedom deraf hufvudsakligast för att i hvarje särskilt fall antingen bevisligen känna brefskrifvaren eller åtminstone komma honom på spåren. Har man blott författaren i sin hand, har man med detsamma-hans författareverksamhet. Det är onekligen lögik häri; vet brefafsändaren att han icke undgå att vara känd och — antecknad, han aktar sig för att trotsa; vestigia terrent. -N8väl. jag bar slutligen nåst anse mig öfverbevisad om det system, som följes i inrikesministerns byrå med afseende på ifrågavarande utländska korrespondens, Liksom hvarje utländsk tidning der först måste genomgå skärselden indian den får utlemnas från posten, likaså lära nog en hel hop misstänkta bref der undergå en behörig och lärd ransakning innan de släppas vidare ut i verlden; i den byrå som har sig detta ansvarsfulla värf anför trodt, finnas. öfversättare för alla möjliga språk. utan tvifvel äfven för vårt gamla hederligå svenska tungomål. För någon tid sedan sta kade sig der ganska riktigt en Korrespoö dens för ett schweiziskt blad, hvilken var för. nn Rs a sa Sskastskjättosnibiess -— m svc—E—RER 8 AR RN. SS KERETR