DEN SISTE AF SIN ÄTT. AP JF. SMITH. ) Gif miz nu tången, sade doktorn. Sam räckte honom den, och med lätt och skicklig hand faättäde han den benskärfva, som hade tryckt mot hjernan. Se såll utropade han med förnöjd röst, detkallar jag en vacker operation. Gud hjelpe oss! hvad är det åt flickan ? Pet hade svimmat. Då hon återfick sansning, såg hon Gog ligga med förbundet hufvud; han var dödsblek, men andades mycket lättare än förut. Skall han lefva ? frågade Sam. Åhja, nog får han lefva, om han bara kan vara lugn, svarade doktorn; men blir han oroad, kan inflammation lätt inträffa, och då kan ni sjelf finna följderna. Då doktor Bawning var färdig att gå, räknade Dick och hans vän upp hans arfvode åt honom. Godt!p sade skotten, I ären hederligt folk ändå, när allt kommer ikring, och jag — hvad djefvulen fresten I. mig med guldet för? Jag hade just beslutat att icke taga någut — ja, ja, det vill säga, tillade han med försigtig omtänksamhet, Jag hade till hälften afgjort att icke taga emot något. Tag det, sir, ni har all rätt dertill, sade Sam. Ja, ja, det har jag visserligen — det vill säga, till hälften; den här stackars flickan har gjort sig väl förtjent af den andra hälften, och derföre har jag just tänkt att vi skola dela det. Han räckte halfva arfvodet till Pet, men hon sköt sakta tllbaka hans hand under: för) Be Aftonbl. n:r 10—18,20—37, 39 -76,78—89