min man, som Var ingenting mindre än misstänksam, funnit bref i mitt:rtum, liksom af en händelse qvarglömda, adresserade till mig och skrifna i de mest passionerade ordalag... De voro synbarligen ämnade att förstöra hans förtroende till: mig. Huru de kommo dit kunde jag aldrig upptäcka; men jag hadestarkamisstankar, att. de voro skrifnasaf: en person; som hade, sina rum. bredvid våra jag menar: Roderick Hastings. Roderick Hastings! upprepade hans åhörare med öfverraskning — Crowshalls nuvarande egarel Om jag af en händelse mötte honom i trappan. eller uti Tempelträdgården, fortfor hon, fästade han sina mörka, hotande ögon på mig. Jag, kände att han anade min-hemlighet och att han af en eller.annan orsak var min: fiende. Till att börja. med behandlade: Walter hela saken; med likgiltighet ; småningom började dock hans: förtroende svigta; det ena ögonblicket-förebrådde-han mig min brist på kärlek, det ändra anröpadeshan mig om förlåtelse. . Jag Kunde endast svara: honom med mina tårar. Det var en nedrig och djupt anlagd intrig), utropade mr Barnard. Hur slutade den? Med min olycka, svarade der: sjuka, och vred F förtviflan sina händer. En afton hade min man, som blifvit alldeles utom sig genom. tvifvel på min kärlek och trohet, hastigt iemnat mjg. Jag var ensam, då jag 1 rum-. met bredvid fick höra varsamma och afmätta steg — liksom mördarens, då han smyger sig till sitt offer. Andlös af förskräckelse smög. jag mig till dörren, som förenade båda -runis men, sköt för en rigel och skyndade-ned för att skaffa hjelp. Då jag gick utför trappan, hörde jag dörren öppnas till Hastings rum; förskräckelsen gaf mig vingar, inom ett ögonblick stod jag på gården. En hand -fattade min det var min kusin Charles. Jag svimnade och kan icke påminna mig något mera, fören jag fann mig i en vagn tillika med onom och med hastig fart allt mer aflägsnande mig från London.y-: :