STOCEHOLM den 17 April, Ustgötha Correspondenten klagar öfver att Oppositionspressen stött honom tillbaka ifrån sig?, och förklarar tillika, att ?han för denna Press, sådan Jen nu är, ej hyser den ringaste tillgifvenhet?, hvarpå följer ett loftal öfver den tillämnade nya kohseljen, som nu rekryteras med redliga och humana karakterer, bepröfvad skicklighet och krafter ännu i sina bästa år?, enkannerligen grefve Henning Hamilton, hvilken prisas såsom en ovanlig kapacitet, särdeles såsom konsultativt statsråd, enär han såsom sådan får tillfälle att utveckla sin stora erfarenhet i allmänna frågor.? Att Östgötha Correspondenten förlorat sin tillgifvenhet för oppositionspressen är rätt ledsamt, men: torde. ega sin -helt naturliga förklaringsgrund. deruti, att han allt mer och mer skilt sig ifrån denna. press och på den senaste tiden stält sig helt och hållet på regeringsmaktens sida. : Möjligen kan denna sida få mera gagn af hans understöd, än oss veterligen oppositionspressen haft; ty denna har verkligen städse kunnat på nämde tidning tillämpa det gamla ordspråket: ?Gud bevare oss för våra vänner! Nog skola vi reda oss med vårafiender?, Östgötha Correspondentensegentliga karakter. har varit och är än i denna stund: oefterrättlighet. Han har alltid saknat både. bestämda politiska grundsatser och förmåga att bedöma politiska händelser och personer. å För öfrigt äro vi, lika litet som Östgötha Correspondenten, missbelåtna dermed, att grefve Hamilton bildar en homogen minister under sitt presidium; tvärtom är just detta vår önskan, då vi heldre se-hansinflytande förflyttadt inom konseljen än fortfarande. utanför. --Aftonbladet hår städse -klandrat att personer till samma minister blifvit sammanplockade både från Högern, vyenstern --och centern, och viha af erfarenheten nogsamt lärt oss att bildandet af en minister utaf dylikt potpourri kunnat vara ett. ganska tjenligt medel för bibehållandet af ett inkonstitutionelt allenastyrande, emedan det utesluter. möjligheten af all verklig sammanhållning, hvarföre slika kombinationer, : derpå exempel under den gamla regimen-ej :saknats; -sannolikt. nog torde hafva utgått från den gamla-regeln:Divide et impera.:: Men--detta: hindrar oss. icke .att göra opposition Mot en minister, som homogent hyllar grundsatser, stridande mot dem? vi anse vara riktiga och för landet helsosamma, och: hvilken — enligt Östgötens eget af Sv. Tidningen utan anmärkning adopterade medgifvande i afseende å de; nya ministrar; hvarmed -konseljen lärer komma. att rekryteras — är stationär i ala sådana politiska ämnen, som innebära en konstitutionel utveckling,; äfven om samma minister skulle vara framåtskridende i flertalet af sociala frågor. : Den sistnämde egefiskapen, tagen i den inskränktare mening, som här kan komma i fråga, kan nemligen, efter hvad erfarenhen , vitsordar, rätt väl stå tillsammans äfven med en ganska despotisk styrelse. I detta hänseende finnes liberalism för närvarande t. ex. både. i Frankrike, Österrike och Preussen, ja i sjelfva Ryssland. Den har i vår tid blifvit snart sagdt en absolut nödvändighet för styrelserna sjelfva, för nedtystande: af. de politiska anspråken och för att gifva ett sådant öfvertag åt. de materialistiska ihtresseha, att de ideella bortskymmas; och detta kan således blifva ett ge verksamt korruptionsmedel just för att erigenom vinna en i botten frihetsfientlig och aristokratisk styrelses politiska ändamål. Men dermed kan man väl icke begära att en. liberal press skall vara belåten och i följd deraf uppoffra sina politiska ändamål. När man sålunda talar om sociala frågor, aktar man sig noga för att bestämma hvad som dermed egentligen menas. Religionsfrihetsfrågan t. ex. får då icke anses såsom social; icke heller lagstiftningsfrågorna; icke heller undervisningsfrågan; förmodligen icke heller frågan om inrättandet af kommu nalstyrelser ocH-dessas attributioner; ännu mins dre den om presterskapets. aflöningssätt -öch öfriga privilegier; kanske icke ens! hemmansklyfningsfrågan och allraminst frågan om befordringar till embeten och tjenster — för att ej tala om en förändrad organisation af styrelseverken. Vi fråga nu: om en regering är ståtionär, i samtliga dessa frågor, hvad återstår då såsom föremål för hennes liberalism? Ingenting annat, som vi se, än frågan om frihet i händel och näringar, eller de s. k. industriella frågorna, och i dessa föreställa äfven vi oss, att den nya fMinisteren icke konimer att blifva reaktionär, utan framgå på den redan temligen röjda banån, der den dessotorf, med bästa vilja i verlden, icke på egen hand kan gå tillbaka. Oss synes fördenskull, att förtjensten af framåtskridandet i denna riktning icke just är synnerligen mycket att skryta med: och, åtminstone : under nuvarande förbållanden här i-landet, innefattar ett ganska torftigt program för en minister som, enligt Östgötha-Correspondentens påstående, förmes nas komma att blifva många händra procent liberalare än dess föregångare. ms Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen, imder den 9 innevarande månad, till-sekundlöjtnant vid kongl. flottan utnämt och förordnat utexaminerade kadettkorporalen vid krigsakademien J. M. Lagervall. — Under samma dag har Kongl. Maj:t ippä gjorda ansökningar beviliat nedannämde