DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. F. SMITH. Mabel hade tagit sin ädle frändes arm och romenerade med honom genom rummen; Få af gästerna, som icke känt henne förut, anade att den bleka, tysta qvinnan, som talade med pären, var husets värdinna. De flesta ansågo mrs Montressor derför, och deras misstag var ganska ursäktligt, då denna dam gjorde sitt inträde i balrummet stödd vid Bodericks arm. Hennes. blomstrande kind purprades genom medvetandet af sin skönhet — öfverallt der hon framgick hördes ett sorl af beundran; fabel dansade ej; hennes rival öppnade: balen med hennes man. 2 Det fattades. nära en timma i midnatt, då Bender, betjenten, kom in i rummet och hviskade några ord i örat på sin husboäde. Roderick vexlade färg, men hemtade sig hastigt och gaf honom en vink att gå. Adela, hviskade han till den sköna sires nen, ;du kan göra mig en ovärderlig tjenst. ju Ladyn såg förvånad ut. Det är blott att gå från bälrummet till biblioteket. I den stora försalen möter du säkert. en man, som frågar om du är mrs Hastings; svara djerft: Ja, och gif mig det bref eller tecken han lemnar dig. Gernav, svarade den ovärdiga qvinnan. nÄr det möjligt att den kalla, bitande Mabel är falsk emot dig ? Roderick nickade och hviskade till henne, att icke ett ögonblick var att förlora. Nästa minut var han ensam. Jaså, tänkte han, intrigen är nära sitt ) Se Åftonbl. n:r 19—18, 20 —37, 39—76, 78—85.