tigaste ordvexling med vår besättning. Det var. besättningen från en engelsk båt, som sprungit öfver på Necken, när båtarne sammanstöttes En tät dimma hade föranledt händelsen.. Necken hade icke erhållit någon! skada, men på den engelska båten, som var hyrd af en ung lord, hade en lätt båt (er s. k. gigg), hvilken lordenfört med sig från England, blifvit bräckt, dock lyckligtvis icke: ohjelpligen. Då solen gick upp sågo vi Benisudgfs rodnande minareter framför oss, och en timmsa senare lågo vi vid dess strand. Vi hafva måst. ligga öfver här i dag, emedan den stora segelrån behöft repareras. I morgon bittida äro vi klara att gå härifrån. Benisugf är hufvudstaden för en provins och sätet för en bey, motsvarande en af våra landshöfdingar. Fordom var Benisugf beryktadt för sina linneväfnader, hvarmed hela Egypten och Tunis samt andra delar af Barbariet försågos. I senare tider fanns här en siden-och bomullstygsfabrik, inrättad af Mohammed Ali. under hans olyckliga mani att vilja göra. Egypten till ett manufakturland. Denna fabrik är längesedan öfvergifven. Nilstranden vid Benisugf företer sama drag. som utmärka hvarje större by eller stad i Egypten. En mängd båtar, dels med dels utan last, ligga förtöjda nedanför den höga banken. Utför densamma på särskilt utgräfda gångstigar komma morgon och afton de arabiska qvinnorna att fylla sina stora ballasi eller: vattenkrukor. De välja just icke alltid det renaste vattnet för detta. ändamål, utan tylla krukan -hvar det beqvämast låter sig göra. Svårligen kan man få se något mera verkligen. graciöst och smidigt än deras elastiska gång uppför den branta banken med de tunga vattenkärlen balanserande på deras hufvuden. I gång och rörelse utvecklar detta slägte ofta ett naturligt, medfödt behag, som oe. ukorligen tilldrager sig uppmärksamhet. De tåla dock ingen närmare granskning, dessa arabiska qvinnor, och det förvända blygsamhetsbruk,-som förmår dem att med sina blåa skynken, tarrahin, dölja sina anleten under det att mycket annat är föga doldt, besparar främlingen åsynen af mycket fult. Endast bland unga flickor träffar man för ett par korta blomstringsår några spår af skönhet. Ett par sådana med ovanligt vackra drag voro vid vår ankomst till Benisuef sysselsatta med att i det upprörda, -gyttjiga vattnet vid stranden — tvätta sina slitna trasor. Anspråken på renhet efter en sådan tvätt få icke vara stora. Bland uppträden, som ständigt förnyas, när en främling anländer till någon egyptisk stad och för öfrigt hvar helst en resande visar sig i detta land, är det oförskämda tiggandet ett ibland de mest obehagliga och retsamma. Ropen Backschisch ya Hawågah ljuda oupphörligt i: öronen, så snart man sätter foten i land. Genom det i musulmannens mun egentligen föraktliga tilltalet ya Hawågah, (du krämare); uttrycker han äfven vid detta tillfälle, såsom vid så många andra, sin högmodiga föreställning om ett medfödt företräde framför den: kristne främlingen. Den trogne tiggaren, knappast täckt. med sina usla trasor och höljd af smuts, anser sig sjelf befläckad genom beröringen med en kristen, hvars barmhertighet han sällan nedlåter sig att anropa med samma höfliga ord, som han använder, då han ställer sin bön till en rättrogen. Till den förre säger han: Backschisch ya Hawågah; men till den senare: Jowåb lillah, ya Sidd (en allmosa i Guds namn, o Herre!). å Äfven besättningen på Necken har begärt och: erhållit Backschisch i dag. Det är nemligen ett vedertaget bruk, då man reser på Nilen, att vid ankomsten till åtskilliga större platser uppmuntra båtfolket genom en gåfva af femtio till sextio piaster, en väl behöflig tillökning i deras knappa lön. Från Benisugf gå en af de förnämsta vägarne till Fayom. För oss var det icke möjligt att besöka detta distrikt, som från äldsta tider är berömdt för sin bördighet och högt uppdrifna odling, och som fordom kallades Egyptens trädgård. :Fayoms drufvor stodo fordom högt, i pris och det af dem beredda vinet var under romarnes tid högeligen berömdt. Ännu finnes väl drufvan der, men sedan araberna blefvo herrar i landet, pressas icke mera något vin; profetens anhängare får. såsom du. vet, icke smaka denna dryck, förr än han kommer i paradiset. Apropos, Fayom måtte verkligen, enligt alla beskr.fningar, fordom varit ett paradis. De äldste egyptiska Pharaonerna nedlade-äfven här otroliga kostnader, för att höja och vidmakthålla landets odling. Phiops, .grekernas :Moeris, regent i Memphis redan 3000 -år före Kristus,. lät gräfva och mura den efter honom benämda sjön Moeris, som var en konstgjord reservoir, i hvilken Nilötversvämningens öfverflöd upptogs och sedermera fördelades öfver det omgifvande landet under vårens och sommarens . torra månader. Lemningarne efter denna Moeris vattenbehållare äro icke längesedan upptäckta af M. Linant, som sålunda rättat den förr hysta förmodan, att Birket el Korn motsvarade sjön Moeris.. Birket el Korn är en naturlig sjö af fem svenska mils längd och en mils bredd, hvars vattenyta är lägre än Nilens, Ett annat af forntidens vida omalade underverk, den s. k. Labyrinten, fanns äfven här i Fayom. Den lärde Lepsius, som på preussiska regeringens bekostnad företagit de mest intressanta forskningar rörande Egyptens fornlemningar, lyckades fullt säkert bestämma hvar denna . underfulla bygnad, med mångahanda kamrar inom hvarandra, legat. Enligt Champollion Figeac var labyrinten i Fayom samlingsstället för de utvalde från tolf nomer. eller landskap i nedra Egypten, hvilka hade. att öfverlägga om vigtiga ärenden. Byggandet af denna labyrint går tillbaka 2500 år före Kristus under Åmenemhe III, som af grekerna kallades Memnon ). : Nära Biahmu finnas ytterligare några märkvärdiga ruiner efter tvänne pyramider, hvilka