STOCEHOLM dena 15 Aprit — v ; Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 31 Mars. Under den stora stiltjen i våra allmänna förhållanden förnimmes en rörelse, som börjar förorsaka våra statsmän mycket hufvudbry och beröfvar till och med de högsta personerna sömnen. Såsom man kan förstå, är det nemligen Österrikes mest sjuka sida, Italien, som börjar förorsaka smärta. Domstolsförhandlingarne i Paris den 25 och 26 Februari rörande attentatet hafva uti Italien starkt genljudat; Man har sökt dölja för allmänheten, att offentliggörandet i franska Monitören af Orsinis bref af den 11 Febr. till kejsar Na oleon, deri kejsaren uppmanas att frigöra talien, åstadkommit djupt missmod inom vårt kejserliga hof. Generalprokuratorn Dupin sökte väl, då målet förevar hos kassationsdomstolen, utplåna intrycket af detta oväntade offentliggörande genom att låta påskina, att brefvets uppläsande af Orsinis försvarare hade skett ex abrupto, icke innebar något slags gillande af en handling, som helt och hållet var den anklagades ensak, och blott utgjorde ett bevis på oinskränkt eftergifvenhet för den brottsliges heliga rätt att försvara sig. Men detta officiösa försök att efteråt vilja försvara det oerhörda nisstaget att offentliggöra brefvet kunde så mycket mindre utplåna intrycket deraf på den österrikiska regeringen, som den af den döende Orsini in i Italien slungade bomben, såsom en tidning ganska riktigt benämt brefvet, har åstadkommit, om också icke en ögonblicklig explosion, så åtminstone en ganska -farlig skakning i den underminerade italienska marken. De första symptomerna till den hotande rörelsen äro kända. Med förvåning erfor vår allmänhet, som endast var van vid de regeringens ärenden gående tidningarnes skildringar, att i Padua, på föga afstånd från det med soldater och allt slags krigsmateriel ända till tänderna beväpnade Verona, studenterna föranstaltat ett reqviem för konungamördaren Orsini och afsjungit de profundis för den afrättade martyren,. Polisen kom såsom vanligt. för sent, sedan saken redan var skedd, och det sekelgamla universitetets föreläsningar instäldes, likasom man fyller igen brunnen; sedan barnet redan fallit i densamma. Sedermera inhemtade man tilldragelsen i Teatro Fenice i Venedig, hvilken, då den föreföll inom de högre samhällsklasserna, gjorde ännu obehagligare intryck, Man hade nemligen på fullt allvar inbillat sig, att regeringen genom sin på senare tiden i öfre Italien visade mildhet vunnit den lombardiska och venetianska adeln på sin sida. Man ansåg vid det kejserliga Hofvet omöjligt, att kejsarparets resa till Milano och Venedig. de med rik hand utströdda ynnestbevisen och den förkunnade ammnestien icke skulle hafva försonat de motspänstiga sinnena. I Venedig hade till och med kejsarens folkvänlige broder, erkehertig Ferdinand Max, uppbjudit hela sin förmåga för att utplåna minnet af de förflutna årens militäriska polis tat. Befrämjandet af konster och vetenskaper, underhållandet och iståndsättandet af de offentliga minnesvårdarne, ja till och med den sjelfförnekande omsorgen om några nationella minnesmärken gingo hand i hand med de förmåner, som förunnades de materiella intressena. Och likväl visade sig alla dessa till en del verkligen förtjenstfulla bemödanden icke tillfyllestgörande att försona nationaliteternas djupt rotade olikhet. Att en stolt österrikare för någon tid sedan i Fenice-teatern på ett utmanande sätt visade de svarta och gula färgerna var nog för att framkalla en storm af ovilja och att gifva anledning till en för erkehertigen-ståtbållaren sårande demonstration. Då han jemte sin unga gemål, belgiernas förståndige konungs dotter, visade sig i logen, lemnade de högmögende och en stor del af allmänheten teatern. Bref från Lombardiet och Sardinien hafva att förtälja om en tilltagande jäsning i det österrikiska Italien, hvilken endast tyckes bafva ytterligare stegrats genom de i nästan alla stider och större kommuner företagna arresteringarne. Den af tidningarne omnämda, för den nuvarande ställningen mycket karakteristiska underrättelsen, att erkehertig Ferdinand Max begärt blifva entledigad, synes bekräfta sig. så Det har icke lyckats. Österrike att i sina italienska provinser, såsom händelsen till stör-sta delen varit i Ungern, genom fredens välsignelser sopa igen eröfringens spår. Den underbara förändring, som alltsedan revolutionen försiggår i de magyariska provinserna, försökte jag skildra i mitt förra bref. Annorlunda är förhållandet med Italien, som i sin stolta tankeflygt icke vill uppgifva hoppet att tillkämpa sig en ny historisk RR ännu alltjemt eftersträfvar primatet bland de folk, hvilka röra sig i det moderna kulturlifvet, samt med rätta eller ej genom Tysklands splittring hoppas vinna allt hvad som hittills fattats det i nationel enhet, politisk sjelfständighet och organisk utveckling. Slående ned i dessa oaflåtligt glödande brännbara ämnen, måste Orsinis bref göraken förderflig verkan. Såsom en löpeld gick det genom hela Italien och väckte förhoppningar, hvilka man väl icke trott vara afsomnade, men icke heller så vakna och färdiga till strid. Till råga härpå inhemta vi i dag genom telegrafen, att den officiela piemontesiska tidningen meddelat Orsinis andra bref till kejsar Napoleon, dateradt den 11 Mars, äfvensom hans testamente. Den pinsamma öfverraskningen i de officiela kretsarne i Wien är ut