Bref från Upsala. (Från en tillfälligskörresporident.) 3 SR Upsala den 11 April. . Allom är bekant; att: den åldrige mannen Vinter, utledsen vid de :speglosor han af alla tidningar (och menniskor) erhållit för , sitt milda lynne, beslöt att på-sistone-slå påstort och gifva bespottarena deras lystmäte :af både sto och storm, och till utförande, af denna sin våldsbragd valde sjeltva sötebrödsdagarne. Troligen hade: han ock den: biafsigten, att i sin tur göra smått narr af vetenskapsakademien och dess-öfverskrift på Aprilis: gräsmånad. Upsalaslätterna blefvo framför allt rikt välsignade med drifvor, hvilka till en del voro så fastar att man körde öfver dem, backe upp och backe ned, och närmast staden åkte pojkar kälkes-der: förut var släta vägens 2-7 Förgäfves tittade man ett par morgnar efter diligensen. Slutligen kom en morgon en liten bondsläde -framdykande, på hvilken dock misstankar drogos i anledning af den bekante kusken och. de eleganta diligensdynorna. Är detta diligensen ? frågades. Svar: Det är en fjerdepart deraf.n NåvältOm-en stund vöro äfven de andra tre fjerdedelarne på sin plats och tåget afgick. En herre, :som åsett detta nätta slädpartis afresa; hördes sägas tillen sin bekanten stund derefter: Jag hade ett bref, som-skulle med diligensen, men jag såg inte till någon diligens, och derföre. har jag brefvet qvar. Först i går morse syntes den verkliga, med spann gudbevars. ; Sedan vintern alltså kan -anses hafva ärofullt slutat sin bana — finis coronat opus — vilja vi kasta en blick tillbaka på densamma, t;rexis på decmöjen man: derunder haft att tillgå. Före ferierna var en riktig uppsjö på konserter, spektakler och baler; under julen herrskade deremot en verklig dödsstillhet. Sjelfva julafton var högeligen dyster; gatorna kolsvarta och boningshusen sparsamt upplystat.KringKarlsdagen föreföllö någraslädartier: vid ett af dem lära, enligt hvad vi ört berättas, rörrlänningarne hafva agerat damer. ; Relata: refero. ar: Med undantag af tiden kring prins Oscars härvato, tyckes det denna termin ej ännu vilja komma sig i gång med nöjena. På teatern gifves visserligen Den ondös besegrårex, men hr Zetterholm -sjelf lärer dock ej besitta nog tjuskraft för att kunna spela ond, och