Tredje parson Singul Pres. Indik. af verbet rara beter alldeles ej på platt-tyska esto, utan is (Qvickb.ro sid. 3 och öfverallt) till likhet med Engelskan; såsom pleatt-tyskan, en afkomling af det gamla vidtutbredda uedersachsiska pråket, i allmänhet står närmare till Engelskan, än hvad högtyskan gör det. Efter Participiet af verbet starben; ty så heier ver bet ster . (Qvickborn sid 379), har jag förgå Qviekborns 574 sidor. Ö:verallt faun jag de: vara ersatt af adjectivet dot, t. ex. sid. 301: De legen nu dot, De låg nu döda; och sid. 397: weer he dot, vore han död, och tydligast sid 105: Is Trina Möllersche dot bleben? i tyska öfversättningen åt et med ist Millers Trinchen gestorZen. Jag de serskildt flera sakkunniga peroner, och , genom deras öfverensstämmande utsaga, bekräftadt det, som jag börj , neml., att det ofvännämda Participiet alls ej nyttjas i platttyskan, utan ersätts af dot. Skulle det ändå någon TA höras, hvilket det sannolikt aldrig gör, så skulle det heta ej sterbens, såsom E. L. uppgifvit, utan stor ber; se sid. 113 Qvickb., der en sammansättning derat fö kommer: de DParktronrkated. as utstorba i don tyska Det är i Platt-tyskan (den nyare neml. ej den la se i Qvickb:s citat efter Neocorus sid. XII. perticipierna: gefunden, gebuwet) regel att prefixet ge framför participier bortkastas; men Infinitiven förblandas ej derföre med Participiet, annat än idenå gra få starka verber, som ända pret. partic. på — en (i st. f. — t) och ändå ej har afljud i participiet: t. ex. particip. utslapen avsgeschlafen (sid. 27) och Infinitiv. slapen schlafen (sid. 497); Particip. sekn gesehen (sid. 371) och Infin. sekr sehen (sid. 7). Deremot kebba (sid. 185) med dess Partic. hatt (sid. 337) och Participierna hört (sid. 369), quält (sid. 443), sackt, säackt (sid. 453) o. s. v. Den mening hr E. L. uppger på platt-tyska heta: omin Vata ist sterben, heter således på detta språk: min Vader is dotn (storbn). Det är ej gerna möjligt att göra flera än tre grofva kfel i en mening af fyra ord! Af allt detta ser hr E. L. tillika att det ändå var sigtigt, att helt och hållet trotsar mig att kunne devisa platt-tyskan vara tyskt skriftspråka. Om med tyskt skriftspråk menas ett språk, som skrifs i Tyskiland, om också blott i en del deraf, så ser hr E. L. nb, att detta är fallet med Platt-tyskan. Såsom ytterligare platt-tysk litteratur, till hans tjenst, anförs: Gnomon von Claus Harms; och, såsom gammal sådan: len Ditmarschiska krönikan af Neocorus (Qvickborn UM). Äfven lär det finnas en gammal plattbibelöfversättning. Ej heller återstår för E. L. den utvägen, attsäga, att det kan finnas flera plati-tyska dialekter. Sådana finns verkligen; men i afseende å de tre ytterst vanliga ord, hvarom här är fråga, neml. Vader,-is och dot, skiljer sig dessa dialecter ej (helst de i allmänHet lär vara högst cbetydtigt olika) enl. sammanstämmändo tvppgifter af personer bekanta med plattyskan i de olika delar af Tyskland, der den herrskar. Ännu mindre kan det hjelpa, att möjligen uppkaata den invändningen: att det kanhända äfven i Platttyskan ges ett skriftoch ett talspråk. Platt-tyskan eger neml. endast en ytterst inskränkt litteratur från gamla tider, men, i dessa få efterlemningar, skiljer sig dock språket ej obetydligt från det närvarande skriftspråket, hvilket, bland annat, syns af de ofvan citerade participierna med prefixet ge — ur Neocori krönika. Eftar långliga tiders mellanrum, under hvilket platttyskan ej till tryck begagnats, har den, först i dc sista årena, åter upptagits, hufvudsakligen af Groth och Nerms. Det är således, af sjelfva sakens natur, klart, att i en sålunda aldeles nybildad litteratur, någor sådan der olikhet mellan skrift och tal ej kan finnas. Den kan endast under tidernas längd uppkomma, genom att talspråket ocmotståndligt går sin hana fram, och skriftspråket stretar emot och ej vill följa med. De olikheter som det nya Platt-tyska skriftspråket uppvisar, jemfördt med det gamla, är dessutom förträffliga inre kriterier på, att det just är den lefvande, nu talade platt-tyskan, som i denna nya litteratur upptagits — om verkligen det skulle kuona falla någon in att derpå tvifla! Slutligen torde E. L. undra på, att jag anför mundtliga vittnesbörd, då jag jäfvar hans begagnande af ett sådant. Jag Har också, i allt väsendtligt, styrkt mina uppgifter om platt-tyskan med skriftliga bevis, och endast i bifrågan: om möjliga dialekter inom Platt-tyskan — der, sådana skriftliga bevis ej varit att tillgå — har jag begagnat mundtliga upplysningar, dock endast med så stor försigtighet som någönsin möjligt varit, och genom jemförande af uppgifter af serskildt tillfrågade personer. Så mycket för tillförlitligheten af E. L:s uppgifter om Platt-tyskan! I nästa artikel skall skärskådas beskaffenheten af den tillämpning han gör af dessa sina insigter i detta språk på förhållandet mellan svenskt taloch skriftspråk! RB. v. K.