träda i en eller annan bravurrol, är Duprez måhända att föredraga framför hvarje annan sånglärare härstädes, hvaremot Conservatoiren säkerligen är och blir en skola utan allvarsam konkurrens, från hvad håll det vara må. för den, hvilken mindre afser att genom et: slags coup de main prestera någonting förbluffande, än att småningom och conscicneieusement stiga från utvecilingsgrad till utvecklingsgrad och slutligen veta med sig sjelf ati man verkligen står på egen botten. Conser vatoiren är en långsammare väg, det är sant. men jag menar att i hvarje art af konstskall man ej hafva att ångra detta. Det har aldrig skadat de stora moderna franska fiolspelarn: att de egt denna -solida grund af Conservatoirens omsorgsfulla bildning. Duprez, kunde han bilda en fiolspelare, åstadkomme säkerligen intet af annat slag, än en Ole Bull. Med det ofvanstående vill jag för öfrigtingalunda hafva sagt, att icke äfven det briljanta skulle utgå från Conservatoirens skolsalar. Jag vill härvid endast tillåta mig tillägga, att bland flera andra mamsell Eneqvis!t förmodligen ganska snart derifrån, och just från Massets klass, skall träda upp på scenen som en fioritursångerska af första rangen. On jag ej misstager mig, bygger man till och med här redan ganska stora förhoppningar på denn: i en viss art af nåturen ovanligt gynnade röst äfvensom på de framsteg denna sångerska i den sista tiden skall hafva gjort i metod och herravälde öfver sina ressurser. Jag slutar för att begifva mig till S:t Eustache, der män i dag gifver Pergolesis Sta bat mater och der jag hoppas ha bättre lycke med att komma in än häromdagen i Nötr: Dame. Det är Palmsöndagen, och hela Paris går af denna anledning, som en vandrandt skog, med — buxbomsqvistar i handen. Kring kyrkorna har sedan tidigt i un orse varit er komplett marknad med dessa små buxbomspalmer (å I sou stycket), och öfver den stora staden hvilar en salvelsefull buxbomsparfym.