och oegennyttga ryska varningarne falllt god jord. Det är ganska betecknande att direktörsbe fattningen i kongl. landtbruksakademie2r änn icke blifvit af K. M:t tillsatt, hvartill akade mien redan för vid pass ett par månader se dan. inkommit med sitt underd. förslag. On med denna befattning någon egentlig lör eller ett rundligt arfvode vore förenadt, så skulle tvifvelsutan flera kandidater hafva an mält sig. Det är icke heller troligt att aka demien skulle vara i saknad af direktör, om ledamöterna sjelfva egde rättighet att defini tift utse den, som de ansåge dertill mes passande. Men en sådan valrätt är dem icke beviljad; de skola allenast upprätta förslag å trenne personer, af hvilka dock K. M:ticke är förbunden att utnämna någondera. Or befattningen anses vara af så stor betydenhet att den af K. M:t bör tillsättas, så lärer dej vara obestridligt, att intet dröjsmål med er sådan åtgärd bör ega rum, ty uppskofvet är. så vidt vi kunna inse, icke välbetänkt, emedan akademien utan tvifvel har fle:a vigtigt: ärenden under hahdläggning, hvilka stå i samband med de betydliga anslag, som ständerna vid sista riksdag beviljat till jordbrukets befrämjande. Presidenten Poppius var i många år akademiens direktör. Han skötte denna befattning, likasom alla andra uppdrag, hvilka honom anförtroddes, med både kraft och nit. Efter hans död blef presidenten Åkerman direktör, men tröttnade snart, och på sista tiden har professorn och ridd. Wahlberg, i egenskap af akademiens äldste ledamot, fört ordet vid sammankomsterna. Att han gjort det väl. ha vi icke hört någon bestrida. Att han är befattningen vuxen, lider intet tvifvel; men blef väl han på det upprättade förslaget till ordinarie direktör uppförd? Visserligen icke. Och hvarföre? Är han icke en erkänd och aktad vetenskapsman mom ett fack, som ligger landtbruket ganska nära? Eger han icke europeisk ryktbarhet såsom vetenskapsman? Jo, bevars — allt det är godt och väl — men akademien skall nödvändigt ega en direktör, som redan dessförinnan på rangens Jakobsstege intager en hög pinne; annars blir det icke väl. Detta hade akademiens ledamöter sig väl bekant, och derföre uppförde de å sitt underdiniga förslag i första rummet hofstallmästaren Braunerhjelm,. i det andra öfversten friherre Aug. Ankarsvärd, och i det tredje general Acrell. Hade de väljande härvid endast tagit åldern till måttstock, så borde förslaget uppgjorts i alldeles omvänd ordning. Men förmodligen ansågo de hr Braunerhjelm vara den för Kongl. Maj:t mest behaglige. Att hr Braunerhjelm icke kan ega några. anspråk såsom vetenskapsman, taga vi för afgjordt; att han är någon utmärkt jordbrukare ha vi aldrig hört omtalas, men väl att han i en viss genre är en utmärkt ekonom. Berättigar dock denna egenskap akademien att uppföra honom i första rummet på direktörsförslaget? Är det på sådant sätt som ledamöterna sprida glans öfver akademien? Dröjsmålet med tillsättningen tyckes dock bebåda, antingen att hr Braunerhjelm fcke vill bli direktör, eller att Kongl. Maj:t tvekar i valet. Härmed må nu vara hurw som helst, så finna vi det vara anmärkningsvärdt att direktörsplatsen icke. blir tillsatt, såvida ej Kongl. Maj:t anser, att akademien och Sverges landtbruk äro mest gagnade med att få behålla den nuvarande interimsdirektören, hvilken, såsom vi ofvan antydt, endast saknar en egenskap — den höga rangen. ma — Uti den polemik, som egt rum angående hr Stolpes bekanta yttrande i hans testamente till Arbogan,, gjorde S. T., enligt hvad vi förut haft tillfälle omförmäla, till sin hufRK uppgift att, med förbiseende eller bortblandande af sjelfva hufvudfrågan — det vittnesbörd hr Stolpes yttrande lemnade om den usla beskaffenheten af vårt nuvarande representationssätt — söka så vända saken, som hade både Örebro Tidning, som först yttrade sig i ämnet, och Aftonbladet endast afsett ett personligt anfall mot hr Stolpe. Denna insinvation tillbakavisas nu af Örebro Tidning, som derefter, återkommande till sjelfva saken, yttrar bland annat: Vi hafva framhållit hr Stolpes naiva och obetänkta erkännande af de skäl, som förmått honom att eftersträfva riksdagsmannakallet, såsom en den hårdaste dom öfver vårt nuvarande representationssätt; och detta är klarligen hufvudsyftet med vår så bittert angripna artikel, Nu vill Sv. Tidn. visserligen påstå, att hr Stolpes odiplomatiska öppenhet icke afser hans riksdagsmannakall, utan hans deltagande i komiten för utredande af frågan om städernas beskattning m. m. Vitro likväl, att hr 8. bör vara oss tacksam derför, att vi icke taga fasta på denna vågade tolkning, hvilken skulle lända hr S. till föga fromma. Eller tror Sv. Tidn. att vi glömt huru och i hvad ufsigt berörde komite tillkommit? Skola vi behöfva derom erinra? Nå väl! När föreningen mellan borgareoch bondestånden tycktes blifva för mycket hotande för dynastiska och bördsaristokratiska intressen, atkastades år 1850 en motion i fråga om städernas beskattning, donationsjord, inkomster o. s. v., för att väcka misstroende och oenighet emellan de begge stånden och sålunda splittra oppositionen. Strindlund åtog sig fadderskapet för motionen, och med utarbetande af de åtföljande bilagorna gick en af hofvets förtrognaste, derjemte en af de aderton i svenska akademien, tillhanda. Planen lygkådes; bbndeståndet tyckte, att städerna vore för lågt beskattade, och ville komma åt några deras intrader; borgareståndet blef uppskrämdt för det frambesvurna spöket af ett bondregemente: oppositionens kraft