Clothilda stod några minuter tyst; ett matt: oändligt smärtfullt leende spelade omkring hennes läppar. Dåsyntes det hentie med ens som -om -hennes . genius, sköt upp uri!själens hemlighetsfulla djup; den blygajungfrun blei en prestinna, och hon utbröt nästan-hotandei Ö, yngling! yngling! Olycklig,är du: allaredan; vill; du nu: också förtjena! att vara det? Walfred var djupt skakad. —-— Se, det tycker jag; nog -kan passa; och sådant har jag ännu mera. — Dertill har jag äfven beskrifvit vårt första möte; men :dervid -har:jag råkat i någon förlägenhet. Jag hade nemligen tänkt. mig, att det skulle ega rum. utei naturen: och helst t. ex. i Schweiz; .men. senare har jag ordnat det hela så, att vi egentligen först göra bekantskap, i den förnäma verldens stora sällskaper. ; Emellertid kunde man ju ock arrangera: en. allra första bekantskap, och hvaraf det tillsvidare blir;ingenting, :och låta det ske: i..Schweiz, hvarest Clothilda då kan vara i sina morföräldrars husi — ,På en stengetsjagt träffar morfadren: — som ännu är mycket rask och rörlig — den unge Walfred och förer honom hem med-sigytill den ländtliga alphyddan, der de med oförstäld gästfrihet blifva mottagna :af den vördnadsvärda mormodren. och den. unga OClothilda. På en vink af mormodren ilar hon med lätta fjät bort, men kommer, snart tillbaka, medförande på ett grönt blad hvitt bröd, färskt gult smör, getost och röda svällande drufvor. Den unge Walfred följer med hänryckta blickar Clothildas luftiga gestalt och låter under tiden de framsatta rätterna smaka sig väl. Hans goda aptit gläder högligen den gamle mörfådern, medan Clothilda, lätt som en gazell, sväfvar fråm och åter. En gazell; hvad är det?) frågade Thomas. Det är ett mycket lätt och snabbt djur. Har du då sett en tocken .en? Nej, det har jag visst inte, hvar skulle jag hafva sett den? Hvarföre liknar du då henneicke hellre vid sen vindtbund.