kedomar, och-isynnerhet ett stort. gods med en gammal riddareborgsn Ja det ä då. rimligtn; sade Thomas; det kan man väl begripa; att I vill baet, om I kan fåret., Nej, det äricke derföre, svarade Christian ; på intet sätt! — Både jag oci Clothilda uttala tvärtom vid. alla tillfällen. den största tikgiltighet för rikedoms.:: Clothilda: vill ovedersägligen helst; vara, befriad derifrån. Hvad tusan: skat dåbL mMäen?s invände Thomas, ,, Jo,..det plär likvissti alltid hända, att de blifva rika; det: är dock. det säkraste; och dessutom -ger , det tillfälle till mycket annat; som mån. kan åstunda...Såhinda; vilb jag nus för att göra Clothilda,.en glädjejy inrätta en skolanstalt på. godset för I00:fattiga barn Hvad kommar dä henne vidi Jo, hon skall. naturligtvis;chafva öfverinseendet; och det skall: troligtvisijust varwhennes största glädje, när: hon :görssin tur på förmiddagen, att.gå in. i skolan: ochståla vän ligt med barnen, som alla. tillbedja:henne: Jag är viss på, att. det.icke gifvessnågonting som kunde göra henne, större, glädje, soch isyuterhet skall hon känna sig lycklig vid tanken på att allt detta har. skett, för hennes skull a Nå ja. Ja, för jag trodde annars att.det var för barnens, skull Ja, det förstår sig, det är: det:juw också. — Men derjemte, är det likväl något, som jag gör för att visa OClothilda en uppmärksamhet. Meny, afbröt Thomassdutalteomatt duhade skrifvit några flera ställen. — Jady svarade Christian, för det första har jag nu här ett stycke, som jag önskade attjag kundefå in; men jag veticke riktigt kuru jag skall få det, att, passa till det, öfriga. Det skulle vara nä. tt. ex, en af dem en gäng skall resa bort, deh där annars ser ut som,om allt skulle gå godt och väl. Men dås blir. Clothilda gripen afen oförklarlig ångest: Walfred! utbryter hon, jag känner det, detta afsked är vårt sista, vi återse. hvarandra. aldrig