1854 ....on 120 3,943. 1855 ie, 95, 3,337, kå 1856 vs. 99-. — 3,326. år 1858 anlände till Rostock 49 svenska fartyg om 1,544 läster med last från Sverge. Til Wismar anlände år 11856 50 svenska-fartyg om 1,782 läster med last från Sverge. Kommissarien Yehs tillfångatagande. I ett bref, skrifvet kort efter -Kantons intagande, skildrar Times korrespondent i Kina de engelska och franska truppernas inryckande i nämde stad och de förnämsta kinesiska embetsmännens — bland dem äfven den kejserlige kommissarier Yehs — fillfångatagande. Skildringenj ger en. klar och åskådlig bild af förhållandena i Kina och låter oss kästa en blick in i allt det ihåliga och utlefvade, som kommer i dagen då vesterländsk kraft aldrig så litet stöter till den förmurknade bygnad, som kallas det Himmelska riket. Vi meddela derföre i sin helhet denna skildring, som säkerligen skall läsas med intresse. Den lyder sålunda: Efter en veckas rast hafva vi åter satt oss i rörelse och tagit ett betydligt steg framåt. Kl. !,8 marscherade trupperna in i ståden, och före kl. 10 hade vi bemäktigat oss guvernören, tartargeneralen, skattkammaren, innehållande 52 kistor med dollars och 68 packor silfverplantsar, samt slutligen den store Yeh sjelf. Jag kommer att behöfva längre tid att beskrifva huru allt dettå tillgick, än trupperna behöfde för att utföra det: Nederst i den rad af tempel, som betäcka magasinshöjden, ligger det enda hus i Kanton som en engelsk gentleman skulle finna beboeligt. Alla de öfriga ärö otympliga, ruskiga, förfallna bygnader, som endast hafva det yttre utseendet af att vara beboeliga. Den ifrågavarande bygnaden kallas Yehs hus oeh var ännu icke färdig då ståden intogs. Från dess terrasser har man den bästa och närmaste utsigten öfver staden. . Man ser en lång, smal gata,som sträcker sig möt söder, och får en skymt af två andra; som gåt sammö riktning. Äfven ser man, till höger och venster om .sig ett kort stycke af muren samti det inre af staden en rad höga stänger, som aityder de effentliga embetsmännens boningar och, såsom vi finna af vår karta, stöter till sVälvillighetsoch Kärleksgatam, en af de förgämstagatorna i Kanton och som skär de tre; hvilka vi kuna se från terrassen. Kloekan !, 8, medan regnet ännu föll i strömmar, varsdade vi från denna terrass tre kolonner engelskarödrockar, som på de tre trånga gatorna marseheräde ini staden, medän på samma gång en afdelning af 400 frånska blåtröjor med två kanoner ryekte-7ffam längs muren till höger. Vi förlorade dem snart ur sigte och stego nedför att se hvad vidare komma skulle. Först hörde Vi etthäftigt skjutande till venster och skyndade difrt; men då vi fulinndätt det blott var öfverste Lemons folk: som afJossade sina gevär, begåfvo vi oss bort för att se hvad generalens män togo sig till. De mötterintet motstånd, men råkade vilse i den labyrint af gåtor, i hvilken de kommit in, och kunde icke finna den yamunb: som de sökte. Öfverste Tlolloways afdelning deremot, som bestod af fyra kompanier, var lyckligare. Då vi fingo sigte på denna trupp, marscherade den raskt nedåt en gata, tills den stötte på en stängd port. Detta var döck endast ett passift motstånd. Några :skansgräfvare : banade med sina yxor väg så väl genom porten som genom en längre fram uppförd, men! icke beinaunad barrikad. Imvånarnpe tittade ut genom sina husdörrar, och bakom truppen: fortforo kulies, att bära sina vaättenämbar fram: och tillbaka, som om intet ovanligt varit för hamden. Niv kom truppen till ett ställe, der Välvillighetsoch Kärfleksgatån skäres af en annan. Här detaeherade öfverste! Holloway två kompanier under kapten: Parke, med: order att rycka fram till venster och -bemäktiga sig skattkammaren, medan han sjelf med resten af trupperna marscherade åt höger. Efter att hafva tillryggalagt omkring hundra steg, kom han till den yamun, der Peh-kwei, stadens och provinsens guvernör, bodde. Raskt framåt!, var nulösen: Skansgräfvarne störtade fram mot de två tunga dörrarne, Hvilka, då de icke voro tillbommade,sprungo ip med oväntad lätthet, Truppen ryckte i slutna leder fråm på en bred, stenlagd väg, som gick tvärt öfver en ofantlig gårdstomt. På båda sidor om vägen stodo träd och buskar, till höger och venster såg man låga bygnader och framför sig: en stor paviljong. Med ett par ord och några tecken gafs order att utställa skildtvakter, och. medan hufyudstyrkan fortfor att rycka framåt, bevakade man hvarenda pubkt. Några kinesiska skildtvakter afväpnades, paviljongen uppnåddes och undersöktes, och derpå fortsattes marschen. Man kom snart till ännu en stor gårdsplats, likaledes med en stenlagd väg, sidobygnader och en smutsig paviljong i fonden. Äfven här stötte man endast på några jemmerligt utrustade skildtvakter och en hop kringsvärmande tjenare. Man korv nu till en oerhördt stor, förfallen sal och så åter till en: paviljong. De härvarande, sidobygnaderna sågo mera inbjudande ut; målningen. satt till en del ännu qvar och man såg blomsterkrukor af porslin; möbler och åtskilliga kinesiska lyxartiklar. Den :tredje paviljongen var en audienssal, smutsig och utan prydnader, men imponerande. Till höger och venster :voro dörrar med förhängen, bakom hvilka synbarligen ;funnosvenskilta rum. Befälhafvaren kommenderade halt, och musköterna stötte mot stengolfvet med:en skräll; som gaf ett ljudeligt ekoi den samla salen. I) detta ögonblick drogs det ena förhänget åt sidan och fram kom en gammal man, klädd i den vatliga blå kinesiska drägten, men med en mandarins Mössa och röda knapp, Han, hade svärta mustascher; Jlifligå ögon och en intelligentare: fysionomi än man vanligen finner i Kina, Hans min sade tydligen: Hvad hår allt detta larm att betyda? En hvar förstod strax, att. mannen icke kunde vara någon annan än Peh-kwei sjelf. Öfverste Holloway lade sin händ på hans axel, förde honom sakta tillbaka: in i kammaren, satte honom ned på en stol och stälde vakt kring honom. Den gamle herrn var sysselsatt med vatt i allsköns ro och mak intaga sin frukost, då de Engelska marinsoldaterna trängde in. Nägra minuter förgifgoinnan man hann anskaffa en tolk. Då guvernören såg sig icke sväfva i någon omedelbar fära, återvann han snart hela sin fattning. Man äffordräde honom hans embetssigill och papper. Han: förklarade sin ledsnad öfver att just denna morgon hafva förlagt sina nycklar; Säg kedomar, och isynnerhet ett stort gods med oo 2 AMT AA 0 I