ARR ER RE -— 1å i blinken efter honom, vinkar med handen och viftar med näsduken; men allt förgäfves. Deh andra försvinner i ett moln af dam. Vill du då nu också att allt det. der skall hända dig ? frågade Thomas. ,Det vill jag icke påstå; det är icke absout nödvändigt, att det just skall gå på det sättet. Jag. behöfde, strängt taget, icke ens resa bort; jag kunde åtnöja mig med att blott tiga och. på allt sätt visa Clothilda, hur djupt jag föraktar henne, dock utan att med ett enda ord säga henne orsaken; hvarpå hon då, efter några fåfänga försök att utforska densamma och förmå mig till att bryta thin tystnad, småningom aftynar. Ja, inte ä då bättre. Nej, det har du rätt uti; det är i sanning ännu värre ; ty sålunda förgå många år, hvarunder de fortlefva ett mörkt och sorgligtlif; den ena dagen efter den andra, Först när en af dem skall dö, kommer det till en förklaring dem emellan: de ångra då båda bittert hvad som har skett... men då är det för senti Åh ja, det är ju också i senaste laget, Men jag tror dock, att när de gå så der och se på hvarandra dagligen och äro olyckliga, så dröjer det inte så länge innan de. reda upp hvad som kan vara dem emellan, Ja, det tycker man : kanhända, när man icke förstår sig på saken, men gör man det, så vet man, att det just hör till pjesen, att den, som får en dylik misstanka, skall gå med den i långliga tider och låta det ena tillfället efter det andra att få saken uppredd sig emellan på det allra förargligaste sätt gå sig ur händerna. Ja, det kan ju gerna vara; men. se jag kan alls inte förstå, att när man håller af en person, man då kan gå så der och tro all slags dålighet omen. Ja, det är, som jag säger, Thomas! Det är för det du icke förstår dig det ringaste på kärlek. . Om du hade läst något mera om dylikt, så hade du allaredan insett, huruledes både han och hon just i dylika förhållanden tro hvarandra om det som annars aldrig skulle