——!!!?A2Z 2 AA Reserdu då din väg, utan att ta ordentligt besked pået? utbröt Thomas. Ja, naturligtvis, svarade Christian, Det var då hiskeligt; dumt. Dumt!s genmälde Christian... Jaså, det var nog, det! — Jag skulle annars tro att det just är på det sättet, som sådant der alltid går till. : Nej, det är det då alldeles inte... Det kommer väl tidt och ofta något i vägen för fästefolk; men jag har då aldrig hört att den ene derföre strax ränner bort. : Är det något, som den ene icke riktigt kan förstå sig på, så går han väl allraförst till den andra och; frågar honom hur det är, annars bär en sig åt som en toker. Ja, du förstår dig nu platt inte på kärlek, Thomas ! Åhjo, lika mycket som du, alltid, och kan-! ske ändå litet dertill. Men vi kunna ju också höra, om Conrad vet, att någon har rest å det sättet, och hvad han tänker om saken. Med den opartiskhet, soma egnar och anstår en appellationsdomstol, svarade Jag härpå: Ja, att lefvande menniskor i verkligheten. skulle hafva handlat så, det har jag visserligen aldrig hört:-de söka väl att få riktig reda på saken, såsom Thomas säger, Men med romaner och noveller är det ju ett helt annat förhållande: der går det för det mesta till såsom Christian säger. Nå, hör du nu, Thomas! Och detta skall ju vara just: en novell. — Men du är nu allud så sjelfklok, fastän du icke har läst tio; noveller i hela din lefnad. Om du hade litet mera reda på dylikt, så visste du att der går det till precist såsom jag säger: han reser bort, och de återse hvarandra kanske aldrig mere, ehuru de flera gånger äro på väg att träffas; bland annat händer det sig för det mesta, att den ene kommer vandrandet. ex. till ett värdss hus eller dylikt ställe, just i samma minut, som den andras präktiga ekipage rullar deri-från och i flygande fart Jagar utåt landsvägen. Den soxsr kommer ser knappast en skymt af den som far, eller hör han hans röst och jlar