Wäålfred., började han derpå efter ett litet. uppehåll, och efter att ett par gånger hafva satt sig i ordning, Walfred är cn mörk; imähända något vild karakter, med ett yttte som svarar mothåns inre, och som erhåller sin mest framstående prägel af ett kolsvart Hår, svärta djupt liggande ögon och en djerft böjd örnhäsa. Öfver hans tidigare öden Kvilar en dunkeF slöja; och äfven nu ligger städse något hemlighetsfullt utbredt öfver hans väsen, TI sällskaper, der hanföröfrigt endast! sällan visar sig, sitter hän tyst och sluten i ett hörn af salen; bänsjunken i inre grubblerier, undantagandes om -det händelsevis ligger mycket-sällsynta praktverk från fjerran länder, t. ex. Spanien eller ännu hellre från Amerika, på -bordety tydå är det väl möjligt, att han några ögonblick kunde bläddra i dessa skrifter från en aflägsen verldsdel med deras nya, dristiga stankar och fina stälgravyrer. T de ändras lekar och munterhet deltager hån aldrig, utan betraktar dem på afstånd med ettleende. Blott när innehållsrika samtal mellan de anderikaste män och sqvinnor i sällskapet komma å bane, blott då träder han stundom ofrivilligt några steg närmare, och när så samtalet; har. nått en viss punkt, utbryter han i ett eller annat djupsinnigt spörjsmål; hvartill ämnet gifver anledning: — Jaj, hvad? ärlifvet? — Jay hvad är: döden 2 — Är lifvet måhända icke en stadigvarande död ?? — Ja, hvad är sanning 2 — Sådana äro de utbrott, hvarmed han förvånar alla; hvarpå hån tyst såsom förut drager sig: tillbaka. Samtalet afstannar, . och Jhan går bort segersällj: såsom den. der med. sina få ord antingen har träfs fat, hvad -de andra förgäfves söktes eller ock visat dem: det vanskliga izallt deras sökande; Öfverhufvud liknar Walfred en vulkan, som väl på ytan ligger tyst och stilla, men: dock ofta. påminner oms hvad :som:lurar 1 dess djup, icke blott medelst des blistrar som den då .och då uppsänder, utan äfven-genom den mörka. sky, som städse-sväfvar: kring dess pannan ; ala