berättigad plats inom den nya tidens viterhet: Efter Göethes berömda arbeten i denna väg, men framförallt efter den kolossala framgång som Walter Scotts arbeten hade, var det omöjligt att i detta hänseende hålla emot. Man förklarade nu romanen för den nya tidens epos; Man gaf den en plats: i vitterhetens salar, man medgaf, att den kunde höja sig till art och värdighet af konst. Den skulle för menhiskorna i dessa tider bli hvad de gamles episka skaldeverk voro för dem. Man gick efterhand på många håll derhän, att ej blott. upphöja romanen till konst; man ville betrakta honom såsom den. nya tidens. konst par pråference. Man såg deri en hel ny-och sjelfständig vitterhet, i hvilken idealitet och verklighet innerligare skulle kunna förmäölas än 1 någon annan diktgenre. : Man menade sig dermed ha kommit till gränsen mellan det nya och det nyaste och att just i och genom romanen en ny. period skulle inträda och diktkonsten komma i en helt ny lifvande, stärkande och föryngrande vexelverkan med lifvet. Det är här icke: tid: och tillfälle att ingå uti undersökningar derom, huruvida romanen verkligen utgjort den: punkt; på hvilken vitterheten tagit ett steg framåt, någonting, hvarom man i teoriernas: förlofvade land, Tyskland, gerna må tvista riktigt grundligt och uttömmande, tilldess någon ny riktning framträder, praktiskt gör sig gällande och tager äfven system-smedernas uppmärksamhet i anspråk. Det vissa är, att en ny riktning, en ny anda, ett nytt sträfvande på det poetiska fältet utgör ett af den närvarande tidens innerligaste kraf. Romanen har, om man så vill, populariserat poesien, den har extensivt gjort densamma gällande och utbredt en viss smak för vitterhet inom kretsar, som för sådant förut voro främmande; men den har tillika medfört stora faror och: olägenheter. Denna konstform har legat så nära till hands, varit så utomördentligt lätt tillgänglig för hvarje dilettant, som utan all inre kallelse till poetisk produktion och utan: den skygghet för konstens helighet, som håller den tillbaka, hvilken något fattat dess väsende, käckt slår sig på att dikta, ehuru det blir ett diktande på tredje eller fjerde hand. Den litterära industrienhar också vetat begagna sig af denna lätthet.Den har företrädesvis kastat sig öfyer romanen och genom en oerhörd. massa affabrikater; som förfärdigats dels af litterära handtverkare och öfvermagar och dels äfven af de mera begåfvade, blott och bart med det syftemålet att, genom användande och: uppoffrande af hvad som helst, för ögonblicket få en handelsvara med strykande afsättning. Den har på det sättet frambragt -en förfärlig massa romaner, dåliga eller flacka i sedligt hänseende, utan all annan betydelse än den att utgöra en: tvetydig förströelseoch underhållningslektyr, och i poetiskt hänseende saknande allt värde, emedan all poesi är lögn, som icke kommer ur lifvet. Efter läsningen af 100 romaner har man känt sig klippt och skuren att skrifva den hundradeförsta, utan att bringa med: till ar-I betet det ringaste nytta stoff ur lifvet: ; När poesien förlorar sitt sammanhang :med lifvet och icke alltjemt derifrån hemtar frisk och ny näring, utan blott lefver ett parasitlif på föregående poetiska produktioner, då upphör den att vara verklig poesi. Den inre bristen och tomheten kan man då icke. ersätta och afhjelpa genom en alltmera öfverväldigande qvantitet. Sedan företrädesvis damerna börjat kasta sig på romanskrifvandet med en ifver, som stundom föranledt den föreställningen, att hela denna genre snart skall bli fullkomligt feminin och detta slags arbete bland bildade damer intaga samma plats som, broderier och grannlåtssöm förut haft, har detta aflägsnande från lifvet, denna oupphörliga utspädning och förtunning af det poetiska stoffet blifvit allt större, och man har fått en massa blaserad och uppsminkad tevattensoch salongslitteratur, åt hvilken man fäfängt sträfvat att -ge någon högre betydelse genom att inmänga 1 de förbistrade romantiska skildringarne en eller annan liten filantropisk fundering eller små betydelselösa frukter af tillfälliga dilettantiska studier i teologi, filosofi, mytologi o. s. v. Flertalet af dylika romaner stå 1 politiskt hänseende på samma punkt som det klingklang, som utgifves för poesi i ordets strängare mening och der man I den största möjliga bredd och med den rikaste fraseologi får se framstäldt allting, hafvets vågor, fältets blommor, trädens foglar, ja der man till och med stundom får höra braskas med historiska namn, dem man påkläder harnesk och gammaldags rustning, i den tanken att man så får historiska personligheter; men hvarest man förgäfves söker menniskor och menskliga intressen. För att ge någonting retande åt det gamla, artröskade och så många gånger utoch invända samt omstufvade romanstoffet, har man såsom krydda efter hand anbragt ett fantastiskt element af besynnerligheter och otroligheter, ett återupplifvaude i annan form af de gamla riddare-legendernas äfventyr och underverk; och allt efter som allmänheten till följd af dylik själaspis blifvit alltmera blaserad, har detta fantastiska element måst anbringas i allt större dosis och göras allt mera präfflande,. Så ha begreppen romanlik och promanverld uppkommit, utmärkande någonting som är mycket aflägsnadt från sannolikhet och trovärdighet och kontrasterande mot det verkliga lifvets förhållanden. Svalget meljan litteraturen och lifvet har sålunda blifvit allt större, och man har vant sig att i romanerna och äfven på scenen egna sin hyllning it vidunderligheter, mot hvilka romantikens värsta dårskaper voro bagateller; man har vant sig att hålla tifltsgodo med dessa mystiskt dämoniska dimfigtter, för hvilka hvarken jord, nimmel eller helvete ha någon plats, något otfäste; man har lärt sig att gråta sympateiska tårar öfver dessa: ädla, i poetisk dager kimrande bofvar, från hvilka man i verkligeten alltid skulle hålla sig på ett respektavelt afstånd, och att med det djupaste intresse nt UA ER TA mt